Läs senare

Nervositeten sprider sig

KommentarLärarnas tidnings reporter Karin Lindgren kommenterar utredningen om vinster i välfärden.

av Karin Lindgren
17 Okt 2016
17 Okt 2016

Den 1 november lägger regeringens ut redare Ilmar Reepalu fram sina förslag om begränsningar av vinstuttagen i välfärden. Ju närmare det datumet kommer, desto fler är de riskkapitalister som, likt Academedia och Engelska skolan, försöker komma ur de stora skol- och vårdkoncernerna genom att börsnotera dem. Och desto hetsigare är debatten.

Ilmar Reepalu själv har sagt att han tänker föreslå en vinstgräns på under 10 procent av satsat kapital — alltså inte av skolpengen utan av de pengar ägarna själva lånat/lagt in.

Men vinster kan också begränsas på andra sätt. Bland annat Lärarförbundet ifrågasätter skolpengssystemet och skevheten mellan friskolorna och de kommunala skolorna när det gäller vad de ska göra för de pengar de får.

Å ena sidan finns lagstiftningen om lika villkor som slår fast att friskolor ska ha exakt lika mycket pengar per elev som kommunala skolor, å andra sidan är det bara kommunerna som måste tillhandahålla grundskola för alla elever, ta emot nyanlända och elever med låg socioekonomisk bakgrund.

Om alla skolor var tvungna att dela solidariskt på ansvaret och eleverna blev mer likvärdigt fördelade skulle det i sig begränsa möjligheterna att göra överskott.

I dag finns det inte någon riksdagsmajoritet för ett vinstförbud. Så Reepalus utredningsförslag har små möjligheter att gå igenom.

Att många från näringslivet ändå är nervösa, talar om konfiskering och jämför med löntagarfonderna, beror på att Socialdemokraterna har bestämt sig för att fortsätta driva frågan i valrörelsen 2018. För näringslivsorganisationerna är väl medvetna om att väljarna inte gillar vinster i välfärden och att vinstmotståndarna, enligt undersökningar från SOMinstitutet vid Göteborgs universitet, är fler än förespråkarna — även bland alliansväljarna.

ur Lärarförbundets Magasin