Läs senare

Rosengårds revansch

ReportageTidigare var skolan förknippad med stök och dåliga resultat. Nu lyfter Skolinspektionen fram Rosengårdsskolans arbete med extra anpassning som ett föredöme.

av Lenita Jällhage
09 Feb 2017
09 Feb 2017
Läraren Reine Rahmé Rihan kontrollerar att alla elever har förstått vad hon lärde ut under förra matematiklektionen. Foto: Lars Dareberg

Herrgårdens fasad lyser kritvit i ­Malmös miljonprogramsområde Rosengård. Den gamla byggnaden, som gett området sitt namn, står där i skarp kontrast till de omkringliggande höghusen. Granne med herrgården ligger Rosengårdsskolan. Den har fått ett rejält uppsving sedan högstadiet lades ned 2013 efter år av problem med vandalisering, bråk och dåliga kunskapsresultat.

Cecilia Larsson Ståhl, biträdande rektor för årskurs 3-6 tar emot i entrén till den ny­renoverade skolan, som i dag har närmare 400 låg- och mellanstadieelever.

— Skolans rykte har förbättrats betydligt. De som tidigare valde bort oss gör det inte i lika hög grad i dag, säger hon.

Eleverna har sina behov även om de inte har en diagnos.

Under det senaste året har skolan ökat med nästan 100 elever. Ökningen beror, enligt Cecilia Larsson Ståhl, både på fler nyanlända elever och att skolan blivit mer populär.

Veckan innan vårt besök har en 16-årig pojke blivit ihjälskjuten i området. Han har inte varit elev på skolan men händelsen river upp känslor. Cecilia Larsson Ståhl berättar att vissa elever är rädda att gå själva till skolan.

Hjälp i stort och smått

Exempel på extra anpassningar:

  • Lyssna på uppgifter.
  • Egna läromedel.
  • Mikropaus.
  • Musik i hörlurar.
  • Anteckningsstöd.
  • Bildstöd.
  • Anpassa prov­situation (muntlig).
  • Öva på redovisning i liten grupp.

— Men skolan är en fristad där de kan fortsätta känna sig trygga, säger hon.

Rosengårdsskolan ligger i ett socioekonomiskt utsatt område där många elever har behov av stöd av olika skäl. Här finns elever från ett 20-tal länder som talar minst 15 språk — bara en elev har svenska som modersmål.

För knappt ett år sedan lyfte Skolinspektionen fram Rosengårdsskolan i sin kvalitetsgranskning som en skola där eleverna fick det stöd av extra anpassningar som de behövde. På de flesta skolorna i granskningen fungerade det inte.

Vad är det som gör att Rosengårdsskolan lyfts upp som ett mönsterexempel av Skol­inspektionen?

— Här arbetar alla personalgrupper tillsammans runt eleven och det är elevernas behov som styr. Vi väntar aldrig på en diagnos även om en del elever kanske får det så småningom. Vi utgår från att eleverna ska uppnå målen och har sina behov av stöd oavsett om det finns en diagnos eller inte, säger Cecilia Larsson Ståhl.

Hon beskriver hur man har byggt upp en stödkedja runt eleven, från lärare till rektor. Varje steg står tydligt i skolans ”Rutiner för Rosengårdsskolans arbete med ledning och stimulans, extra anpassningar och särskilt stöd”. Det är ett levande dokument som revideras kontinuerligt ifall personalen upplever att något inte fungerar.

Reine Rahmé Rihan. Foto: Lars Dareberg

Ansvaret och arbetet med elevens stöd är tydligt uppdelat på olika nivåer. För att återkoppla arbetet runt eleverna mellan rektor, biträdande rektorer, elevhälsans personal, arbetslag och lärare finns en rad möten som återkommer under terminerna. Och det finns väldigt mycket dokumentation som personalen fyller i kring eleverna.

