Läs senare

Nivågruppering åter på banan

Skolinspektionen slår ned på skolor som delar upp elever efter kunskapsnivå. Men den nya skollagen öppnar för ökad sortering av elever.

29 Apr 2010
Nivågruppering åter på banan
Bild: Ladislav Kosa

Centralskolan i Perstorp. När sexorna börjar sjuan delas de in i fyra klass­er utifrån arbetstempo och förkunskaper. Elever som inte har med sig tillräckligt från år 6 hamnar i en repe­titionsklass. I andra änden av skalan finns klassen för högpresterarna. Eleverna blir kvar i sin grupp hela högstadiet.
— Institutionaliserad mobbning, tycker Kaj Seger, folkpartist i kommunfullmäktige och pensionerad lärare och rektor.
Han har interpellerat, skrivit debattartiklar och försökt stoppa nivågrupperingen. Förgäves.
Det nya sättet att dela in klasser infördes inför läsåret 2008/09 i ett försök att hantera en situation med låg måluppfyllelse och oro. Områdeschefen och rektorn Lennart Persson vill inte kalla Centralskolans modell för nivågruppering. Han talar hellre om elevernas olika »lärstilar».
— Repetitionsklassen behöver mycket stöd och styrning, har lite färre elever och en
extra lärare i svenska, engelska och matte.
I mellanklasserna är det en blandning mellan lärarstyrning och självständigt arbete. I den snabba klassen har eleverna ambition, vilja och förmåga att ta ansvar, säger han.
Tanken är att alla elever ska ha nått målen för grundskolan i slutet av nian. Men Lennart Persson tillstår att det är fler MVG:n i den snabba gruppen än i de övriga och undrar
retoriskt vad som egentligen är rättvisa här i världen.
— Har den som vill höja sig från IG till G mer rätt till stöd än den som har VG och vill upp till MVG? Jag anser att vi behöver satsa mer på de duktiga eleverna än vad vi gjort hittills.
Ja, varför inte? Många jämför med praktisk-estetiska ämnen, där få ifrågasätter att barnet måste leverera för att platsa i en klass med musik- eller idrottsprofil. Men när det gäller teoretiska ämnen har det funnits både ett ideologiskt motstånd och ett förbud mot att dela in barn i A- och B-lag.

Det var 1962 som den starka visionen om en skola för alla resulterade i att den sammanhållna grundskolan infördes, även om den inte blev riktigt sammanhållen förrän med Lpo94. Länge fanns den gymnasieförberedande klassen 9G och först när nuvarande läroplan trädde i kraft togs de allmänna och särskilda kurserna i matte och språk bort.
När det gäller nivågruppering säger varken Lpo94 eller nuvarande skollag något uttalat vare sig för eller emot. Det finns formuleringar om individualisering, inkludering, rätt till stöd och att utvecklas som öppnar för olika tolkningar om vad man får och inte får göra.

det är uppenbarligen svårt att hantera elevers olikheter och att undervisa i dagens hetero­gena klassrum. Många lärare vittnar om att de inte mäktar med att individualisera inom klassens ram. I stället lägger de undervisningen på någon sorts medelnivå i förhoppningen att det ska nå en majoritet av eleverna. De svaga har inte en chans att hänga med — de starka får klara sig själva.
Det måste vara så man ska förstå det faktum att systemet med allmän och särskild kurs i praktiken lever kvar på många håll.
Av Skolverkets forskningsöversikt
»Vad påverkar resultaten i svensk grundskola?» framgår att fyra av tio grundskoleelever går nivåindelat i ett eller flera ämnen, oftast på högstadiet och oftast i matte, engelska och/eller svenska.
Även läromedel kan vara sorterande. I Sverige anpassas läsmaterial till olika elevers nivå i mycket större utsträckning än i andra länder. Det är vanligt att samma läsebok finns i tre olika varianter — med en och samma story men olika svårighetsgrad på texten. Följden kan, enligt Skolverket, bli att svaga elever får för lite utmaningar och inte utvecklar sin läsförmåga så mycket som de skulle kunnat.

