Läs senare

Rasten ingen lek för Gustav Sundh

PorträttetRasten är den mest komplexa delen av skoldagen. Det menar Årets lärare i fritidshem, Gustav Sundh.

av Stefan Helte
22 Jan 2018
22 Jan 2018
Foto: Marc Femenia

En pojke i lågstadieåldern vandrar mot Glömstaskolan i morgonmörkret, hand i hand med sin pappa.

Ena kinden omplåstrad. Trumpen min.

Gustav Sundh avbryter genast riggningen av utescenen på skolgården, går fram till pojken, ger några tröstande ord och en klapp på axeln.

– Vi kallar det tapperhetsmedalj, förklarar Gustav Sundh.

Jag jobbar i spänningsfältet ­mellan trygghet och utmaning. Är det för tryggt ­tröttnar barnen, är det för utmanande kommer ingen.

Han ser inte omplåstrade elever som ett problem och berättar att den där killen ”springer som attan” på rasterna. Själv lär han barnen att slå volter.

Personligt

Gustav Sundh

Ålder: 37 år.

Familj: Gift, tre barn.

Träning: Lyfter vikter och åker ­skateboard.

Oväntad talang: DJ:ar på klubb.

Äter gärna: Libanesiskt.

– Det är viktigt att barn tidigt lär sig att hantera risker.

Med det svarta välansade skägget, den gängliga kroppen plus den lilla hästsvansen där bak ser Gustav Sundh ut som klichébilden av en hipp galleriinnehavare.

Men han är en helt vanlig fritidspedagog på Glömstaskolan i Huddinge kommun söder om Stockholm.

Eller förresten, inte helt vanlig.

Han är förstelärare i fritidshem, utsågs till Årets lärare i fritidshem av Lärarförbundet i höstas, föreläser om fritidspedagogiska frågor över hela landet och driver Facebooksidan Skolgårdsläraren Gustav Sundh, som på mindre än ett år har fått över 9 000 följare.

– Jag hade länge gått med känslan att jag har goda rastexempel som kan vara värda att spridas till fler. Det är rätt många timmar varje vecka som barnen är ute på rast. Och får man till ett bra lärande där kan det generera stor kraft.

Epitetet Skolgårdsläraren fick han av några nyanlända på sin förra skola. Gustav Sundh hjälpte dem över tröskeln in i lekarna. En dag sa de: ”Du är lärare, men du är JÄMT på skolgården. Du är Skolgårdsläraren!”

På elevernas initiativ har en pilbåge köpts in till Glömstaskolan. Gustav Sundh visar två av eleverna hur den ska hanteras. Foto: Marc Femenia

Och så har han kallat sig själv sedan dess – fritidspedagogen som har skolgården och rasten som sin mission.

Det här, en grådisig onsdag före jul, är en vanlig dag på jobbet för Årets lärare i fritidshem.

– Tja!

– Tjena!

– Läget?

Gustav Sundh morsar till höger och vänster på eleverna som kommer till skolan. Innan han ska bygga klart den tillfälliga utescenen hinner han också gå några trappor upp och dra en hälsningsrunda i sjuornas klassrum. Några av dem får en snabb kram. Andra möter han i en high-five, med ett garv på läppen. Han verkar känna alla.

Han förklarar vad det handlar om.

– Jag bygger relationskapital. Om det hettar till någon gång ute på gården så har vi redan en relation.

Men nu måste den första långrastens spontanshow förberedas. Det smäller om metallställningarna när han monterar ihop den låga svarta scenen. Det är runt noll grader, under kängorna knastrar gruset. Hundratals ungar springer ut kors och tvärs över skolgården som är täckt av hala våta isfläckar.

Framför den tillfälliga scenen bildar huttrande elever i ettan och tvåan en förväntansfull kö.

The Weeknd dundrar ut från de bärbara högtalarna. Filippo är först ut och gör sitt bästa för att härma superstjärnans lena falsettröst. Uppträdandet möts av spridda dova vantklapp. Filippo ler generat.

Vissa elever vet precis vad de ska göra, andra behöver lite tydligare instruktioner. Foto: Marc Femenia

Gustav Sundh har en tydlig avsikt med spontanshowen.

– Ska man träna i veckor blir uppträdandet upphaussat och ångestladdat. Här finns ingen press, man bara kliver upp på scenen och kör sin grej, liksom.

Gustav Sundh inledde sitt arbete som rastutvecklare på Glömstaskolan i höstas med att bara gå runt och observera. Vad händer på rasten och vad händer inte? Vad funkar och vad är otryggt?

En av de första saker han gjorde var att ta över halva fotbollsplanen.

– Jag såg direkt att där var det ofta konflikter och mest större killar. Så jag gick in i fotbollen och skapade massor av inbjudande aktiviteter. Även de killar som satt fast i fotbollen blev nyfikna på vad jag gjorde.

”Satt fast i fotbollen”, säger du. Är det fel att spela fotboll på rasten?

