Läs senare

#pressatläge: Berättelser från förskolan ska påverka politiken

ArbetsmiljöSammanslutningen Förskoleupproret vill väcka politikernas uppmärksamhet vad gäller situationen i förskolan. Via ett formulär och under hashtaggen #pressatläge samlas berättelser i sociala medier.
– Barngrupperna är för stora och arbetsbelastningen för hög. Det ser likadant ut i hela landet, säger Anki Jansson, en av initiativtagarna.

av Lotta Holmström
28 Dec 2017
28 Dec 2017
Anki Jansson, förskollärare och en av initiativtagarna till Förskoleupproret och #pressatläge. Foto: Privat

Inspirationen till att samla berättelser under en hashtag kommer från #metoo-uppropen. Men att synliggöra problem inom förskolan är något Förskoleupproret sysslat med sedan starten 2013.

– Under alla de här åren har vi fått in berättelser. Vi har tagit med dem till politiker och andra med makt att förändra. Men tyvärr får vi ofta höra att vi i förskolan bara gnäller. Många som arbetar i förskolan biter ihop för att kulturen är sådan. Om inte vi som arbetar i verksamheten kan säga hur det är, hur ska det då kunna bli bättre?, frågar sig Anki Jansson, som anser att personalen måste må bra för att barnen ska kunna få en bättre verksamhet.

Hon och de andra i styrgruppen för Förskoleupproret bestämde sig för att samla berättelser mer strukturerat.

– Vi startade det här igår och i morse hade det redan kommit in 150 berättelser. Vi läser igenom allt och försäkrar oss om att ingen blir uthängd. Vi skriver bara ut vilken kommun det handlar om.

Det vill Förskoleupproret

Förskoleupproret vill se:

  • max 12 barn i småbarnsgrupp, 1-3 år
  • max 15 barn i storbarnsgrupp, 3-5 år
  • max 4-5 barn per pedagog i varje barngrupp
  • att barngruppsstorlek är anpassad efter lokalens storlek
  • att barn med särskilda behov får de resurser som krävs 
  • att alla förskolor har tillgång till specialpedagog
  • att det sätts in vikarier när verksamheten kräver det samt att det sätts in från första dagen
  • beslut om likvärdig, reglerad planeringstid för förskollärare i hela landet
  • fortbildning och kurser på arbetstid
  • ökad lön 
  • att alla kringuppgifter för förskolepersonalen plockas bort

Källa: Förskoleupproret

Berättelserna publiceras på Facebook och på Förskoleupprorets informationssida.

Vad gör ni om det här växer till tusentals berättelser, hur ska ni hantera dem då?

– Nu testar vi, blir det mängder av berättelser tar vi dem vidare till politiken. Vi vill föra fram det här i början på valrörelsen så att det kan bli en fråga att prioritera, säger Anki Jansson.

Vad vill ni konkret uppnå?

– Vi hoppas att det blir uppmärksammat. Vi vill att det ska bli en likvärdig förskola i hela landet, det ska inte spela roll var du bor för hur bra verksamheten är och vilka villkor som gäller. Förskolan och även skolan blir som en slagpåse i politiken. Alla vill in och tycka, men man lyssnar inte på professionen. Nu har ju till exempel regeringen satsat pengar på minskade barngrupper, men det är inget vi märker av i verksamheten.

Vad beror det på, tror du?

– En sak är det här med grupper och avdelningar. Om en avdelning har 25 barn kan det beslutas att den delas upp på två grupper om 13 och 12 barn, men i praktiken är barnen bara i grupperna någon timme på förmiddagen, sedan är alla tillsammans ändå. Men det är grupperna som visas i statistiken.

Att lösa problemen med stora barngrupper är ingen enkel sak, vilket Lärarnas tidning beskrivit i tidigare artiklar. En sak som kommunpolitiker ibland hänvisar till är lokalbrist. Det går inte att minska på grupperna i de befintliga lokalerna och några nya går inte att uppbåda.

– Det ultimata skulle vara att det byggs nya förskolor. Men då är svårigheten att det inte finns utbildad personal att bemanna dem med. Lärarförbundet har lyft fram bristen på förskollärare i många år, säger Anki Jansson.

Hon är själv förskollärare och har arbetat inom förskolan sedan 1998. Men i somras sökte hon sig till en förskoleklass istället.

– Jag har aldrig orkat jobba heltid. Det är inte många förskolor där du kan få en paus. I förskoleklassen finns det andningspauser. Nu orkar jag jobba heltid och kan vara en bra mamma när jag kommer hem, och så orkar jag ha ljud omkring mig, berättar hon.

– Många nyutexaminerade går in i väggen efter bara ett par år. De har inte koll på sina rättigheter och skyldigheter, att de till exempel har rätt till återhämtning. Om man aldrig kan ta ut den paus man behöver på förmiddagen för att orka med sitt jobb kan man faktiskt göra en tillbudsanmälan.

Förskoleupprorets Facebookgrupp välkomnar även vårdnadshavare och journalister. Anki Jansson poängterar att alla vill förskolan väl, även om det i perioder kan bli mycket fokus på problemen. Även vårdnadshavare bidrar med berättelser under #pressatläge.

– De tycker att förskolan är bra, men berättar samtidigt att de känner en klump av oro i magen när de lämnar sina barn.

Anki Jansson menar att det går att både tala väl om förskolan och påvisa brister, men att balansgången inte är helt lätt.

– Det är en svår sits. Vi tycker ju att det är roligt och viktigt att jobba i förskolan, men samtidigt finns en frustration över arbetssituationen. Vi vill kunna känna i slutet av dagen att vi sett varje barn, att vi kunnat jobba efter läroplanen. Vi har valt yrket för att vi brinner för att jobba med barn.

Om Förskoleupproret och #pressatläge

  • Förskoleupproret startades av Anki Jansson och Malin Hörlin, förskollärare i Örebro, 2013. I dag samlar de nästan 11 000 personer i en Facebookgrupp som är öppen inte bara för förskolans personal utan även vårdnadshavare och journalister.
  • De har uppvaktat politiker och andra makthavare, demonstrerat och samlat in namnunderskrifter.
  • Initiativet drivs ideellt av en ledningsgrupp om fyra personer. Anki Jansson ingår i den, liksom Katrin Nörthen som också är en av Lärarnas tidnings krönikörer.
  • På tidningen ETC har initiativtagarna skrivit en debattartikel om #pressatläge.
  • Formuläret för att dela med sig av berättelser från sin förskoleverksamhet finns här.

Från löpet

ur Lärarförbundets Magasin