Ingår i temat
Värdegrund (LT)
Läs senare

Sämre jordmån för värdearbetet

Skolan ska ge eleverna kunskaper och värden. Men i jakten på betyg och resultat hamnar värdegrunden allt oftare i skymundan. Lärarnas tidning går på djupet med begreppet värdegrund.

28 Feb 2011

Illustration: Mr Kosa

Vem som kom på själva begreppet värdegrund är lite oklart. Men läroplansutredaren och pedagogikprofessorn Ulf P Lundgren, en gång Skolverkets förste chef, tar gärna åt sig äran.

— I alla fall var det nog jag som såg till att det blev etablerat, säger han.

I början av 90-talet när skolan kommunaliserats och målstyrning införts, fick Ulf P Lundgren uppdraget att ta fram en ny läroplan, anpassad till den nya styrningen och där målen angavs.

Att precisera mål för hur mycket demokratisk insikt som eleverna skulle erövra, kändes dock svårsmält. Demokratisk »fostran« som tidigare använts låg inte heller rätt i tiden. Lösningen blev i stället en skolans värdegrund vid sidan av uppdraget att förmedla kunskaper.

— Vår avsikt var att denna värdegrund skulle bilda en sorts bottenplatta och genomsyra allt i skolan, berättar Ulf P Lundgren.

Debatt och diskussion, respekt för olika uppfattningar, medinflytande och ansvar skulle alltså vara ledord i alla delar av skolans arbete, för både innehåll och arbetssätt.

— Men i stället kom värdegrunden att uppfattas som ett ämne som man ska undervisa i, säger Ulf P Lundgren.

Att det blev så förklarar han med den ekonomiska kris som Sverige sprang in i just när skolväsendet genomgick omvälvande förändringar.

— Den fortbildning av lärarna som kommunerna skulle ordna, blev aldrig av.

En ny regering fattade också beslut som omdaningens arkitekter inte hade förutsett — friskolor, rätt att välja skola, öppning för marknadsliknande köp-och-sälj-system, skolpeng och skolcheckar i kommunerna.

— Det blev en väldig röra.

Artiklarna i detta nummer av Lärarnas tidning visar att tanken på värdegrunden som något som »genomsyrar allt«, fortfarande känns avlägsen. Värdegrundsarbete, som det kommit att kallas, bedrivs oftast som avgränsade projekt, särskilda lektioner eller temadagar. Livskunskap, värderingsövningar och antimobbning är vanliga »ämnen«. Färdiga metodpaket inhandlas.

Fredrik Gustafsson — SO-lärare i Eslöv sedan tolv år och ordförande i Lärarförbundets ämnesråd för SO — känner igen beskrivningen. Hos kolleger i andra ämnen möter han ofta en förväntan att han och de andra SO-lärarna ska fixa saken.

— Då invänder vi att dessa aspekter ska finnas med i alla ämnen, även i deras.

Även på Fredrik Gustafssons skola samlar sig lärarna till tillfälliga satsningar, typ temadagar, med innehåll som knyter an till värdegrunden.

— Det handlar också lite om överlevnad, att visa att vi i alla fall gör något. Men det är vad vi hinner med.

Fredrik Gustafsson ser två tillfällen när värdegrundsfrågor naturligt kommer upp i skolarbetet. Det ena är när lärarna i laget diskuterar elever som har svårigheter i sina liv. Det andra är när demokratins grunder avhandlas i undervisningen.

Men trots oklarheter om syfte och innebörd har begreppet värdegrund fått en imponerande spridning, även utanför skolan. En sökning på Google i början av februari gav nästan 200 000 träffar.

— Det finns knappt ett företag som inte har en egen värdegrund på sin hemsida, säger Kennert Orlenius vid Högskolan i Skövde.

Vilka är då de värden som enligt de ursprungliga tankarna skulle genomsyra skolan? Redan när riksdagen debatterade begreppet i samband med att Lpo94 antogs gick meningarna isär. Kanske inte så mycket om själva värdena utan mer om vilken politisk gruppering i riksdagen som var den främsta bäraren av dem.

