Läs senare

Släpp loss oss entreprenörer

LedareLärarnas drivkraft kan utveckla skolan – men bara om politiker och ­tjänstemän ­slutar detaljreglera arbetet.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande
Följ och kontakta mig på Twitter: @JohannaJAstrand

Att vara lärare kräver förmåga att vara i ständig utveckling. När omvärlden förändras måste innehållet i min undervisning också påverkas. Nya elevgrupper innebär ofta att jag gör anpassningar av mina metoder för att möta de nya individernas behov. När forskningen tar fram nya svar på frågor jag ställt mig måste jag vara beredd att ompröva mina tidigare ställningstaganden och tillsammans med kolleger utveckla såväl arbetssätt som innehåll.

Som lärare har jag ständig fokus på utveckling och förmåga att tänka utanför boxen. Jag måste vara kreativ, kunna ta fram och genomföra nya idéer. Tillsammans med kolleger sätter jag upp planer och följer dem, men jag behöver också vara beredd på att lägga dem åt sidan när förutsättningarna förändras. Kort sagt — som lärare är vi ofta regelrätta entreprenörer.

Skoldebatten har under de senaste 30 åren handlat extremt mycket om entreprenörernas roll. Men det har begränsat sig till driftsformer. Ska vi ha kommunala skolor, friskolor eller stiftelser? Debatten har blivit till en infekterad symbolstrid mellan höger och vänster. Den har inte lett oss framåt.

Som lärare har jag ständig fokus på utveckling och förmåga att tänka utanför boxen.

Det är dags att skifta fokus. Entreprenörer behöver vi. Men det är lärarnas och skolledarnas entreprenörskap som gör den verkliga skillnaden. Inte vem som bedriver skoladministrationen.

Lärarförbundet har genomfört en medlemsdialog där 36 000 lärare, skolledare och studenter deltagit. Den visar tydligt att den viktigaste drivkraften hos oss — det är mötet med varje barn och elev. Det får oss att vilja ta fram nya undervisningsmetoder, utveckla nya sätt att bedriva rastverksamhet och att vilja utmana och prova våra idéer tillsammans med kollegerna för att få barnen och eleverna att upptäcka nytt, anstränga sig mer och spränga sina osynliga gränser.

Har vi då en skola och förskola som kan ta tillvara allt det entreprenörskap som den härbärgerar? Svaret är tyvärr nej. På punkt efter punkt har vår frihet att själva hitta vägar för att få våra elever att nå kunskapsmålen kringskurits av ökad detaljreglering. Självklart ska vi ha styrdokument som säkrar en likvärdig skola, men i dag får vi inte bara målen uppsatta av politiker och tjänstemän utan ofta också in i minsta detalj beskrivet hur det ska gå till. När regeringen nyligen lade fram ett förslag om att de nationella proven i ökad utsträckning ska styra betygsättningen blev lärare runt om i Sverige rasande. Med rätta. Bedömning har varit en av få delar där vi lärare fått behålla vår professionella autonomi. Nu upplever vi en misstro även på den punkten. Ska vi externbedömas för att man inte litar på vår förmåga?

Det finns väl knappast någon som tror att Spotify, Ikea eller H&M hade blivit succéer om Näringsdepartementet hade fastslagit hur de skulle genomföra sina affärsplaner. Men konstigt nog tror man att det stämmer i skolans värld.

Tillsammans är vi flera hundra tusen lärare och skolledare med viljan att släppa loss vår entreprenörskraft och ta vårt professionella ansvar för både elevers och skolans utveckling. Tänk vad vi kan skapa tillsammans när vi får tillräcklig tid att göra det och tillit till vår profession.

ur Lärarförbundets Magasin