Läs senare

Skolan för dem som inte får gå i skolan

ReportagePå Skolakuten i Stockholm placeras elever som stängts av på grund av disciplinproblem.

av Niklas Arevik
12 Feb 2018
12 Feb 2018
Skolan för dem som inte får gå i skolan
Här får eleverna känna att vi har förtroende för dem, säger läraren Urban Nordberg. Foto: Marc Femenia

Kanske är det Sveriges hemligaste skola. Liten skylt på dörren bara: Skolakuten. Lokalerna ligger i Münchenbryggeriet på Södermalm i Stockholm. Mellan 1857 och 1971 bryggdes här öl. Nu huseras bland annat ESS-gymnasiet och Kungliga Svenska Balettskolan. Samt Skolakuten. I ett litet lägenhetsliknande utrymme på plan 6.

Här går elever som av ”disciplinära skäl” blivit avstängda. Bråkstakar alltså.

09:01 går det första samtalet i väg. Om eleverna inte är på plats senast klockan nio ringer lärarna direkt. Får de inget svar ringer de föräldrarna samt hemskolan. Reglerna och ramarna är tydliga, och det behövs.

Det kan vara rena parkouren, med elever uppe på bord och väggar.

Eleverna här är sådana som ”kränker, slår och stör” enligt kuratorn Åsa Hargsten. Hon är samordnare och har varit med sedan starten 2013.

TIllfällig skolgång i fyra veckor

  • Skolakuten tar emot elever som på grund av disciplinära skäl (skollagen kap 5 § 13) tillfälligt behöver flyttas från hemskolan.
  • Plats ska kunna erbjudas inom 48 timmar.
  • Personalen utgörs av fyra lärare och en kurator.
  • Placeringen är oftast fyra veckor.
  • Ansökan görs av rektor, grundskolechefen fattar beslut.
  • Undervisningen sker individuellt i svenska, engelska, matematik, NO och SO.
  • All planering görs av lärarna på hemskolan.

– Det här är en unik verksamhet. När jag träffar kuratorer på konferenser blir de väldigt intresserade och säger att de skulle behöva en egen skolakut.

09:10 dyker Sabina upp. Hennes första lektion är svenska, argumenterande text. Lugn och försynt. Att hon är avstängd för misshandel är svårt att begripa.

– Jag slog en kille. Det var mycket bråk på min skola. Här är det lugnt och skönt, men jag vill ändå tillbaka sen, säger hon.

Efter att ha satt Sabina i arbete ställer sig läraren Diana Gutherc och smygtittar bakom panoramafönstret, som skiljer klassrummet från personalrummet.

– Jag ser efter om hon klarar av att arbeta på egen hand.

Eleven Reza har sin sista dag på Skolakuten. Han har varit här i de maximalt fyra veckor som en elev enligt skollagen kan vara avstängd (se faktaruta). På måndag ska han tillbaka till sin gamla skola. Han lyssnar lite avvaktande på matematikläraren Urban Nordberg. Canada Goose-jackan sitter stadigt på.

– Det var mycket bråk i skolan. Men det ska bli bättre nu, lovar Reza.

Det är rektorn på elevens hemskola som ansöker om en plats på Skolakuten. Grundskolechef Bo Andersson fattar beslut om placering. Föräldrarna har inget att säga till om.

– Eleverna är ofta arga när de kommer hit. De vill inte vara här, ser det som ett straff, säger Åsa Hargsten.

Men syftet med Skolakuten är inte att vara ett straff, utan att säkra trygghet och studiero för övriga elever på hemskolan. Det är heller ingen behandling, fokus ligger helt på undervisning. Tanken är att eleverna inte ska tappa kontakten med skolverksamheten under tiden de är avstängda.

”Vi är väldigt vassa på att hitta elevernas positiva sidor”, säger läraren Sofia Gullberg. Foto: Marc Femenia

I snitt går det fem elever på Skolakuten, från hela Stockholm, även om vissa skolor är överrepresenterade. Drygt två tredjedelar är pojkar.

– Gemensamt för ungdomarna som hamnar här är att vuxna har svårt att få till fungerande relationer med dem, säger Åsa Hargsten.