Efter fem timmars debatt nåddes en kompromiss. Skolans värdegrund vilar på »den etik som förvaltas av kristen tradition och västerländsk humanism«. Om det nu gjorde saken klarare.

— Värdegrunden är ett slags mantra, ett paraplybegrepp som får oss att framstå som eniga trots att vi kan lägga in väldigt olika saker i det, säger Kennert Orlenius, som forskar om läroplaners tillämpning i skolans praktik.

— Och i det avseendet skiljer sig inte den nya läroplanen, som träder i kraft i höst, särskilt mycket från sina föregångare. Det är samma formuleringar som skrivs fram, tillägger han.

För lärarkåren kan dock opreciserade begrepp vara att föredra. Det ger lärarna utrymme för egna tolkningar och reflektioner. Frågan är bara om det är så frirummet används — till metoder, teman och projekt eller till reflektion och utveckling av det egna arbetet.

— Det är nog mest till metoder och projekt. Men jag är inte kritisk mot lärarna, de får inte särskilt mycket tid till reflektion. Läraryrket präglas av att göra saker snarare än att reflektera över varför dessa saker görs, säger
Kennert Orlenius.

För att få perspektiv har forskaren Maria Olsson vid universitetet i Linköping jämfört 1940-talets styrdokument för skolan med Lpo94 som skrevs 50 år senare. Hur man i skilda tider sett på skolans uppdrag, färgar av sig i dokumenten.

1940-talets utredare hade just upplevt hur en kulturnation mitt i Europa ägnat sig åt massmord och bokbål. Viljan att befästa demokratin syns tydligt i texterna. Att låta barn ur olika samhällsklasser gå i samma skola — enhetsskolan som sedan blev grundskola — sågs som ett sätt att stärka respekten för allas lika värde.

På 1990-talet är bilden en annan. Demokratin tycks säkrad. I stället betonas det individuella perspektivet. Genom att ta ansvar för sina egna studier, odla sina egna intressen och utveckla sin individuella särart förbereds eleven för en plats i ett arbetsliv i global konkurrens.

1940-talets syn på skolan, som ett instrument för att förändra och utveckla samhället, saknas 50 år senare. Nu handlar det snarare om hur skolan i efterhand ska anpassas till samhällsutvecklingen.

— Dagens skolpolitik har väldigt starkt fokus på betyg och bedömning. Skolans uppgift är hårt knuten till ekonomi, arbetsmarknad och till att vi ska lyckas i internationella tester, säger Kennert Orlenius.

— Det nyliberala konkurrenssamhället, med betoning på ekonomism, slår igenom väldigt starkt. Värdegrunden är något man hakat på men som inte har särskilt stor betydelse.

Kennert Orlenius tillägger att denna beskrivning inte är resultat av forskning utan snarare reflekterar hans egen åsikt. Den speglar dock en kritik som länge var bannlyst på sina håll i skoldebatten. Tröskeln till exempelvis Dagens Nyheters debattsidor var hög, särskilt om kritiken kom från pedagogiskt forskarhåll.

Tidningens dåvarande chefredaktör Hans Bergström betraktade begreppet »skolans värdegrund« som en del av det påstådda flumtänkande som han i dag gärna medger att han drev kampanj emot.

— Skolfolk har en förmåga att göra skoldebatten obegriplig. Min ambition var att föra den på ett handfast plan. Så jag skippade hela den där terminologin, säger han i dag.

— Men i sak handlade det om hur demokrati ska tolkas och om hur barnkonventionen ska läsas. Skolmyndigheternas tolkning var att barnet alltid har rätt, inte minst att synas och höras. Man fann aldrig stöd i värdegrunden för krav på hårt arbete, koncentration och att komma i tid.

I dag verkar kunskapsskolan — som den i debatten kallades i motsats till flumskolan — stå stadigt med sina krav på resultat och mätbarhet. Socialdemokratiska skolpolitiker tycks just i färd med att bilägga striderna med utbildningsminister Jan Björklund.

Men i den offentliga debatten är enigheten inte längre lika öronbedövande. När Sven-Eric Liedman, pensionerad professor med bildning som forskningsspecialitet, för några veckor sedan kom med boken »Hets«, togs den emot med lovord i alla tidningar. Även i Dagens Nyheter.

