Läs senare

Skolpolitiska förslag missar ofta målet

Partiernas åtgärder för att förbättra skolresultaten får tummen ner av fem världsledande forskare. De dömer ut de flesta förslagen som verkningslösa.

03 Sep 2014

Illustration: Ladislav Kosa

Pisa-rapporten slog ned som en bomb i Skol­sverige i fjol och efter detta har diskussionerna accelererat kring orsa­ker och lösningar.Det som skapar mest politisk oenighet är: det fria skolvalet och konsekvenserna av en fri skolmarknad, friskolornas vinstuttag och koncernbildningar, betygsinflation, kommu­naliseringen av skolan, segregeringen och de ökade klyftorna mellan elever med olika bakgrund.

Teorierna är ideologiskt laddade. Eftersom politikerna inte är eniga om huvud­orsakerna till problemen så har de svårt att komma med gemensamma lösningar. För väljarna blir det rena gissningsleken att av­göra vilket parti som har bästa lösningen.

Lärarnas tidning har därför bett de åtta riksdagspartierna att lista sina fem ­viktigaste åtgärder för att förbättra resultaten i Sveriges skolor.

De förslag som partierna valde att sätta som nummer ett är:

  • Mindre klasser (Moderaterna, Socialdemokraterna).
  • Höjda lärarlöner (Miljöpartiet, Folkpartiet).
  • Statligt styre över skolan (Sverigedemokraterna).
  • Ingen vinst i friskolor ska tillåtas (Vänsterpartiet).
  • Fler lärarledda timmar i skolan med fokus på läsning (Kristdemokraterna).
  • Inga nya reformer, skolan måste få arbets­ro (Centerpartiet).

Listan på förslagen skickade vi till några av världens främsta utbildningsforskare/experter på skolutveckling (se faktarutor). Forskarna fick inte veta vilka partier som före­slagit de olika åtgärderna.

Vi bad forskarna att kommentera förslagen och ge oss sina omdömen. Vilka åtgärder bland politikernas förslag skulle kunna förbättra svenska elevers resultat?

En första genomgång visar att forskarna gör tummen ner för de flesta av politikernas förslag. Flera ser ingen mening i att ens kommentera de enskilda förslagen eftersom de anser att de i praktiken har så liten betydelse för att förändra elevernas kunskapsutveckling och lyfta resultaten.

De anser samfällt att fokus måste ligga på att förändra arbetssättet ute på skolorna, inte på detaljer som antalet elever per klass eller antalet lärarledda timmar. Det handlar i stället om att interaktionen mellan elever och lärare måste öka. Lärare måste arbeta mer tillsammans kring elevernas lärande. Rektorerna måste lägga mindre tid på administration och mer tid på att vara lärande ledare. Politikernas utmaningar blir att skapa förutsättningar för lärare och rektorer att göra just det, anser forskarna.

Vi ska nu gå lite mer på djupet och titta på vad de olika forskarna menar skapar ett skolsystem där alla elever når framgång i sina studier.

Först ut är professor John Hattie, University of Melbourne i Australien, som har sammanställt världens största forskningsöversikt kring vilka åtgärder som har störst effekt på elevernas prestationer.

John Hattie och skolexperten James Nottingham kommenterade politikernas förslag till åtgärder vid ett besök i Sverige.

— Alla saker som finns på listan har en marginellt positiv effekt. Men det innebär inte att ni borde införa dem, säger Hattie.

Båda är överens om att politikernas förslag inte har förutsättningar att få någon större betydelse för en förbättring av elevernas prestationer. Det finns betydligt kraftfullare åtgärder att lägga resurser på.

James Nottingham:

— De flesta förslagen är trevliga. De är valvinnare, men de gör inte någon större skillnad på undervisningen. De finns där för att lugna och blidka massorna. De gör inte någon skillnad om man utgår från forskningen.

I Hatties forskningsöversikt kan man se att åtgärder, varav några finns på politikernas listor, har väldigt låg positiv effekt på elevernas framsteg. Några exempel han nämner är att minska klasstorlekarna, att ha friskolor/oberoende skolor, religiösa skolor, att satsa på mentorskap, nivågruppera elever, sommarskola, åldersblandade klasser.

Lärarens ämneskunskaper eller satsningar på lärarutbildningen har inte heller någon stor effekt. Att som elev gå om en årskurs, ­utsättas för kvarsittning eller byta skola har till och med en negativ effekt på elevernas lärande.

