Läs senare

Skratterapi för stressade

ReportageFör tjugo år sedan gick ståuppkomikern Barbro Babben Larsson in i väggen. Nu föreläser hon för Lärarförbundets medlemmar om stress. Hennes viktigaste råd: Unna dig egentid, innan det är försent.

av Stefan Helte
15 Jun 2017
15 Jun 2017
17:47. – Blir det bra om jag står här? Babben testar positioner inför kvällens föreställning. Foto: Mikael Wallerstedt

Man är så sjukt stressad att man inte har mycket att spela på innan det exploderar. Och det kan ju räcka med att kopiatorn är upptagen. Det bara säger poff!

Jag kan bränna ut mig på vad som helst. På knyppling.

Eller förresten, vi exploderar inte så mycket i det här landet, vi imploderar. Man går och gnider och gnider på 98—99 procents spänning, men man håller sig hela arbetsdagen. Och så åker man hem och så är det krigstillstånd i köket av marmelad och mellanmålsrester. Och då kommer avgrunds­vrålet: Aaaaaooouuuuhhhhh!!!”

Några hundra lärare, förskollärare, fritidspedagoger och skolledare kiknar av skratt och igenkänning en fredagskväll i maj i Uppsala Konsert & Kongress. Men skrattet fastnar ofta i halsen.

Babben Larssons föreläsning bjuder inte oväntat på mycket komik. Foto: Mikael Wallerstedt

För Barbro Babben Larsson utgår under föreläsningen Friskvård à la Babben från blytunga lärarnära ämnen som stress, utbrändhet och långtidssjukskrivning.

Hon talar utifrån egen erfarenhet för hon ”smackte i väggen”, som hon själv uttrycker det, för tjugo år sedan.

Jag träffar Babben några timmar innan hon ska hålla sin föreläsning för medlemmar i Lärarförbundet.

Vi har slunkit in på en trendig smoothiebar, som saluför nydanande dryckesblandningar under namn som ”Kickstarter”, och ”Powerblast”. Men Babben låter sig inte imponeras.

— Kan jag få en kopp svart kaffe? Och en apelsin?

Hösten 1997 satt hon plötsligt en dag i ett sunkigt uthyrningsrum i England på väg mot en stor humorfestival i Newcastle och bara stirrade framför sig. Babben hade firat triumfer som ståuppkomiker och jobbat i ett vansinnigt tempo under många år. Men där och då brast allt.

— Jag fick en halvtimme över och funderade på vad jag egentligen höll på med. Varför skulle jag etablera mig i ett nytt land? Varför kändes inget roligt längre?

Dånet från juicemixern dränker nästan hennes ord. Sedan berättar hon att hon insåg att hon var utbränd och att hon var i England för att utsätta sig för nya risker och för att få tillbaka adrenalinpåslaget.

Stresssignaler

  • Du drar in på raster och pauser.
  • Du är lättirriterad på jobbet och hemma.
  • Du kan inte varva ner och släppa tankarna på jobbet.
  • Du har dåligt samvete och tycker att du inte gör tillräckligt.
  • Du har problem med att sova.
  • Du har svårt att komma ihåg saker.

Källa: Lärarförbundet

— Går du in på scenen oberörd är du inte bra. Då är du en robot. Men jag hade kört slut på mig.

Men vad har en ståuppkomikers utbrändhet med lärarnas arbetsvillkor att göra?

— Jag tror att många lärare i dag sitter i en liten klämma mellan det de vill göra och det de måste göra. Jag vill, med mig själv som exempel, stärka lärarna i att våga sätta gränser, att värdera sig och känna att de är värda att tas hand om. Det går inte att bara gneta och vara så himla duktig och skippa det som är roligt och som gör att man återhämtar sig, säger Babben och tuggar i sig ännu en kladdig apelsinklyfta.

Det finns en mörk bakgrund till friskvårdsföreläsningen:

  • Samtliga lärargrupper är i genomsnitt mycket oftare sjukskrivna i stressrelaterade sjukdomar än övriga på arbetsmarknaden.
  • 38 procent av lärarna svarar i en undersökning som Lärarförbundet har gjort att de inte hinner med sitt uppdrag. För andra högskoleutbildade är siffran 15 procent.

Nu är det bara en knapp timme kvar till kvällens föreställning. Horder av helglediga lärare åker uppför den röda rulltrappan till sjätte våningen i kongresskomplexet. Här uppe i skybaren har man fantastisk utsikt över Uppsala. Det är fredag. Klirr i glasen, sorl i foajén och förväntningar i luften.

Mia Steffner och Linda Danielsson, förskollärare i förskoleklass Röd och förskoleklass Grön på Uppsävjaskolan i Uppsala, har skyndat hem efter jobbet, duschat och gjort sig fina. Nu står de här, fredagsuppklädda och på gott humör.

— Jag ser fram emot att få skratta, säger Linda Danielsson.

De trivs med att vara förskollärare i förskoleklass.

18:36. ”Det är viktigt att få skratta med sina arbetskamrater”, säger Mia Steffner. Linda Danielsson håller med. Foto: Mikael Wallerstedt

— Det är ett härligt år. Barnen är så nyfikna och har längtat efter att få börja i skolan. Och de gör gärna som fröken säger, konstaterar Linda Danielsson med ett leende.