– Nej, men det är lätt att fastna i en roll. Jag tror inte på förbud. Men alla behöver utmanas och få möjlighet att pröva andra saker.

Han har introducerat vuxenstyrda och organiserade aktiviteter varje dag, men också skapat utrymme för barnen att själva ta ansvar och få spelrum för fantasin: bågskyttet, land-skepp-och-hav, guldkortssystemet, bodordningen, pallbygget i skogen.

Sandra Eriksson, hälsopedagog.

På bara några månader har eleverna på Glömstaskolan börjat göra grejer tillsammans på rasterna. Killar och tjejer, yngre och äldre.

Närmaste kollegan, hälsopedagog Sandra Eriksson, säger:

– Barnen älskar Gustav. De vänder sig till honom och frågar efter honom.

Hon berättar om en kille som förut bara gick och drog en pinne i marken för sig själv.

– Rasterna var pest och pina för honom. Nu är han med i lekarna. Gustav är sjukt bra på det där, att fånga upp dem som behöver det mest.

Gustav Sundh har en hel katalog med konkreta rastaktiviteter i bakfickan. Men han har alltid ett syfte med det han gör.

– Jag har de specialpedagogiska glasögonen på mig i allt jag gör. Jag tänker alltid: Kommer det här barnet med den där svårigheten att lyckas med den här aktiviteten? Eller ska jag omformatera leken?

Fem tips för bra raster

  • Ha skolledningen med dig.
  • Skapa en tjänst där du får ägna tiden fram till klockan två ute­slutande åt rastverksamhet.
  • Säkra budgetmandat för att kunna köpa in material.
  • Tänk nytt och håll ut med det.
  • Utgå alltid från barnens behov.

Ett sätt att göra om leken kan vara att ge barnen olika roller.

– Den som inte fixar det här med turtagning kanske kan vara tidtagare. Eller den som med visselpipa blåser igång hela aktiviteten.

Vad har rasten för betydelse?

– Det är den mest komplexa delen av skoldagen. Framförallt för att det inte har funnits någon tydlig plan för rast i svensk skola. Det gör det så godtyckligt vad barnen får med sig tillbaka in i klassrummet.

Hur då godtyckligt?

– Om rasten är ett ställe där djungelns lag råder präglar det hela ens inställning till skolan. Rasten har en enorm påverkan på barnets förmåga att samspela, lyssna och förstå andras perspektiv.

Hur ska en bra rast se ut?

– I förtydligandet av läroplanen om vilket lärande som ska ske i fritidshemmet lyfts balansen mellan trygghet och utmaning fram. Det är i det spänningsfältet jag hela tiden jobbar. Är det för tryggt tröttnar barnen, är det för utmanande kommer ingen.

Rektor Magnus Blixt lyckades genom lobbyarbete gentemot kommunen trolla fram en förstelärartjänst i fritidshem och headhunta Gustav Sundh inför höstterminen.

– Gustav är grym på golvet med ungarna, inte minst med de elever som har det kämpigast i skolan och lätt hamnar i konflikt. Men han lyfter också blicken, sätter in aktiviteterna i läroplanssammanhang och pekar på vilka syften och mål vi ska uppnå.

Men rektorns avsikt är inte bara att Glömstaskolan ska få roligare raster:

– Jag räknar med att satsningen betalar sig genom att vi får fler elever med godkända betyg.

Efter lunchen och lunchrasten har Gustav Sundh planeringstid. Han letar rätt på en kille i mellanstadiet. En rastlös kille som har svårt att ställas inför nya situationer.

I morgon ska eleverna ha julpyssel. En rolig utmaning för många, övermäktigt för andra.

– Jag vill att du hänger med mig hela dagen då. Du behöver inte hoppa runt på olika pysselstationer.

Rasten är slut och det är dags att plocka ihop alla saker och stänga in dem i förrådet igen. Foto: Marc Femenia

Han spänner blicken i pojken.

– Jag behöver din hjälp med att visa de yngre eleverna hur man klipper hjärtan. När du har gjort det några gånger kommer du att vara experten. Ok?

Pojken vankar av och an och nickar långsamt. Han säger:

– Jag är bra på att hjälpa andra människor.

I fystältet pumpar hög discomusik. Det är sen eftermiddag och fritidsklubb, med hinderbanor som barnen själva har byggt.

Gustav Sundh knyter sin röda halsduk med grönrutigt mönster runt huvudet som ett pannband och balanserar på en av bänkarna. Det går sådär.

Den här näst sista skol- och fritidsdagen inför jullovet börjar lida mot sitt slut. Fast klockan inte ens är fyra är det redan nattsvart ute.

Jag har tappat räkningen på hur många elever Skolgårdsläraren Gustav Sundh under dagen har morsat på, gett en blick, kramat om eller uppmärksammat med namn. Men det är säkert hundratals.

Snart ska han åka hem och säga fel namn till sina egna tre barn.

ur Lärarförbundets Magasin