Hattie anser att politikerna måste fokusera på att ta reda på orsakerna till Sveriges problem genom att använda all tillgänglig forskning och data.

— Jämför liknande skolor med elever med samma sociala bakgrund och undersök varför den ena fungerar och inte den andra.

James Nottingham säger att man måste komma bort från fixeringen vid betyg som värdemätare av kvalitet på en skola. I stället bör man fokusera på de skolor och lärare som gör stora framsteg med samtliga elever under en mätbar tid, oavsett från vilken individuell nivå eleverna startar.

Viktiga åtgärder vid det förändringsarbetet är, enligt Hattie, att identifiera de lärare som han kallar excellenta och använda dem i förändringsarbetet. Med det menar han inte de lärare som har längst utbildning eller mest ämneskunskaper, utan de som bevisligen har en stor påverkan på alla sina elever. Det handlar om lärare som lyckas ge varje elev synbara framsteg efter ett läsårs undervisning.

Men hur vet man att en lärare är excellent? Riskerar inte det att bli godtyckligt?

John Hattie säger att de excellenta lärarna ofta själva kan visa vilken påverkan de har på sina elever. Men man bör också ta hjälp av elevernas kunskaper om vilka lärare som har en god förmåga att lära dem.

— Vi underskattar ofta den information vi kan få av eleverna, säger John Hattie.

Han beskriver i sin senaste bok »Synligt lärande för lärare« att dessa excellenta lärare har tydliga mål för sin undervisning och vad de vill att varje enskild elev ska uppnå.

De ser sitt lärande genom elevernas ögon och vet vilken påverkan deras undervisning har på varje enskild elev. Och de agerar trovärdigt inför eleverna. De söker återkoppling från sina elever och erbjuder ett klassrumsklimat där elever vågar lära inför varandra via misstag. Lärarna lär eleverna att se sin egen för­måga men vägleder dem att sikta något över den. Hattie kallar dessa lärare och rektorer även för förändringsagenter och de är viktiga.

Det finns stora brister i växelspelet mellan lärare och elever i klassrummen. Det visar den forskning som Hattie sammanställt. Enligt mätningar i klassrummen talar lärare i genomsnitt 70—80 procent av lektionstiden. Mindre än 5 procent av tiden ägnas åt gruppdiskussioner eller samspel mellan elev och lärare och endast 5—10 procent av lärarens dialoger engagerar eleverna.

Även om eleverna är fysiskt närvarande är de passivt engagerade och mentalt från­varande under stor del av lektionstiden. Fast det är inte den bild som de flesta lärare har av sin egen undervisning, konstaterar Hattie.

Enligt samtliga forskare som vi intervjuat är en nyckelfaktor för att upptäcka bristerna och nå goda resultat att minska lärarens ensamarbete till förmån för samarbete med kolleger. I de länder som gör de största framstegen när det gäller elevers studieresultat arbetar lärarna mer tillsammans. Jämfört med andra länder undervisar lärarna färre timmar och lägger ned mer tid, 15—25 timmar i veckan, på att tillsammans analysera elevernas inlärning, observera varandras lektioner, forska om åtgärder och studera lektioner.

I Sverige arbetar majoriteten av lärarna ensamma med såväl undervisning som planering och dokumentation och väldigt lite tillsammans. Det visade Skolverket i sin första kartläggning av hur grundskol­lärare använder sin tid. Samtidigt arbetar svenska lärare mer än 50 timmar i veckan — i snitt.

Lärarna arbetar mycket hemma även ­under helger och kvällar och de har fått många nya arbetsuppgifter.

Det finns, enligt Skolverket, inget som tyder på att tidigare arbetsuppgifter har ­tagits bort eller på att annat stöd satts in för att underlätta för lärarna. Skolverket befarar att det främst är tid för reflektion och planering som lärarna minskat för att hinna med de ökade administrativa arbetsbördorna.

Santiago Rincón-Gallardo svarar först att ingen av de 28 åtgärderna på politikernas lista förbättrar skolornas arbete.

— Du kan ta ett förslag eller några kombinationer av dem och ändå är det troligt att du skulle misslyckas med att få den önskade förbättringen, säger han.

Det krävs, enligt honom, att politikerna skapar en väldigt tydlig vision för utbildningen med några få prioriterade mål och förslag som kan fånga lärare, administratörer och en större allmänhet. Att man är noga med att lyfta fram hur god pedagogik ser ut. Och att politikerna skapar en tvåvägskommunikation mellan skolans aktörer och sig själva.