De flesta elever trivs när de väl har börjat.

– Vi får otroligt mycket positiv feedback från både skolor och elever. De har fått en period då det faktiskt går bra för dem i plugget. Men vi har extremt hög personaltäthet, med fyra lärare och en kurator, det är klart att det funkar lättare då, säger Åsa Hargsten.

Klockan är 10:45 och Reza har inte kommit tillbaka från förmiddagsrasten. Diana Gutherc ger sig ut på jakt.

– Ibland känns det som att vi inte gör något annat än att springa i trapporna och leta. Vi försöker hålla kvar dem här genom att spela kort på rasterna, men de måste ju få röra på sig, säger Åsa Hargsten.

Ofta är det ESS-gymnasiets lokaler två trappor upp som lockar. Där finns pingisbord och andra förströelser. Men det är strikt förbjudet område för Skolakutens elever. De måste även lämna ifrån sig mobilerna när de kommer, och klagar ofta på att lokalerna är tråkiga, att det inte finns något att göra på rasterna. Förklaringen är enkel.

Eleverna

  • Under det senaste läsåret har Skolakuten tagit emot 39 elever, varav 32 pojkar. Max är sex elever inskrivna samtidigt.
  • De allra flesta går i år 9, den yngsta i år 6.
  • 32 av eleverna har återgått till sina hemskolor. Tre elever började i ny skola, tre fick enskild undervisning och en började i en särskild undervisningsgrupp.

– Vi måste ha det avskalat. Sånt som går att kasta går bort. Ändå flyger det saker ibland. Det kan vara rena parkouren, med elever uppe på bord och väggar, säger läraren Sofia Gullberg.

Förra året blev Åsa Hargsten attackerad med en häftapparat och fick en fraktur i fingret. Det var en elev som hade tagit med sig sina kompisar för att misshandla en annan elev. Åsa Hargsten tvingades skydda honom med sin egen kropp.

– Men det är undantagsfall. När vi startade Skolakuten tänkte jag att det skulle vara slagsmål varje dag, men det händer sällan.

Efter en stund dyker Reza upp. Han säger att han vill gå hem. Åsa Hargsten lyckas övertala honom att stanna.

– Det hände honom privata saker igår som gör att han har svårt att fokusera.

Vad driver en lärare att söka jobb på en skola som tar emot de mest problematiska eleverna i hela Stockholm?

– För mig handlar det om möjligheten att hjälpa elever när de har det som tuffast i livet, säger Sofia Gullberg. Hon är lärare i svenska och engelska och har arbetat i fyra år på Skolakuten.

– Det är otroligt roligt att upptäcka var svårigheterna ligger, hitta kärnan i problemet och förändra deras skolsituation till något bättre, säger hon.

Kortspel är ett sätt att locka eleverna att inte lämna skolan på rasterna. Foto: Marc Femenia

Även om fokus ligger på undervisning, lägger lärarna mycket tid på att bygga en relation.

– Till de här eleverna kan man inte bara säga att de ska skärpa sig, säger Urban Nordberg. Han är lärare i matematik och NO, och har arbetat på Skol­akuten sedan starten.

– Man behöver tålamod, förståelse och nyfikenhet. Här får eleverna känna att vi har förtroende för dem. Det de gjort har fått en tydlig konsekvens, men vi visar att vi tycker om dem ändå.

Urban Nordberg säger att det är väldigt speciellt att ha eleverna så kort period.

– Men eftersom vi undervisar dem fem timmar om dagen varje dag i fyra veckor lär vi känna dem bra, och får en god bild av vilka styrkor eleven har som kan användas på ett bättre sätt.

Hemskolans lärare ansvarar för all planering, rättar alla prov och sätter betygen under den tid som eleverna befinner sig på Skolakuten.

– Ibland får vi alldeles för vag och otillräcklig planering, på fel nivå. Matte funkar utan planering, det är svårare med NO, säger han.

Tanken är att eleverna efter fyra veckor ska slussas tillbaka till hemskolan. Det fungerar inte alltid.