— Att den kommer just nu beror på att bilden av vad som händer håller på att klarna, säger Sven-Eric Liedman.

I sin polemik undviker han att peka ut Jan Björklund. Tendensen i regeringens skolpolitik är internationell, menar han. Hans främsta angreppspunkt på denna politik är dess alltför snäva kunskapssyn.

— Endast sådant som kan mätas, vägas och betygsättas räknas som kunskap. Och dit hör inte sånt som värden, förklarar han.

I boken förutspår Sven-Eric Liedman dagens skolas snara sammanbrott. Orsaken är just detta alltför snäva kunskapsbegrepp. Det som skolan producerar tillgodoser helt enkelt inte de behov som livet och arbetslivet föder.

Den politiska tanken bakom dagens skola är att fostra elever som är väl förberedda för ett yrkesliv i hård internationell konkurrens. Men det som eleverna får med sig på färden är, enligt Sven-Eric Liedman, alldeles för smalt.

— Vi är på väg in i ett samhälle där i princip alla fakta finns tillgängliga. I det samhället är sådant som kritisk sans och mänsklig mognad oerhört väsentligt. Och då är värdena naturligtvis ytterst väsentliga komponenter, säger han.

I den nya skollagen står att skolan ska ge eleverna kunskaper och värden. Enligt Liedman leder denna uppdelning i realiteten till att värdena kommer bort i jakten på mätbara kunskaper.

— Man kan helt enkelt få för sig att värden är något som inte behöver läras in. De ska på ett oproblematiskt sätt bara följa med trots att vi vet hur det bubblar av omänskliga värderingar ute på nätet.

Sven-Eric Liedmans recept är att upphäva uppdelningen mellan värden och kunskap. Skolans uppdrag måste vara att lära ut även värden, anser han.

— Det är inte enkelt. Kunskaper om värden kan ju sällan mätas, till skillnad från kunskaper i multiplikation. Men det är inte omöjligt.

Den forne läroplansutredaren Ulf P Lundgren har haft tid att fundera över hur Lpo94 — giltig ännu några månader — har tålt tidens tand. Det var ju denna läroplan som, enligt kritikerna, gav utrymme för den nyliberala skolans individuella människo- och kunskapssyn.

Sedan den kom till har mycket hänt i världen — Balkankrig, 11:e september och andra terrordåd. När detta skrivs rullar tv-bilder från Mellanöstern där folken tvingar envåldshärskare som styrt i årtionden att helt sonika avgå.

Ulf P Lundgren summerar själv något av vad som skett i Sverige: ökad segregation, sverigedemokrater som tagit plats i riksdagen och ny teknik som öppnat för en allt starkare samhällskontroll av medborgarna.

— I dag hade jag skrivit annorlunda än vad vi gjorde då i läroplanskommittén. Jag hade starkare betonat demokratins kollektiva sida, vårt gemensamma ansvar, säger han.

Idén med en skola där barn med olika bakgrund möts och lär känna varandra, sågs på 1940-talet som ett sätt att organisera för demokrati. Den förutsatte dock en politisk styrning som i dag känns avlägsen. Sven-Eric Liedman tror inte att skolan, där alla ortens barn går, kommer tillbaka. Rätten att välja består. Men Ulf P Lundgren är inte lika säker.

— Svängningar i samhällsutvecklingen kan gå fort, säger han.

Värdegrunden

  • De värden som skolan ska gestalta och förmedla är: »Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta.«
  • Innehållsmässigt skiljer sig inte skrivningarna om värdegrunden i den kommande läroplanen Lgr11 från formuleringarna i den nuvarande Lpo94. En viktig förändring är i stället att en del skrivningar om värdegrunden som tidigare endast stått i läroplanen har lyfts in i den nya skollag som trädde i kraft förra året. Avsikten är att de därigenom ska få större tyngd som styrmedel för skolans verksamhet.
    Källa: Skolverket och Lgr11.

Alla artiklar i temat Värdegrund (LT) (11)

ur Lärarförbundets Magasin