Läs senare

”Problem när lärare ständigt byter jobb”

IntervjunSkolforskaren Ulf Blossing har undersökt vad som gör en skola framgångsrik. Och vad som inte gör det.

av Niklas Arevik
19 Okt 2017
19 Okt 2017
”Problem när lärare ständigt byter jobb”
Foto: Andreas Carlsson

Orden ”doktorand” och ”disputera” fanns inte i docent Ulf Blossings vokabulär när han växte upp. Pappa var bilskollärare och mamma arbetade inom detaljhandeln och vården.

Anledningen till att Ulf Blossing kom in på forskning var att han ville utvecklas som lärare och därför började plugga psykologi.

— Jag har alltid velat förbättra min undervisning när jag ser att saker inte fungerar. Som ny lärare tänkte jag att det är så alla gör. Upptäckten att så inte var fallet förvånade mig, säger Ulf Blossing.

Betyg och nationella prov används alldeles för lite.

Om just skolutveckling handlar hans nya bok ”Att organisera för skolframgång”. Varför är vissa skolor mer framgångsrika än andra trots att de har samma elevunderlag? Länge har svaret varit enskilda lärares skicklighet. Ulf Blossing och hans medförfattare vill i stället lyfta fram skolans organisering.

Finns det någon motsättning där?

— Nej, den enskilda läraren är viktig, men ingår i ett sammanhang. Man föds inte som en bra lärare, man blir en bra lärare genom lärarutbildning och det lärande som sker tillsammans med kollegerna.

Så vad skiljer bra skolor från mindre bra när det gäller organisering?

In på livet

Ulf Lennart Blossing

Gör: Docent i pedagogik vid Göteborgs universitet.

Aktuell: Med boken ”Att organisera för skolframgång” med Maria Jarl och Klas Andersson.

Bakgrund: Mellanstadielärare mellan 1982 och 1995 i Degerfors och Kristinehamn.

Bor: Majorna i Göteborg.

Familj: En man och en son, som är nybliven lärare. ”Vi har daglig pedagogisk kontakt.”

På fritiden: Umgås med min man, styrketränar, lagar mat och reser.

Personlig pryl: Fjärrkontroll. ”Jag kan inte längre koppla av med en bok då text signalerar jobb för mig. Jag upptäckte att det finns något som heter Netflix. Rekommenderar särskilt den danska skolserien ’Rita’. Helt underbar och fantastiskt skriven.”

— Framgångsrika skolor är väldigt noga med att betona vad huvuduppdraget är, och ser till att alla lärare omfattar detta: Att anpassa undervisningen för att främja elevernas lärande. I icke framgångsrika skolor står inte skolans uppdrag i fokus. De har alternativa tolkningar av uppdraget, till exempel att vissa elever inte kan nå målen för att de saknar rätt förutsättningar och kompetenser. Det är frapperande.

Ni skriver i boken att framgångsrika skolor har en stark identitet, vad menas med det?

— De har varit fokuserade på skolutveckling under lång tid, med lärare och skolledare som varit länge på skolan. Nya lärare informeras om hur skolan har tolkat uppdraget och hur undervisningen ska gå till. På en skola hade rektorn varit på plats i 20 år och många lärare lika länge. Med en stabil lärarkår etableras en tydlig norm.

Är det alltså negativt att lärare byter arbetsplats ofta?

— Ja, att många byter jobb för att driva upp lönerna är mycket oroväckande. Jag förstår att man som fackförbund förespråkar detta, deras uppgift är att tillvarata lärarnas intressen. Men det är ett uppenbart problem om man ska bygga hållbar skolutveckling.

— En rektor sa till mig: ”När jag var lärare var det otänkbart att lämna en etta, med tanke på läsutvecklingen. Men i dag kan man lämna när som helst.” Det fanns tidigare ett slags etiskt ansvar, man lämnade helt enkelt inte en lågstadieklass.

Ni kritiserar den ”autonoma lärarkulturen”. Vad är det?

— Att en skola präglas av radikal individualism. Var och en sköter sig själv bakom stängda dörrar och har ingen aning om vad som sker i andras klassrum. Lärarna litar bara på sig själva och är skeptiska till nya initiativ.