Har förändringarna i skollagen, som kom för några år sedan, inneburit att lärarnas arbetsbörda har minskat hos er genom att de inte behöver skriva åtgärdsprogram för alla elever?

— Jag vet inte om den minskat. Lärarna gör visserligen inte åtgärdsprogram längre men om de inte dokumenterade elevernas anpassningar så skulle de inte kunna följa upp dem, säger Cecilia Larsson Ståhl.

Hon poängterar att personalen ska arbeta hälsofrämjande och förebyggande och arbetslaget ska hela tiden veta och se i dokumenten vem som är ansvarig för att en elev får det stöd den behöver.

— Då krävs det strukturerade former. Vi har inte tid på den här skolan att dubbel­arbeta, säger Cecilia Larsson Ståhl.

Hon följer oss till läraren Emelie Löfvanders klassrum för att vi ska få se hur de extra anpassningarna fungerar i praktiken.

Det kan handla om att lägga sig en stund på mattan.

Emelie Löfvander håller på och delar in eleverna i klass 5A i par för att de ska intervjua varandra på engelska.

— Ni använder hela meningar när ni svarar. Det viktigaste är att öva så ställ gärna frågorna flera gånger, förklarar hon.

Det finns ett stort dagsschema på väggen med klockslag för lektioner och raster. På tavlan står det tydligt vilket mål engelska­lektionen har och hur arbetsgången är under lektionen. Vissa elever behöver både text och en liten bildsymbol som stöd för att hänga med så det finns också med på tavlan. Det är exempel på anpassningar som gynnar alla men som är särskilt viktiga för vissa elever.

I klassrummet arbetar läraren Fanny Wiik parallellt med Emelie Löfvander. Samarbetet är nödvändigt för att lärarna ska kunna dela upp eleverna och ge dem stöd i mindre grupper under arbetsmomenten.

Nyanlända elever övar hälsningsfraser på engelska i ett grupprum med läraren Fanny Wiik. Foto: Lars Dareberg

Emelie Löfvander har parat ihop eleverna inför dagens intervjuövning.

— Jag ser alltid till att det finns en elev som är ”dragare” i gruppen, förklarar hon.

Eleverna sätter sig på olika platser både i och utanför klassrummet. En del par sätter sig bakom skärmar medan andra väljer bänkar utanför klassrummet för att få arbetsro. Elham Gholamsarvar, Amela Tota och Khadeeja Muttair är nyanlända elever. De följer med Fanny Wiik till ett grupprum intill där de gemensamt med läraren övar på enkla hälsningsfraser.

— Alla har sina egna anpassningar. De står tydligt nedskrivna i elevernas individuella utvecklingsplaner och alla elever vet om det. Det gör att det blir ett väldigt tillåtande klimat bland eleverna, säger Emelie Löfvander.

I klassrummet finns påbörjade pärlplattor på olika bord och skåp. I ett par backar ligger bollar och hopprep. Och mitt på golvet ligger en röd, mjuk matta.

— Många elever behöver mikropauser som extra anpassningar, för att kunna arbeta effektivt. Det innebär att de får ta en kort paus under lektionen. Det kan handla om att lägga sig en stund på mattan, gå ut några minuter och sparka lite boll med en vuxen eller sätta sig en stund med en pärlplatta, förklarar hon.

I klassrummet intill har matematikläraren Reine Rahmé Rihan en tillbakablick på uppgifter från ett tidigare mattepass. Hon kontrollerar noga att alla verkligen förstått innan hon går vidare till dagens uppgifter.

När eleverna börjar räkna i sina matematikböcker sätter vissa på sig hörlurar för att de arbetar bättre med musik medan andra tar på hörselskydd för att få helt tyst. Allt utifrån sina individuella behov av extra anpassningar.

Reine Rahmé Rihan berättar att 17 av klassens 20 elever har extra anpassningar av olika slag. Hon visar upp 25 extra anpassningar som hennes elever har hjälp av just nu.

— Många har mellan fem och sju anpassningar vardera och en del har ännu fler.

