Läs senare

Säg nej till allt skrivgöra

Den omfattande dokumentationen leder till sänkt kvalitet på undervisningen, skriver läraren Maj Stoddard.

19 Okt 2011

Bild: Marie Kassman
Det talas mycket om kunskap i diskussionen om den svenska skolan. Men hur definierar man egentligen kunskap? I debatten har definitionen ofta haft fokus på den sorts kunskap som lätt kan mätas och vägas, på utantill-inlärning och enkla faktakunskaper. Min definition, där-emot, är att kunskap är förståelsen för hur saker och ting hänger ihop.

Kunskap, liksom bildning, går på djupet. Den hjälper oss att se världen med andra människors ögon, lär oss samarbeta, får oss att växa som människor och utveckla kreativitet, tänkande och empati. Lärandet är en process som ger insikter, medför ställningstagande och är en förutsättning för förändring.

Den nya tidens ordning i offentliga organisationer är att göra verksamheter transparenta och lätt kontrollerbara. Det kallas för kvalitetssäkring och är ett begrepp taget från industrin. Målet är kostnadsbesparingar, mätbarhet och effektivitet. Sven-Eric Liedman skriver initierat om denna utveckling i »Hets — en bok om skolan«.

Liedman är djupt oroad över vart skolan är på väg.
»I stället för att ge eleverna verklig kunskap ägnar sig skolan åt att mäta meningslösheter och utreda sig själv i en ständigt pågående byråkrat-karusell.« Det är en viktig bok för alla som arbetar i skolan, men också för alla som analyserar och har åsikter om skolan. Vi i skolan pratar ju om detta som Liedman sätter ord på. Vi borde prata lite högre.

Vår arbetstid fylls av administrativt arbete. Det är enkäter och formulär, rapporter och åtgärdsprogram, handlingsplaner och kvalitetsredovisningar, matriser och bedömningsunderlag. Vi skriver individuella utvecklings-planer och individuella omdömen i varje ämne, varje termin. Allt ska förnyas och uppdateras varje år och varje skola ska skapa sina egna dokument.

Problemet är att vi förlorar fokus på de stora perspektiven. Tiden räcker inte till och undervisningen och våra elevers kunskapsinhämtande kommer i andra hand. För vi vet alla att bra undervisning tar tid att planera. Det är vår planeringstid som försvinner, vilket betyder en stor kvalitetssänkning av undervisningens innehåll. Vägrar vi ge avkall på planeringen blir arbetstiden orimlig.

Motiveringen till all denna dokumentation är att den ska vara till hjälp för oss och leda till högre effektivitet, med det yttersta målet att våra elever ska lära sig bättre och stå sig i den internationella konkurrensen. Men de krav på effektivitet som nu ställs leder till en förfärande ineffektivitet och de intentioner som finns i läroplanen motarbetas av den mängd skrivuppdrag vi blir överösta med. Skolan är ingen industri och arbetar inte med att tillverka varor utan med levande människor.

Politikerna målar upp en skola i kris och medierna har överlag köpt bilden av skolan som misslyckad och lärarna som inkompetenta. De rådande makthavarna har med mediernas hjälp tagit heder och ära av en hel yrkeskår.

Vi i skolans värld har en del andra förklaringsgrunder till problemen, till exempel ekonomiska nedskärningar, friskolereformen och det fria skolvalet, lärarutbildningen, påbud från politiker som inte tar hänsyn till forskning, samt allt administrativt arbete.

Vi måste lyfta blicken över alla dessa dokument som ska skrivas. Vi måste protestera mot »kvalitetssäkringen« och vägra utföra arbetsuppgifter som sänker kvaliteten i vår undervisning, men vi måste göra det tillsammans. Det är hög tid för rösterna från klassrumsgolvet att höras i debatten. 

 

Maj stoddard Klasslärare 4—6,

Vänge skola, Uppsala
 

ur Lärarförbundets Magasin