Vad är det då som gäller i dag? Här är två fall där Skolverket haft synpunkter:
• Ånge 2004. Minervaskolan är kommunens centrala skola för år 7—9 och tar emot elever från fyra skolor. De avlämnande klasslärarna i sexan har fått frågan vilka elever som be­höver stöd. Enligt skolans rektor har man också tagit del av de nationella proven i år 5. Därefter har 22 elever som uppgetts ha behov av stöd place­rats i en klass.
Ånge får kritik av Skolverket för att man ­låtit inlärningsförmåga ligga till grund för klassindelningen och inte brytt sig om att elever känt sig kränkta.
• Örnsköldsvik 2007. Björnaskolan har länge tillämpat nivågruppering i engelska, svenska och matte. Grupperna undervisas i skilda klassrum och har var sin lärare. Det råder olika uppfattningar om placeringen är ett erbjudande eller om eleverna måste gå i en viss grupp för att få godkänt. I basgrupperna kan eleverna inte få högre betyg än så.
Skolverket slår fast att nivågruppering är en ifrågasatt och ytterst tveksam indelningsmodell. Men nu skapas nygamla alternativ och särskilda utbildningsvägar för de duktigaste eleverna.
Försök pågår med spetsutbildningar på gymnasiet, och i den nya skollagen, som träder i kraft om drygt ett år, står det att regeringen ska få meddela föreskrifter om antagninsprov till teoretiska profilklasser på högstadiet. I de inledande bestämmelserna i den nya lagen talas det inte bara om skolans kompensatoriska uppdrag gentemot de barn som har sämre förut­sättningar.
En helt ny formulering lyder:
»Elever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskaps­utveckling.»
Utbildningsminister Jan Björklund har sagt att i målkonflikten mellan en sammanhållen skola och individualisering, så drar han mot det senare. Han tycker att det är viktigare att samtliga elever får utmaningar utifrån sin förmåga än att alla har nått exakt lika långt på slutet.

Vad säger då forskningen? De flesta studierna har gjorts i USA och Storbritannien men flera examensarbeten vid svenska lärarutbildningar har undersökt lärares attityder till nivågruppering — och de verkar ganska positiva. Ett försök att lista möjliga fördelar och risker skulle kunna se ut som följer:
Fördelar:
• Undervisningen anpassas efter elevens behov och var och en får göra framsteg i enlighet med sin förmåga.
• Intresset och drivfjädern behålls hos duktiga elever när de slipper bli uttråkade.
• Svaga elever blir mer aktiva när de slipper komma i skymundan av de starkare.
• Det blir lättare för läraren att under­visa.
Risker:
• Svaga elever går miste om den stimulans och draghjälp som när­varon av starka elever kan ge.
• Lärare ställer för låga krav på de långsammare grupperna.
• Felval/felplacering. Svaga elever hamnar med stökiga, omotiverade och omogna elever som inte nödvändigtvis är svaga.
• De svagare eleverna stämplas som
dumma och får dåligt självförtroende.
• Framtida valmöjligheter begränsas.
• Elever i högpresterande grupper blir sönderstressade och får svårare att få bra betyg.

Peter Nyström är universitetslektor vid institutionen för beteendevetenskapliga mätningar vid Umeå universitet och har studerat nivågrupperingar i matematik. Hans studie »Lika barn leka bäst?» ger inga belägg för att de svagare eleverna skulle gynnas av att gå för sig. Det krävs väldigt mycket av läraren för att undvika att en sådan grupp hamnar i en nedåtgående spiral.
— Det finns starkt stöd i forskningen för att det inte är bra med en generell nivågruppering, i alla ämnen. De flesta elever är inte så jämna i sin profil, säger han.
Och den »svaga» gruppen är inte homogen. Det kan finnas en lång rad anledningar till att en elev inte presterar, som inte be­höver ha ett smack med begåvning att göra. Man kanske inte har vanan att studera eller tänker på sig själv som en sådan person, trots att man har goda förutsättningar egentligen.
— Det stämmer inte heller att elever kan byta grupp, som ofta sägs. Det kan de inte alls för efter två månader har den snabba gruppen sprungit ifrån, säger Peter Nyström.

»Cp-gruppen» och »snillena», »geparderna» och »sköldpaddorna». En koll i tillsynsrapporter från Skolverket och Skolinspektionen avslöjar att eleverna hittar på egna namn på grupperna — i stället för skolans neutrala »röd» och »grön». En av de stora farorna, menar ­Peter Nyström, är att de svagare eleverna identifierar sig med den grupp de placeras i, möts av låga förväntningar från läraren och presterar därefter.
Det finns också en risk att de svaga grupperna får hålla till godo med nyutbildade,
vikarier och obehöriga när de erfarna lärarna »belönas» med starka elever.
Amerikanska och brittiska forskare har visat att lärare ofta föredrar att undervisa högpresterande grupper.
Peter Nyströms slutsats blir att om några gynnas av nivågruppering så är det de starka eleverna.
— Elitklasser i grundskolan kan säkert vara bra för de starka eleverna, men frågan är vad som händer på de skolor och i de klasser där det inte finns några sådana kvar, säger han.
Men få frågor har svartvita svar, inte heller den om nivågruppering. Peter Nyström har jobbat en hel del med Timss Advanced som kom före jul och där man mätt kunskaperna
i matematik och fysik på gymnasiet.
— Den visar, liksom andra internationella kunskapsmätningar, att det är bland de duktigaste eleverna som Sverige har tappat allra mest. Och det är rätt alarmerande eftersom det är ur den kategorin vi rekryterar till
högre utbildning, till exempel civilingenjörer, som behövs för landets framtid och välstånd.