– Det har hänt att elever inte fått komma tillbaka till sin hemskola. Då får de börja på en annan skola, säger Åsa Hargsten.

Kurator Åsa Hargsten. Foto: Marc Femenia

Diana Gutherc beskriver Skolakuten som förutsägbar och fyrkantig.

– Vi har tydliga strukturer och ramar. Eleverna vet att vi ringer direkt om de inte är här klockan nio. Allt sker samma tider i samma klassrum. Det är precis vad de behöver.

Klockan är 11. Sabina har kemi, Reza har engelska.

Elevernas förkunskaper kan variera stort.

– Vissa har mycket hög kunskapsnivå. De kan ha hamnat här för att de hotar och kränker andra elever på rasterna, samtidigt som de är högpresterande på lektionerna, säger Sofia Gullberg.

Reza sitter och jobbar med en engelsk­uppgift, Sabina diskuterar syror med Urban Nordberg. Det är lugnt. Anmärkningsvärt lugnt för att vara en verksamhet för elever med svårt ”normbrytande beteenden”, vilket är den formulering som används här. Sofia Gullberg skrattar.

– Ja, nu är det lugnt. Men i perioder får vi gå på tårna. Vi har elever med allvarliga, utagerande och normbrytande beteende, och det märks. Eller hur, Sabina, visst kan du kasta saker ibland?

– Ja, svarar Sabina med ett förläget leende.

I dag väntar hon besök från hemskolan, läraren därifrån ska bjuda på lunch.

Foto: Marc Femenia

– Såna små signaler är oerhört värdefulla. När vissa elever märker att andra får besök från sin skola, och inte får det själva… Då blir det jobbigt, säger Sofia Gullberg.

Reza vill inte ha någon lunch, han ska gå ut. Lärarna försöker få honom att stanna.

– Vi vill ju vara med dig, det är sista dagen.

– Jag är inte hungrig, säger Reza.

– Åt du frukost då?

– Nej.

– Vill du följa med oss och äta indiskt? Vi bjuder dig för att du slutar i dag.

– Nej. Jag vill gå ut bara.

– Okej, var ska du inte vara?

– Plan åtta.

– Respekterar du det?

– Ja.

– Har vi en överenskommelse?

– Ja.

Sofia Gullberg hävdar att Skolakuten har en lugnande effekt på bråkiga elever eftersom de inte känner varandra, det finns ingen historik.

– En elev sa att han alltid satte på sig en mask när han gick till skolan. När han fick frågan vad han hade för mask här svarade han originalmasken. Det har blivit som ett motto nu. Vi vill att de ska hitta sin originalmask.

Även om eleverna är arga och frustrerade när de skrivs in, är de oftast helt medvetna om att de har sig själva att skylla, enligt Sofia Gullberg.

– När de berättar vad de gjort så stämmer deras version nästan alltid med skolans. De vet varför de är här.

Många av dem har aldrig fått positiv feedback eller beröm, säger hon.

– Vi är väldigt vassa på att hitta elevernas positiva sidor. Och de suger åt sig berömmet. Namnet Skolakuten är ganska dramatiskt, det antyder att vi är hårda och stränga. Men vårt förhållningssätt är vänlighet och respektfullt bemötande.

Däremot är de ”brutalt ärliga”, menar hon.

– Vi tvekar inte att säga till en elev precis hur det uppfattas när den beter sig på ett normbrytande sätt, och att det inte är accepterat i samhället. Det är en svår balansgång att vara helt ärlig utan att vara kränkande. Eleven blir oftast arg, men samtidigt visar vi att vi gillar dem ändå.

På väg ut möter jag Reza och Sabina. Reza är tillbaka i god tid till sista lektionen och har undvikit plan åtta, som han lovat. Sabina har varit på McDonalds med läraren från hemskolan.

– Vi pratade om vilka förändringar jag ska göra när jag kommer tillbaka.

Kommer du att följa reglerna?

– Ja, för jag vill gå på min skola. Jag saknar mina kompisar, säger Sabina.

Sabina och Reza heter egentligen något annat.

ur Lärarförbundets Magasin