Läs senare

Pedagogiska metoder räcker inte

– Lärarna är inte anställda som socialarbetare utan ska undervisa. Det är omöjligt att vara ensam om en klass där hälften av eleverna har allvarliga problem.

20 Maj 2003

Fahrudin Zejnic är socialarbetare på Sofielundsskolan och är imponerad av lärarnas kampvilja. Han jobbar med tre olika killgrupper från högstadiet.
  – Killarna är mycket stökiga. Lyssnar inte på vuxna. Gör precis vad som faller dem in, och de slåss ganska mycket. Det som förvånade mig mest är att en del av de stökigaste kommer från familjer där föräldrarna jobbar och har gott om pengar. Föräldrarna är helt oförstående när jag berättar om barnens framfart, säger Fahrudin Zejnic.
  En annan problemgrupp består av elever som är hårt styrda av familjen och tolkar skolans tal om frihet och demokrati på sitt eget sätt, det vill säga frihet utan ansvar.
  – De lär sig snabbt att säga: ”Det är mitt liv. Jag bestämmer själv och gör vad jag vill”, säger Fahrudin Zejnic.
  Han identifierar ytterligare en grupp utåtagerande killar. Elever som saknar uppfostran och regler hemma. En del av dem är familjens överhuvud redan när de är 13 år. De tycker inte alls att skolan är en nödvändighet och är inte vana vid att visa respekt för vuxna.
  Det finns dessutom elever som mår dåligt på grund av hemska krigsupplevelser. Fahrudin Zejnic berättar om killen som såg när hans mormor och morfar mör dades. Föräldrarna talade aldrig om händelsen eftersom de trodde att pojken hade glömt. Men han hade ett detaljerat minne av hela händelseförloppet.
  – Det finns enorma problem på området med stora familjer som lever i små lägenheter där det dessutom kan bo släktingar som väntar på uppehållstillstånd.
  Fahrudin Zejnic konstaterar att lärarna inte är utbildade för att möta elever med så svåra sociala problem. Han beklagar det glapp som finns mellan olika myndigheter i stadsdelen. Fahrudin Zejnic är anställd av socialtjänsten. Ytterligare en tjänst är för närvarande vakant. Flera av hans kolleger på socialbyrån i stadsdelen uppskattar inte detta arrangemang eftersom de anser att skolan ska sköta sin omsorg själv och inte ta hjälp av socialtjänsten, som är en annan myndighet.
  Men tack vare placeringen på skolan kan han se eleverna i ett helhetsperspektiv. Killgrupperna är en del av verksamheten. Fahrudin Zejnic har även kontakt med elevernas familjer och gör hembesök.
  – Jag ser hur oerhört hårt lärarna kämpar för sina elever. Men de är inte utbildade socialarbetare. Och jag hade inte heller haft en chans att hjälpa en klass med så många oroliga elever. Skolan kan inte kompensera problem som bottnar i ett närmast totalt utanförskap.
  Fahrudin Zejnic säger att eleverna är integrerade i sitt område, men inte i skolan som representerar det svenska – som för övrigt är helt frånvarande i deras liv.
  Han tror inte att lärarna kan skapa en bättre miljö via pedagogiska metoder eftersom svårigheterna enligt honom finns på en helt annan nivå.
  – Men det är viktigt att utveckla en kulturell kompetens. Vi måste våga tala om kulturella olikheter utan att fastna i det perspektivet så att vi sätter etniska stämplar på barnens problem och fördelar.
  Socialarbetarnas metoder med gruppsamtal, meditation och massage ger resultat. Men lågoch mellanstadiet producerar hela tiden nya killar som har tappat tron på sig själva som elever och samhällsmedborgare.

LÄS MER:





4Hot och våld vardagsmat på Malmöskola





4Många har en skrämmande hemmiljö





4Pedagogiska metoder räcker inte








4Att stänga skolan en nödlösning

STEFAN DANIELSSON

ur Lärarförbundets Magasin