Läs senare

Politiker och rektorer misstror varandra

Rektorer har för dålig kontakt med sina kommunpolitiker. Det skapar ömsesidig misstro, enligt en ny forskningsrapport.

21 Okt 2013

Mer än 3000 av landets drygt 8000 rektorer har svarat på en enkät från Elisabet Nihlfors, docent i pedagogik i Uppsala, och Olof Johansson, professor i statsvetenskap och chef för Centrum för skolledarutveckling i Umeå. Arbetet har finansierats av Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, och resultaten presenteras i rapporten Rektorn – en stark länk i styrningen av skolan.

Få rektorer tycker att de kan påverka skolnämnden eller styrelsen de arbetar under. Enligt politikerna, som tillfrågats i anslutande forskning, är det korrekt uppfattat. Å andra sidan anser rektorerna att de överordnade ställer få och låga krav – de visar mest intresse för att rektorn håller sin budget.

Skolutveckling är ett område där åsikterna skiljer sig åt. Många politiker misstror rektorernas förmåga att utveckla undervisningen. Själva anser rektorerna att de leder lärare på ett bra sätt och att det egna arbetet är viktigt för elevernas möjlighet att nå målen i skolan. Trots det är de flesta rektorer bara delvis nöjda med elevernas resultat.

Men om förväntningarna från huvudmännen är små, är de desto större från staten, som reglerar rektorernas arbete via skollagen och andra styrdokument. Uppgifterna är många, men den statliga styrningen uppfattas inte som ett problem. De grundläggande kraven på att utveckla alla elevers kunskap och värderingar formulerar just det som rektorerna ser som sin viktigaste uppgift.

Forskarna menar att rektorernas arbete skulle underlättas om förtroendet mellan dem och huvudmännen vore bättre. För det krävs att de ger varandra mer information och att det görs tydligare vem som har ansvar för vad – alltifrån staten och huvudmännen till rektorerna och lärarna.

Från löpet

ur Lärarförbundets Magasin