Mia Steffner har tidigare arbetat i förskolan och upplever att det är betydligt mindre stressigt i förskoleklassen. Inte lika intensivt, inte ständig övervakning och inga tunga lyft.

Den fredade lunchrasten på skolan är guld värd, särskilt de dagar när det har varit extra surrigt i klassen.

Hon tar gärna en promenad i skogen under lunchrasten.

— I skogen är det tyst och lugnt och jag varvar ner, säger Mia Steffner.

Dörrarna till kvällens inspirationsföreläsning öppnas och Lärarförbundets medlemmar bänkar sig i Stora salen.

Fyra röda spotlights i taket lyser upp den svarta scenen. Babben travar in, morsar med ett snett leende och möts av applåder och jubel. Nästan alla i publiken är kvinnor.

Babben berättar sin historia om när hon brände ut sig och hur dålig hon var på att beakta de många varningssignalerna.

Publiken nickar instämmande och skrattar ofta. För Babben framför sitt allvarliga antistress–budskap med glimten i ögat.

Babbens må-bra-tips

Foto: Mikael Wallerstedt
  • Stresshantera genom att du två till tre gånger i veckan gör någonting som sänker din grundspänning i kroppen. Till exempel motionera, gå ut i naturen, pyssla i trädgården, träffa en god vän.
  • Gör detta även om du tycker att du inte har tid. Det betyder så mycket att få göra någonting bara för sig själv.
  • Ha en hygglig balans mellan det du gör och det du är. Lägg inte allt krut på vad du gör, utan tillåt dig då och då att bara få vara en hel dag. Det plussar på självkänslan.

— Om vi tar församlingen vi har framför oss här — hur många av er har varit eller är på god jädra väg att bli utbrända? Upp med en hand!

Massor av händer åker upp i luften.

— Åh, shit — 23 procent! Ni är ju nästan värre än Östersund.

Babben berättar att hon är urtypen för en människa som bränner ut sig.

— Jag har en gas och jag älskar den. När jag sätter tänderna i ett projekt händer det nånting med mig. Men jag har ingen broms. Jag kan bränna ut mig på vad som helst. På knyppling — det är inga problem. Jag bara kör rätt in i väggen.

Babben vandrar fram och tillbaka på scenen. Förklarar att hon ägnat de senaste 13 åren åt att hitta varningssystem som blinkar när hon är på väg in i riskzonen för att bli utbränd.

— Det kan vara att jag inte orkar med att träffa folk, att jag börjar få ont i halsen, att jag går och tycker synd om mig själv. Då vet jag vad som gäller: ”Jaha, nu drar vi i handbromsen och rensar bort allt som absolut inte behöver göras.”

Babben plockar fram en penna och ber publiken ropa ut vad de själva gör för att må bra. Svaren haglar:

— Skogen!

— Motion!

— Sex!

— Vin!

— Husdjur!

— Massage!

— Ja, massage är trevligt, konstaterar Babben. Det är ju motion, fast någon annan rör sig.

Med hjälp av publiken plitar hon ihop en lång lista med må-bra-tips och visar på overheaden. Och så spänner hon ögonen i åhörarna.

— Du ska hitta någonting på listan som du gör två till tre gånger i veckan och minst 20 minuter per gång. Det är ju inga otrevliga saker direkt. Man kanske tar ett glas vin med sambon och så ger man lite massage och det ena ger det andra. Och blir det inte fullt 20 minuter kan man alltid gå ut med hunden efteråt.

Hon sammanfattar att allt handlar om att sänka sin grundspänning genom att hitta sätt att återhämta sig och fylla på med energi. Det är nyckeln till att klara av stresspåslag.

19:51. Skratt, applåder, nickande instämmanden och jubel. Igenkänningen är stor när Babben pratar stress med glimten i ögat. Foto: Mikael Wallerstedt

— Så titta på den här listan, välj ut era favoriter — och sätt i gång!

Babben går av scenen och hör de smattrande applåderna på avstånd hela vägen in till logen. Hon är nöjd med kvällen.

— Det var lätt att få kontakt med publiken. Det märks att många känner igen sig i det jag pratar om. Det verkar som att min föreläsning är som gjord för lärare. Tyvärr! säger hon med ett dämpat skratt.

Då var det fredag och uppklätt och fest. Nu är det måndag och vardag igen för Linda Danielsson.

— Man fick sig både ett gott skratt och en tankeställare, säger hon, i full färd med att fixa kvällens falukorv och makaroner mellan dagens jobb i förskoleklassen och kvällens barnaktiviteter.

Hon fastnade särskilt för Babbens beskrivning om vikten av att röra sig mellan olika rum i ett hus som får symbolisera livet; där ett rum är arbete, ett rum är motion och ett rum är roligheter. Lagom vistelse i alla rum behövs för att människan ska må bra.

— Och jag är ganska bra på det. Jag prioriterar motion.

Fyra gånger i veckan springer hon en mil.

— Jag behöver det för att rensa hjärnan. Får jag inte röra på mig så blir jag sur och irriterad. Jag märker varningssignalerna direkt — och det gör min man också.

Showen drar vidare

Föreläsningen har varit en succé och nu planeras en fortsättning på turnén. I höst kommer Linköping, Kungsbacka och Gävle att få besök av Babben. Datumen är inte bestämda än.

ur Lärarförbundets Magasin