Politikerna måste också skapa förutsättningar för att få fram lärare och rektorer som har individuell talang men samtidigt har förmåga att arbeta tillsammans. Lyckas politikerna inte med de grund­stenarna menar han att de bara riskerar att slösa bort resurser och energi utan att nå några större resultat.

Rincón-Gallardo lyfter ändå fram några få av politikernas punkter som hoppfulla. Ökade resurser till skolor med störst behov och fler vuxna i skolorna kan ha effekt. Men bara om de resurserna knyts till att stödja lärarnas arbete med att analysera elevernas arbete och öka interaktionen i klassrummen.

Förslaget att rektorerna kan behöva mer tid att vara pedagogiska ledare eller lärande ledare är bra, tycker han. Men bara under förutsättning att det frigör tid för rektorerna så att de kan skapa villkoren för lärarnas läran­de, kopplat till elevernas lärande. Och att rektorerna själva kan delta i processen.

Han lyfter också fram att långsiktigt ägande av en skola är avgörande för att över huvud taget kunna införa någon seriös strategisk förbättring. Han är rädd för att vårt friskolesystem kommer att öka spänningen mellan friskolor och kommunala skolor ännu mer. Det kan, enligt ­honom, skapa en växande ojämlikhet och leda till problem i samhället.

Både Michael Fullan och Andy Hargreaves är kritiska till det svenska friskolesystemet och friskolor generellt.

— Mitt huvudsakliga skäl för att motsätta mig friskolor är att de är förknippade med sänkta krav och ökad ojämlikhet i skolsystemen, säger Andy Hargreaves.

När Michael Fullan kommenterar förslagen säger han att små klasser kan ha en viss effekt för barn upp till åtta år. Han anser att det är en dyr satsning som måste vägas mot andra åtgärder som kan ha större effekt.

Lärarna ska ha bra löner men han ser inte generella lönehöjningar som den viktigaste lösningen för Sverige.

När det gäller politikernas olika utbildningsförslag för rektorer och lärare, säger han att det primära är att ge rektorerna utrymme så att de kan leda det pedagogiska arbetet genom att utveckla sina lärare och deras sätt att arbeta samarbets­inriktat. Han är också positiv till sommar­skolor för elever som inte nått målen och tidigt stöd till elever.

När det gäller att rikta mer pengar till ­skolor med låga resultat har han egna positiva erfaren­heter från Kanada.

— Vi gjorde det i Ontario och minskade antalet lågpresterande skolor från 600 till 69. Men det är viktigt att inte bara lämna över pengarna till skolorna utan tydliga krav.

Förslag som har störst verkan, enligt forskarna, handlar alltså om förändringar i den verksamhetsnära nivån på skolorna. Att lärares och rektorers fokus ligger på att tillsammans öka alla elevers möjligheter att lära sig.

Lite hårdraget kan forskar­nas råd till politikerna sammanfattas i fyra punkter:

  • Ge lärarna förutsättningar att arbeta mer tillsammans och att observera varandras lektioner med fokus på elevernas inlärning.
  • Ge rektorerna tid att vara pedagogiska ­ledare.
  • Ge skolor med störst behov mer resurser och tydliga krav.
  • Tillåt enbart långsiktigt ägda skolor.

Läs mer:

De fick frågorna

  • John Hattie
  • Michael Fullan
  • Andy Hargreaves
  • James Nottingham
  • Santiago Rincón-Gallardo

Forskarna som fick frågorna:

John Hattie, University of Melbourne, en av världens mest kända skolforskare.
 

Michael Fullan, kanadensisk forskare och författare till en rad skolutvecklingsböcker. Har också varit råd­givare till den kanadensiska regeringen och lett skolutvecklingen i bland annat Kanada. I dag professor emeritus vid University of Toronto.

 

Andy Hargreaves, verksam professor vid Lynch School of Education vid Boston College i USA och heders­doktor vid Uppsala universitet. Har skrivit mer än 30 böcker inom utbildningsområdet.

 

James Nottingham från England. Han har tidigare varit verksam som lärare och skolledare. Föreläser nu världen över om skolutveckling.

 

Santiago Rincón-Gallardo, Harvard Graduate School of Education i Boston. Arbetar tillsammans med Michael ­Fullan och har haft uppdrag att reformera skolsystem i bland annat USA, Uruguay, Peru och Mexiko.

ur Lärarförbundets Magasin