En viktigare fråga än varför det är så laddat att skapa snabbspår för teoretiska talanger är kanske vad nivågrupperade skolor och klasser innebär för samhället på sikt.
Både EU-kommissionen och OECD har gett ut rapporter som avfärdar det i många länder vanliga antagandet att ett likvärdigt och sammanhållet skolsystem är ineffektivt eftersom högpresterarna hålls tillbaka. På OECD:s utbildningsavdelning anser man att Kanada och Finland är bevis för att blandade klassrum, där eleverna har olika bakgrund och förutsättningar, leder till bäst prestationer.
En tidig uppdelning förstärker de skillnader som beror på socioekonomisk bakgrund — den överlägset viktigaste påverkansfaktorn för hur det går för en elev i skolan. Följden blir bortslösade begåvningar, utanförskap och högre kostnader för samhället. Därför bör elever inte
delas upp på olika spår före gymnasiet, tycker OECD:s utbildningsavdelning.
Ett annat exempel är Hyllinge skola i Åstorp där man nu fasar ut den nivågruppe­ring som man haft ganska länge på högstadiet i engelska och matte. Den påminde om gamla tiders allmän och särskild kurs — fast med tre nivåer i stället för två. De som nu går i nian är de sista som läser upp­delat.
— Det blev lite väl fasta grupperingar. Eftersom grupperna gick så olika fort fram var det i praktiken svårt för elever att byta. Man blev kvar där man placerades från början och i den långsammaste gruppen kunde man inte få hög­re betyg än G, säger rektor Bengt Högberg.

Hur ska det då gå för Perstorp? Skol­inspektionen var på Centralskolan i februari och klassindelningen var en av de frågor man borrade i. De elevintervjuer som inspektörerna har gjort på skolan visar att det finns mycket olika uppfattningar om modellen. Det finns elever som känner sig kränkta av att placeras i basklass och det finns andra som är stolta över att ha hamnat i det de själva kallar »elitklassen«.
I beslutet från den 30 mars riktas hård kritik mot skolans indelning i förkunskapshomogena klasser. Den är inte förenlig med bestämmelserna om en likvärdig utbildning.
— Enligt skrivningarna i lagtexten ska hjälp ges inom klassens ram. Det finns inget lagstöd för att göra andra grupper som är alltför fasta och långtgående. I så fall handlar det om en särskild undervisningsgrupp, ett beslut som ligger på den politiska nämnden och är ett av få beslut i skolan som går att överklaga, säger Lotta Kårlind, enhetschef på Skolinspektionen i Lund.
När Skolinspektionen är ute och inspek­terar brukar man titta på vilken tilltro skolan har till elevernas kapacitet och om lärarna undervisar utifrån strävansmålen.
Även på denna punkt får Centralskolan anmärkning.
— Om man förväntar sig att vissa elever inte ska klara mer än ett G så sker undervisningen utifrån G-nivån. Men eleverna är i utvecklingsfas allihop och som skola och lära­re måste man kunna ifrågasätta sina egna meto­der och inte bedriva samma undervisning för alla jämt, säger Lotta Kårlind.

Lotta Kårlind tycker att det finns mycket man kan göra inom klassens ram — i form av individanpassning och flexibla grupper. En tillfällig nivågruppering kan fungera — under förutsättning att den görs med pedagogisk medvetenhet, i dialog med elev och föräldrar, är begränsad och följs upp efter en kort tid.
Men skolan förändras och reformerna står som spön i backen.
— Det är mycket mer resultatinriktat nu än för tio år sedan och då blir kanske den här typen av frågor tydligare. Samtidigt har den sammanhållna grundskolan en stark förankring både bland allmänheten och dem som jobbar i skolan. Det känns främmande att vi skulle sortera alltför hårt. Däremot är det viktigt att skolan har höga förväntningar på eleverna, säger Lotta Kårlind.
Nu måste Perstorps kommun och Centralskolan vidta åtgärder snabbt. Till höstterminen ska nivågrupperingen vara borta.

ur Lärarförbundets Magasin