Läs senare

Skolporten-gruppen – en dold makthavare i skolans värld

FokusAffärssinne och tajming har gjort Skolporten till en makthavare i utbildningssektorn. Men vad händer när privata, externa företag får stora möjligheter att påverka skolan och skolforskningen?

av Maria Lannvik Duregård
19 Jan 2018
19 Jan 2018

Klicka på bolagen för att fälla ut/ihop mer information. Är texten för liten i mobilen, vänd den i bredläge eller zooma med fingrarna.
Med resultat ovan avses resultat efter finansnetto. Källa: Årsredovisningar för 2016, Allabolag.se.
Grafik: Lotta Holmström


När kraven på skolan ökar och tiden tryter kan det vara en lockande lösning för kommuner att ta hjälp utifrån. Men då allt fler privata aktörer tar sig in på skolmarknaden får de också större makt över skolan. Vad innebär det? Vi ska titta närmare på några företag som fått allt mer inflytande på utbildningsområdet.

I den nya skollagen 2010 slogs fast att utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Plötsligt stod många i Skolsverige famlande – klassrumsnära forskning hade länge varit eftersatt. Nu blev den plötsligt het. Regeringen startade forskarskolor för lärare, och samarbeten utvecklades mellan kommuner och lärosäten. Samtidigt startade ett privat forskningsinstitut, Ifous AB, som skulle bedriva verksamhetsnära forskning, utvecklingsarbete och samverka med lärosäten.

Illustration: Felicia Fortes

Ett liknande läge var förstelärarreformen hösten 2012. Skolledare och huvudmän var ovana vid att sortera lärare och tog tacksamt emot hjälp av företag som arbetade med certifiering av lärare. Beredda att rycka in var Arete Meritering, numera Arete Akademi AB, som startat bara sju månader tidigare.

Både Arete och Ifous ägs av en koncern som får allt större inflytande i skolsfären, Skolporten AB. Skolporten är kanske mest känt för sina lärarkonferenser och sin webbportal med platsannonser och forskningsbevakning. Koncernen ägs till 99 procent av Skolportens grundare Per Reinolf med familj, en man med ett stort skolnätverk och ett förflutet som förhandlare på Kommunförbundet.

Företaget startade år 2000 och är både äldst och störst av bolagen i den så kallade Skolportengruppen. Tillväxten är stadig, år 2016 var nettooomsättningen 24,5 miljoner och resultatet på runt 4 miljoner.

Snabbast växande i koncernen är dock Ifous. Ifous kallar sig  ett fristående forskningsinstitut och bedriver, namnet till trots, ingen egen forskning. Företaget fungerar snarast som en mäklare och kopplar samman skolhuvudmän med lärosäten i utvecklingsprojekt.

Ifous syfte är att bevaka, stödja och påverka forskning och utveckling. På kort tid har institutet fått allt större inflytande inom skolforskningen. Man har bland annat ordnat seminarier för politiker och fackfolk i Almedalen. Ifous ordnar också så kallade högnivåseminarier, där skolhuvudmän, forskare, och myndighets- och regeringsföreträdare träffas för att diskutera samverkan.

Ifous har 140 medlemmar, eller kunder, varav de flesta är skolhuvudmän. Som kund kan man välja mellan tre olika nivåer av medlemskap/tjänster. I basutbudet ingår magasinet Skolporten till utvalda personer och skolor och ett nyhetsbrev om forskning varje vecka. Avgiften varierar med storleken på kommun och är som lägst 12 000 kronor per år.

Partnerskap i Ifous

Följande huvudmän har den högsta nivån av medlemskap i Ifous, så kallat partnerskap:

  • Stockholms stad
  • Academedia
  • Helsingborgs stad
  • Täby kommun
  • Nacka kommun
  • Kunskapsskolan

Nästa nivå innebär att gå med i ett FoU-program. Då samarbetar flera kommuner med forskare i ett treårigt projekt, med Ifous som samordnare. För det betalar kommunen i snitt 200 000 kronor per år.

Den högsta nivån av medlemskap  kallas partnerskap. I partnerskapet ingår också en plats i styrelsen. För detta betalar man en miljon kronor. I dag är sex huvudmän partner till Ifous.

– Vi har valt skolhuvudmän som ligger långt framme i skolutvecklingen. Det kan vara ett sätt för dem att visa att de är ansvarsfulla och vill vara med och driva skolutveckling, säger Marie-Hélène Ahnborg, VD för Ifous.

Det finns kritik mot att ni kallar er ett skolforskningsinstitut, när ni inte bedriver egen forskning. Varför gör ni det?

– Jag förstår kritiken. Vi säger numera att vi är ett fristående branschforskningsinstitut. Samverkan mellan lärosäten och praktiker är hela vår idé, säger hon.

I Västerås kommun har man i år ökat samarbetet med Ifous genom att gå in i ett treårigt FoU-program. I programmet ”Inkluderande lärmiljöer” deltar ytterligare sex kommuner, från Skellefteå i norr till Trelleborg i söder. Forskare från Högskolan i Borås kartlägger behov, bistår med föreläsare och litteratur bland annat. Ifous sköter samordningen.