Är den autonoma lärarkulturen fortfarande omhuldad i Sverige?

— Kanske. Det är anmärkningsvärt att vi i studien såg den så tydligt. Jag hade trott att med tanke på den debatt vi haft i Sverige, med krav på skolor att ha större öppenhet, så borde lärarna vara mer medvetna. Men på vissa skolor har det inte nått fram. Det fick mig att inse att dessa kulturer kan vara oerhört starka.

Är inte autonomi ett led i att vara professionell?

— Nej, eftersom att vara professionell också innebär att vara kollegial.

Bör rektorer observera undervisningen mer i klassrummen?

— Det är en del av lösningen, men långt ifrån den enda. Kompetensen för hur man ska organisera lärares lärande måste breddas. Vad som behövs är en vidgad ledningsgrupp, där fler kliver fram och tar ledarskap för skoluppdraget.

Kan karriärtjänsterna fylla en sådan funktion?

— Ja, och på vissa skolor har de tagits till vara i ett sådant syfte. Å andra sidan finns det kommuner där förstelärarna bara ska gå omkring och vara förstelärare, utan något ytterligare uppdrag. Det är oerhört märkligt. Är du en särskilt skicklig lärare ska du sprida din kunskap.

Ska en rektor kunna ge lärare i uppgift att observera skickliga kollegers lektioner?

— Ja, det borde inte vara något konstigt. På en av våra observerade skolor var det faktiskt så, men det är mycket ovanligt i Sverige.

Vad bör en rektor göra med lärare som drar åt sitt eget håll?

— Det ska inte finnas något utrymme för att köra sitt eget race. En lärare på en av våra framgångsrika skolor beskrev ledningen som ”en järnhand i en mjuk handske”. Lärarna fick tydliga signaler om hur arbetet ska gå till och att även den bästa läraren kan få handledning. Vissa lärare slutade självmant för att de inte klarade av det.

”Undervisningen på en skola ska se likadan ut oberoende av lärare”, konstaterar ni i boken. Hur åstadkommer man det?

— Börja med att titta på övergripande rutiner. Hur man börjar, genomför och avslutar lektioner. Enas om vad som är undervisningens kärna. Det är mycket viktigt att tala om vad det är man konkret gör i klassrummet. Det ska vara ett öppet klimat där alla delar med sig och resonerar likadant kring undervisning.

Och hur bör denna undervisning se ut?

— Framgångsrika skolor präglas av lärarstyrd helklassundervisning. Det var ett tydligt resultat, att läraren ska ha grepp om klassen och undervisningen, men med vissa inslag av tema eller projekt.

Icke framgångsrika skolor har även dålig koll på vad eleverna kan, skriver ni. Behöver vi testa eleverna mer?

— Ja, men framför allt ta till vara testresultaten för att förbättra undervisningen. I framgångsrika skolor gör man screeningar, det som förut hette diagnostiska test, i alla årskurser. Detta ligger sedan till grund för hur man fördelar resurser och skapar grupper.

— Det är en självklarhet i den pedagogiska professionen att ha kunskap om elevernas utgångsläge. Det ska ligga till grund för hur man organiserar undervisningen. Jag anser att betyg och nationella prov används alldeles för lite. De är inte bara utvärdering av elevernas kunskaper, utan också utvärdering av lärarnas och skolans undervisning.

Skolstudie bakom boken

Ulf Blossing är en av författarna till boken ”Att organisera för skolframgång”.

Författarna har jämfört skolor som har haft en positiv resultatutveckling mellan 1998 och 2011 med sådana som haft en negativ utveckling under motsvarande period. Betygen har justerats bland annat efter socioekonomisk bakgrund och omvärldsfaktorer.

Frågeställningen var: Hur ska skolan organiseras för att bäst nå framgång för elevernas resultat? Svaret är bland annat tydligt ledarskap, stabil lärarkår, öppet klimat samt tydlig samsyn kring undervisningen, som ska vara lärarstyrd och i helklass.

ur Lärarförbundets Magasin