Läs senare

OECD: Växande intresse för små barns förskola

Förskola och omsorg för små barn har i flera OECD-länder blivit en alltmer prioriterad fråga. Perspektivet handlar både om tillgänglighet och kvalitet.

06 Jan 2003

En ojämlik start i det livslånga lärandet innebär ökade kostnader på längre sikt. Det konstateras i OECD:s skrift Education Policy Analysis (2002), som utkommer en gång om året i anslutning till den statistiskt faktaspäckade Education at a Glance.

Sedan några år tillbaka finns en växande insikt att alla små barn behöver förskoleverksamhet av hög kvalitet för att få en bra start. Men i en del länder är både politiken och själva verksamheten för förskolebarn fortfarande eftersatta frågor.

Vid vilken ålder barn har rätt till en gratis förskoleplats varierar stort – från två och ett halvt år i Belgien, tre i Italien och fyra år i Nederländerna och Storbritannien. I Italien är statliga och kommunala förskolor gratis medan de flesta privata tar ut avgifter. I Nederländerna är även de privata förskolorna helt subventionerade och får inte ta någon avgift.

Villkoren är olika men i de flesta länder går en gräns mellan barn som är över och under tre år.

För dem som är över tre finns ofta gratis förskola, som för det mesta är offentligt direktfinansierad. För barn under tre år delas vanligen kostnaden mellan föräldrar och samhället, i Nederländerna får också arbetsgivarna bidra.

Av tolv studerade OECD-länder är det bara i tre (Danmark, Finland och Sverige) som offentligt stöd till omsorg från barnets första år ses som berättigat och likställs med omsorg för äldre barn.

Men i fler länder pågår nu en förändring. Från att vara en individuell fråga av nödvändighet för föräldrarnas yrkesarbete utvecklas synen på barnomsorg mot att bli en samhällsfråga av offentligt intresse.

En tidigare studie (Starting Strong, OECD 2001) pekar på att flera länder inte satsar tillräckligt på barn under tre år. Att få med även de yngsta ses som förutsättningen för att politiskt realisera integrationstanken – både ur etniskt och ekonomiskt perspektiv men även när det gäller barn med särskilda behov.

I den studien identifierades åtta nyckelstrategier som viktiga för en framgångsrik politik på området barnomsorg/förskola. De strategierna följs nu upp i Education Policy Analysis och innebär i korthet:

* En systematisk utveckling av barnpolitiken med samordning över ministergränserna.

* Ett nära och jämlikt förhållande till utbildning, som gör det möjligt med en gemensam mål- och utvecklingsstruktur.

* Tillgång för alla till plats i förskola/barnomsorg.

* Omfattande offentliga investeringar, som kräver program för hur resurserna ska fördelas och hur kostnaderna delas mellan samhälle och familj.

* Kvalitetsförbättringar och kvalitetssäkring, både i relation till barns utveckling och sociala mål.

* Utbildning och bra arbetsvillkor för personalen, för att kunna rekrytera en tillräckligt stor och tillräckligt kvalificerad arbetsstyrka.

* Utvärdering och datainsamling som är mer systematisk och uppmärksammar resultaten.

* Forskning och utvärdering som kan användas i den långsiktiga utvecklingen av de yngstas utbildning och omsorg.

VIVECA BROZIN BOHMAN

Från löpet

ur Lärarförbundets Magasin