Läs senare

Skenande pris på läromedel kräver statliga åtgärder

DebattLäromedlen är nu så dyra att huvudmännen inte har råd att ge alla elever tillgång till digitala läromedel, än mindre köpa fysiska böcker till varje elev. Staten måste ta ansvar för det marknaden inte klarar, skriver tidigare läromedelsförläggaren Rolf Ekelund.

16 Jan 2018

Om debattören

Rolf Ekelund

Filosofie magister, tidigare läromedels-

förläggare

Ett antal stickprov visar att priserna på läromedel stigit i betydligt högre grad än konsumentprisindex (KPI) under det senaste decenniet. Som exempel kan nämnas att priset på en given grundbok i matematik under de senaste tio åren stigit med 42 procent, samtidigt som KPI ökat med 14 procent. Matteboken har idag samma omfång och utförande som den hade för tio år sedan.

År efter år och decennium efter decennium har skolorna minskat sina inköp av läromedel med hänvisning till höga priser. Som kompensation för intäktsminskningar höjer förlagen priserna ytterligare. Katten på råttan…

Läromedelspriserna är nu så höga att det framstår som orimligt att en huvudman skulle förorda inköp av egna läroböcker till varje elev.

Illustration: Colourbox

Istället bygger skolorna upp förråd ur vilka böcker får ambulera mellan klasser och elever. Nyanskaffningen begränsas till att gälla ersättningsexemplar för de böcker som försvunnit eller förstörts. Resultatet blir att eleverna får hålla till godo med slitna, föråldrade och ofta inaktuella läroböcker.

Förlagens försäljningsomsättning minskar successivt, men genom att dra ner på kostnaderna kan bolagen ändå nå acceptabel lönsamhet.

Långsiktigt är detta förstås ohållbart, för såväl läromedelsförlagen som för skolan. Båda parter framstår som förlorare.

Kostnader för avancerad produktutveckling ryms inte i de vingklippta förlagens budgetar. Läromedelskoncepten är desamma idag som för femtio år sedan.

Skolorna ser sig om efter mer kostnadseffektiva lösningar på läromedelsfrågan. Inte sällan väljer man olika former av gratismaterial, ofta reklamfinansierat.

Samma dystra bild framstår när vi betraktar utbudet av de nya digitala läromedlen. Något nytänkande kan knappast skönjas. Visserligen har de digitala läromedlen adderat ett antal värdefulla ingredienser, som till exempel interaktivitet, automatisk uppläsning av text, filminslag med mera, men det gamla föråldrade läromedelskonceptet kvarstår.

Dessutom har producenterna bibehållit och till och med accentuerat den höga prisnivån på de digitala läromedlen. Kostanden för att ge elever i grundskolan tillgång till dem överstiger den nuvarande totala läromedelskostnaden med cirka 50 procent. För att en skola ska klara detta förutsätts att den helt avstår från att köpa läroböcker.

Läromedelsproducenterna har målat in sig i ett hörn, och skolorna ser sig om efter mer kostnadseffektiva lösningar på läromedelsfrågan. Inte sällan väljer man olika former av gratismaterial, ofta reklamfinansierat.

Om LT Debatt

Det här är en debattartikel. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Debattera hos oss!

Välkommen att göra din röst hörd i Lärarnas tidning. Vi efterlyser debattinlägg om såväl skolpolitik som lärarnära professionsfrågor.

Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort. Mejla till debatt@lararnastidning.se

Det framstår nu som ytterst angeläget att den pågående utvecklingen kring skolans läromedel vänds i en positiv riktning. Såväl konceptet för läromedlens konstruktion som producenternas prismodeller måste ses över och revideras.

Det råder knappast någon tvekan om att skolan är i stort behov av kvalitetssäkrade och professionellt producerade läromedel. Men den så kallade marknaden tycks inte kunna lösa frågan om skolornas läromedelsförsörjning på egen hand. Därför är det nu dags för staten att ingripa.

Regeringen bör snarast tillsätta en läromedelsutredning.

ur Lärarförbundets Magasin