Läs senare

Samarbeta med föräldrarna istället för att moralisera

DebattEn kartläggning av hur personaltätheten på landets förskolor ser ut från öppning till stängning skulle tydligt visa varför det i dagens läge inte funkar med heltidsförskola för syskon. Förskollärare och föräldrar borde sätta press på politikerna tillsammans, skriver Emma Teeling.

Om debattören

Emma Teeling

förskollärare på förskolan Filosofiska i Skarpnäck, Stockholm

Från och med december 2016 kan föräldralediga i Stockholms Stad välja att ha syskon i förskolan på heltid. Beslutet har väckt starka känslor och debatten om stora barngrupper har åter väckts till liv.

Vad handlar debatten om då? Som förskollärare och mamma har jag försökt följa den så gott jag kunnat och tyvärr blivit mycket besviken stundvis. Debatten har nämligen tenderat att hamna i något slags moraliserande där föräldrar pekats ut som ”dåliga” eller ”lata”. ”Varför skaffar man ens barn om man inte vill umgås med dem?” och ”Inga pedagoger kan ersätta förälderns viktiga roll!” är meningar jag inte sällan läst och hört.

Är det i enlighet med vårt uppdrag som förskollärare att skuldbelägga föräldrar  för hur länge de har sina barn på förskolan?

Svaret är för mig självklart; Nej, aldrig!

Illustration: Colourbox

Men vad kan vi pedagoger göra om vårt område inte är att moralisera över föräldrars val och livssituation? Hur når vi fram till politikerna om varför heltidsförskola för syskon inte är en bra idé?

Jo, genom att börja berätta om den vardag och verklighet vi och barnen upplever. Istället för att prata stora barngrupper borde vi prata personaltäthet och möjligheterna vi har att dela in barnen i små grupper.

I Skolverkets rapport om barngruppernas storlek kan vi nämligen läsa att det är av stor vikt att barnen delas in i mindre gruppkonstellationer under dagarna, vilket endast är möjligt om personaltätheten fungerar. Av säkerhetsskäl kan en inte vara ensam med hur många barn som helst.

De flesta förskolor har full bemanning klockan 9–15. Att några barn kommer klockan 9 och går hem klockan 15 har nog varit en stor anledning till att det ens fungerar att pedagoger inte arbetar mer än heltid i dagens stora barngrupper. Skulle alla barn gå heltid skulle personaltätheten vara katastrofalt låg.

Det är vår verklighet och anledningen, tror jag, till att många pedagoger blir upprörda över heltidsförskola för syskon. Många av oss är ju redan helt eller delvis sjukskrivna på grund av utmattningssyndrom.

En utopi vore att tillsammans med föräldrar arbeta för en bättre förskola.

Jag har just nu förmånen att arbeta på en förskola i en icke vinstdrivande bolagsform där personaltäthet och indelning i små grupper prioriteras högt. Vi har samma barngruppsstorlekar och personaltäthet som när jag själv gick på förskola under tidigt 90-tal. Men innan jag började på mitt nuvarande jobb, arbetade jag i kommunal regi och var ungefär ett andetag bort från sjukskrivning på grund av utmattning. På grund av de stora barngrupperna och stressen. På grund av att jag aldrig räckte till. På grund av politikernas prioriteringar. Så ser verkligheten ut för de många av oss verksamma pedagoger.

Skriv du med

Debattera hos oss!

Välkommen att göra din röst hörd i Lärarnas tidning. Vi efterlyser debattinlägg om såväl skolpolitik som lärarnära professionsfrågor.

Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort. Mejla till debatt@lararnastidning.se

Det hade varit väldigt intressant att få en rapport från Skolverket som beskriver hur personaltätheten på landets förskolor ser ut från öppning till stängning. Pedagoger i möten, under planeringstid eller på rast får givetvis inte räknas in utan enbart pedagoger verksamma i barngrupp. En kartläggning av det slaget skulle tydligt visa på möjligheterna (eller omöjligheterna) vi har att dela in oss i små grupper och utföra vårt uppdrag enligt läroplanen.

En sådan kartläggning skulle också kunna ligga till grund för en ny politisk debatt om resurser i förskolan. Och bli ett bra argument till att resurser ska skjutas till före beslut om längre dagar.

En utopi vore att tillsammans med föräldrar arbeta för en bättre förskola. I en drömvärld kunde vi tillsammans sätta press på politikerna att verkligen göra något åt situationen. Jag tror på fullaste allvar att det skulle gå – om vi tillsammans satte ner foten.

ur Lärarförbundets Magasin