Läs senare

Robotarna rullar in

DigitaliseringDet blir allt vanligare med robotar i klassrummen. De används både i undervisningen och som stöd till elever med funktionsnedsättning.

av Torbjörn Tenfält
19 Apr 2017
19 Apr 2017

Petter Ferm på Hammarlundens skola om vad robotprogrammering tillför i undervisningen. Foto: Öyvind Lund

Ozobot, Sphero, Fur, Nao. Lärarna ska inte bara memorera vad eleverna heter. Nu måste de också lära sig namnen på alla robotar som gjort entré i utbudet av lärverktyg.

Den digitala utvecklingen i skolan fick nyligen nytt bränsle när regeringen beslöt att digital kompetens ska få större tyngd i skolans styrdokument. Samtidigt slog utbildningsminister Gustav Fridolin och gymnasieminister Anna Ekström fast att programmering ska införas som en del i flera olika ämnen i grundskolan, framför allt teknik och matematik.

Helsingborg är en av de kommuner som satsar extra på programmering i skolan, just nu med inriktning mot matte- och NO-lärare.

Är det svårt att lära sig?

— Nej lärarna upplever inte att det är svårt, och barnen gör det definitivt inte. Det finns väldigt mycket bra pedagogiskt material och blir väldigt konkret, säger Marie Spjuth, pedagogisk utvecklingskonsult i staden.

Helsingborg har ett pedagogiskt center där man samlat alla resurser för att kompetensutveckla pedagoger. Centret köper in modern utrustning och erbjuder kontinuerligt utbildningar, som riktar sig till alla pedagoger. Skolledarna kan skicka samtliga sina lärare, eller ett arbetslag.

Sphero är stor som en tennisboll.
Foto: Öyvind Lund

Marie Spetz har arbetat med skolutvecklingsfrågor med inriktning på digitalisering i ett 20-tal år. Hon har varit involverad i en rad nationella satsningar på IT i skolan och har skrivit boken ”Lyckas med lärplattformen”.

Är robotar det verktyg som är mest användbart för undervisning i programmering?

— Ja, det skulle jag vilja säga av det skälet att det blir väldigt konkret. Det är mycket lättare för ett barn att förstå jämfört med att titta i böcker.

Petter Ferm hyr två robotar — Ozobot och Sphero — av Värmlands Mediacenter. Han är lärare i matte, NO och teknik på Hammarlundens skola i Hammarö och ville prova något nytt i undervisningen.

— Båda är användbara för att få eleverna att förstå programmering, säger han.

Efter att ha provat dem tycker Petter Ferm att Ozobot passar bäst för yngre barn på mellanstadiet. Eleverna kan bestämma hur den ska röra sig och följa linjer, ändra fart och byta riktning.

Sphero är mer lämplig för hans högstadieelever. Den har formen av en boll, är stor som en apelsin och kan användas som en radiostyrd bil. Roboten far fram över golvet i två meter per sekund och går att styra via en smartphone eller surfplatta.

— Den är väldigt enkel att använda via appar som man laddar ner. Man kommer snabbt i gång, säger Petter Ferm.

Eleverna kan styra roboten med programmering; få den att ge ifrån sig ljud och röra sig i vissa mönster. På mattelektionen kan den göra geometriska figurer.

— När jag jobbar med den i fysiken kanske jag hakar på en vagn, eller kollar hur acceleration och tyngd funkar.

AV-centralen i Kronobergs län hyr ut robotar, men provar också en annan väg till bättre kunskaper i programmering bland lärarna i regionens åtta kommuner. Under våren kommer 15 skolor få klassuppsättningar med Little Bits, ett legoliknande verktyg där eleverna bit för bit kan träna sig i att koda.

Dessutom startar AV-centralen i dagarna en regional bussturné tillsammans med Tekniska muséet. ”Maker-bussen” innehåller samma utrustning som de 15 skolorna får och har ombord två pedagoger, som ska se till att fler än pilotskolorna får utbildning.

– Vi har inte möjlighet att ge alla skolor de här grejerna, men vi måste i likvärdighetens namn åka runt i regionen. Vi behöver massor av lärare som gör det här i skolan, inte bara några enskilda teknik- och mattelärare, säger AV-centralens chef Åke Sjöberg.

När regeringen presenterade de nya skrivningarna om digital kompetens i skolans styrdokument valde den att möta pressen i just Tekniska muséet i Stockholm. Förutom utbildningsministern och gymnasieministern fanns även digitaliseringsminister Peter Eriksson på plats. Han konstaterade då att offentliga sektorn – inklusive skolan – är på efterkälken i den digitala utvecklingen.

I det strategiförslag om digitaliseringen som han ska presentera senare i vår kommer det förslag till nationell IT-strategi för skolan, som Skolverket tog fram i maj förra året, att finnas med.

– Rätt mycket av det bakas in. Vi ska se till att det hänger samman och att det finns bra tänk kring till exempel kompetens, från skolan till universitet och yrkesutbildning.

Innan Peter Eriksson gav sig in i politiken var han gymnasielärare, bland annat i samhällskunskap. Inte minst när det gäller undervisningen i teknik och den digitala utvecklingen anser han att skolan borde hämta hjälp direkt från företag mer än de gör idag. Möjligheten att använda robotar i undervisningen är ett exempel.

– Jag vet att man inte använder det lokala samhället i den utsträckning man skulle kunna göra. Skolor kan bli bättre på att be företagen komma men också åka ut och se hur det fungerar.

Eva Svensson. Foto: Privat

Men programmering är inte det enda användningsområdet för robotar. Eva Svensson jobbar halvtid som lärare på högstadiet i Laröds skola i Helsingborg. På den andra halvan är hon forskare vid Lunds universitet och arbetar med en avhandling om hur lärare kan använda digitala redskap i undervisningen. Som en delundersökning följer hon en elev som har hjärtfel och inte klarar av att vara i skolan alla dagar. Till sin hjälp har eleven en konferensrobot, där en surfplatta är placerad på en segway. Eleven sitter hemma och kopplar upp sig mot roboten och styr den på distans.

Roboten består av en segway och en surfplatta. Den möjliggör för en hjärtsjuk elev att vara med på lektionerna hemifrån.

– Jag vill se om lärande och deltagande påverkas av om man använder en robot i undervisningen, säger Eva Svensson.

Genom att köra runt roboten i klassrummet kan eleven se vad som händer, kommunicera med klasskamraterna och delta aktivt i grupparbeten och laborationer.

– Ett skypesamtal men på hjul. Här finns absolut en potential, andra studier har visat att det finns en poäng med att eleven själv kan påverka var roboten kör och vad man tittar på.

Eva Svensson tror att tekniken kan vara en hjälp för fler barn med sjukdomar och olika former av funktionshinder som hindrar dem att komma till skolan av olika anledningar.

Helsingborgs skolor ligger långt framme i den digitala utvecklingen. Hon konstaterar att det finns ett helhetstänk i arbetet, men saknar en väl genomtänkt linje för likvärdighet.

– Vill man ligga i framkant kan man göra det, men som det fungerar nu är det mer upp till varje skolledare och verksamhet att ha en strategi, säger Eva Svensson.

ur Lärarförbundets Magasin