Michael Fredqvist, utvecklingsledare för grundskolan i Västerås, är mycket nöjd med upplägget. En fördel är att man i Västerås får kontakt och utbyte med sex andra kommuner. Men framför allt tycker han att det är bra att det får ta tid och att utvecklingsarbetet sker på alla nivåer i skolan.

– Det är ett av de mest strukturerade och långsiktiga utvecklingsprogram jag sett.

Skulle det inte bli billigare om ni gjorde arbetet själva?

– Då skulle vi behövt avdela en tjänst. Bara det blir en halv miljon per läsår, säger Michael Fredqvist.

Stockholms stad har valt ett ännu närmare samarbete med Ifous i ett treårigt partnerskap. Det är ett sätt för Stockholm att ta större ansvar och kunna lyfta frågor som är viktiga för kommunen, enligt Ingela Hyddmark, forsknings- och utvecklingssamordnare i Stockholm.

– Vi ser Ifous som skolbranschens eget forskningsinstitut, som tar upp våra egna forskningsfrågor.

Ambitionen är att positionera Stockholm som en nationell aktör.

– I kraft av vår storlek vill vi finnas med i olika arenor, kunna påverka och bistå andra huvudmän på olika sätt.

I Stockholm finns redan ett annat upparbetat forskningssamarbete, i ämnesdidaktik mellan skolhuvudmän i länet och Stockholms universitet, Stockholm Teaching & Learning Studies, STLS.

Varför räcker inte det?

– STLS är ett lokalt Stockholmsnätverk med ett tydligare ämnesdidaktiskt perspektiv. Ifous har ett bredare fokus och verkar nationellt, säger Ingela Hyddmark.

Staden, som är Sveriges största kommunala skolhuvudman, anlitar alla tre företagen inom Skolportengruppen. Förutom med Ifous så samarbetar kommunen också med Arete Akademi om meritering av lärare (se LT 10/17). Dessutom deltar många lärare i Skolportens konferenser och tar del av nyhetsbrev och magasin. Det innebär att en del av Stockholms skolutveckling faktiskt drivs av ett enda företag, och en ägare.

Ingela Hyddmark ser inga direkta problem med detta, utan menar att Skolporten bara är en av flera aktörer inom området skolutveckling.

– Utbildningsförvaltningen arbetar med många olika aktörer – föreningar, lärosäten och samverkansorganisationer.

En annan åsikt har Marianne Dovemark, professor i pedagogik vid Göteborgs universitet, som studerat utbildningens och skolans marknadisering. Hon anser att det är bekymmersamt om enstaka företag får för stort inflytande på skolans verksamhet.

– Självklart är det så. Företaget får tolkningsföreträde och väljer till exempel vilken forskning man ska fokusera på när man kompetensutvecklar lärare. Det blir en enorm maktfaktor.

Att kopplingarna är relativt okända gör inte saken bättre, tvärtom.

– Jag visste själv inte att Ifous hörde ihop med Skolporten.

Illustration: Felicia Fortes

Det finns också en risk att en mer kundorienterad forskning premieras, medan exempelvis mer kritisk forskning förbises, menar hon.

Marianne Dovemark saknar en diskussion om vad marknadiseringen gör med vårt utbildnings- och skolsystem.

– Det enda vi diskuterar är vinstuttag eller ej. Frågor som valfrihetens konsekvenser lyfts inte upp.

Knutna till Ifous är en rad välbekanta personer inom skolvärlden. I styrelsen återfinns namn som Per-Arne Andersson, utbildningschef på SKL, Marcus Strömberg, VD för Academedia, och Elisabet Nihlfors, professor i pedagogik vid Uppsala universitet. Fram till 2014 satt även Skolinspektionens dåvarande generaldirektör Ann-Marie Begler med.

I det vetenskapliga rådet finns and-ra tunga namn, som professor Jan–Eric Gustafsson från Göteborgs universitet och tillika ordförande för Skolkommissionen.

På Ifous kommer VD Marie-Hélène Ahnborg från Skolverket och Skolinspektionen, projektledaren Katarina Arkehag var tills nyligen FoU-chef vid Stockholms utbildningsförvaltning.

Det vi ser är ett typiskt exempel på policynätverk, menar Catarina Player-Koro, lektor vid Göteborgs universitet: privata och publika aktörer blandas, gränserna för vem som gör vad är otydliga. I bakgrunden finns ett vinstintresse.

– Det blir en typ av privatisering av utbildningen, men en privatisering som man inte talar om, säger hon.

Catarina Player-Koro forskar om policynätverk inom offentlig sektor. Ett policynätverk karaktäriseras av att olika typer av aktörer, privata och offentliga, håller ihop och driver samma typ av idéer. Det är en process som är svår att följa och se igenom.

– På ett sätt undergräver det demokratin när de traditionella, demokratiska processerna åsidosätts. Det sker utan att människor är medvetna om det.

Men Ifous understryker att de inte har någon egen agenda?

– Det är ganska vanligt att man säger sig arbeta för samhällets goda. Men bakom finns ju ett privat vinstintresse.

Inte heller Catarina Player-Koro kände till kopplingen mellan Ifous, Arete och Skolporten.

– Jag hade inte koll på den. Jag undrar om de forskare som anslutit sig är medvetna om den.

ur Lärarförbundets Magasin