Hörselskydd och hörlurar är vanliga anpassningar. Foto: Lars Dareberg

Trots att skollagen ändrades för några år sedan så att kraven på dokumentation av elevers stöd skulle minska så anser Reine Rahmé Rihan att den pedagogiska dokumentationen av eleverna är ett nödvändigt arbetsredskap.

— Jag dokumenterar hela tiden elevernas utveckling mot målen och så har jag alltid arbetat. Hur skulle jag annars kunna veta vilka behov och svårigheter varje elev har? Och hur skulle jag annars kunna utvärdera vilka effekter som varje enskild insats har? Det går inte att på uppstuds komma på en bra anpassning.

Varje extra anpassning står också noggrant dokumenterad i elevernas IUP:er som de själva når via sina datorer. Den informationen når även elevernas lärare i olika ämnen, modersmålslärare, elevhälsans personal, biträdande rektor och rektor.

Reine Rahmé Rihan utvärderar de olika insatserna för eleverna var sjätte vecka tillsammans med arbetslaget. Om eleven inte nått målen så kan lärarna besluta att fortsätta en period till med de extra anpassningarna, förändra dem eller koppla in elevhälsan. Om arbetslagen vill lyfta vissa frågor om stöd för en djupare diskussion så finns alltid ett par konsultationsmöten per termin med hela elevhälsan och biträdande rektorn.

Inom skolans elevhälsa arbetar två skolsköterskor, två logopeder, två speciallärare och ytterligare en under utbildning, två specialpedagoger och en kurator. Ytterligare en specialpedagog och en kurator ska anställas under våren. En psykolog kommer vid behov.

Reine Rahmé Rihan säger att den pedagogiska kartläggningen fungerar som ett viktigt underlag att bygga vidare på vid en utredning ifall en elev behöver särskilt stöd.

— I och med att vi redan har en bra dokumentation av alla elever så är det också lättare att lämna över en elev när den byter till en annan skola, säger hon.

Teammöte. Var tredje vecka håller biträdande rektorerna Cecilia Larsson Ståhl och Peter Bengtsson möte med kurator, skolsköterska och specialpedagog om bland annat orosanmälningar för elever. Foto: Lars Dareberg

Det är tydligt att stödet till eleverna inte är avhängt en mans arbete. Lärare, elevhälsa och rektorer — alla har en gemensam kompass och vet när och hur de ska arbeta för att ge eleverna det stöd de behöver. Specialpedagogerna stöttar för att tydliggöra var gränsen går mellan särskilt stöd, extra anpassning och vanlig undervisning.

I Reine Rahmé Rihans klassrum har alla elever egna bärbara datorer där programmen nås via webben. Några elever, med exempelvis läs- och skrivsvårigheter, har vanliga bärbara datorer där de kan ha speciella program direkt på datorn.

Elvaåriga Hassan Abou El Hassan har en stor bild på sin dataskärm av sin idol James Rodriguez som spelar fotboll i Real Madrid. Han går snabbt in på Google Classroom på datorn och visar powerpoints från lektioner, lektionsupplägg och övningsuppgifter för varje ämne och område.

— Vi har mycket bra extra anpassningar här på skolan och lärarna har tydliga genomgångar. Och så kan vi nå alla våra övningar på Google Classroom och allt annat som vi jobbat med på lektionerna ifall vi vill gå igenom dem själva igen eller med en lärare, förklarar han.

Lektionen börjar lida mot sitt slut och läraren påminner om att alla ska skicka in sina ”exit ticket” via datorn. Det är en kontroll­övning som eleverna ska svara på för att lärare ska se att alla har förstått.

Hassan ursäktar sig:

— Nu måste jag lämna in min exit ticket. Om många inte nått målen under lektionen så kan läraren gå tillbaka till det nästa lektion och förklara mer, göra om och förändra så alla förstår, säger Hassan Abou El Hassan.

ur Lärarförbundets Magasin