Läs senare

Sluta detaljstyra skolan

DebattTidigare var läraren tämligen fri i sitt yrkesutövande. Dit måste vi tillbaka, skriver läraren Rolf Ekelund.

Om debattören

Rolf Ekelund

är ämneslärare och skribent.

Lärarna är förmodligen mer övervakade och granskade än utövare av något annat yrke. Skolverket, Skolinspektionen, skolledare, skolchefer, föräldrar, journalister, skolpolitiker och skolnämnder — alla håller de ett vakande och granskande öga på lärarnas yrkesutövning.

De krav som ställs på lärarna formuleras i skollagen samt i läroplanerna med detaljerade kursplaner, ämnes­planer, kunskapskrav och betygskriterier. Läraren ska dessutom genomföra ett antal test och nationella prov, följa Skolverkets obligatoriska bedömningsstöd, utföra en mängd administrativa uppgifter, hantera ett antal sociala frågor samt följa lokala bestämmelser, ramar och direktiv.

Under de senaste åren har karriärtjänster inrättats och en större differentiering i lönesättningen börjat tillämpas. Det finns bland lärare en uppfattning om att reformerna kring karriär och löner har medfört att lärar­kåren delats upp i ett A- och ett B-lag. Det säger sig självt att en medarbetare som upplever sig placerad i B-laget känner sig degraderad. Förhoppningsvis minskar inte motivationen att göra en bra arbetsinsats, men självkänslan får sig en rejäl törn, vilket knappast gynnar något.

Illustration: Maria Raymondsdotter

Tidigare var läraren tämligen fri i sin yrkesutövning. Samhället fastställde i läro­planerna de mål som gällde för skolans undervisning och angav en fastlagd timplan, men i övrigt hade läraren i stort sett fria händer att utforma undervisningen. Lärarens frihet kopplades till ett starkt engagemang för undervisningen och eleverna, vilket innebar att undervisningen blev formativ. Lärarnas löner följde en fastställd tariff, där ålder och erfarenhet var av­görande för placering i en löne­grad. Reglerna garanterade en likvärdig lönesättning.

Allt var inte bättre förr. Inte alls. Men det finns bland skolpolitiker och skolmyndigheter i dag en övertro på att samhället genom detaljerade bruksanvisningar och pek­pinnar kan höja kvaliteten på undervisningen. Vi var på väg i samma riktning under slutet av 1960-talet (Lgr 69). Men ­lärarna sparkade då bakut, och undervisningsteknologin fick inte fäste i svensk skola.

Enligt min uppfattning har det nu överlastade regelverket blivit kontraproduktivt. Detaljstyrningen har förtagit en väsentlig del av många lärares arbetsglädje och kreativitet. Dessutom har läraren blivit bestulen på tid. Tid som borde ägnas åt den formativa under­visningens planering och uppföljning.

Det är nu hög tid att minska styrningen av undervisningen och återge lärarna det för­troende som tidigare visats dem, alltsedan folkskolan instiftades år 1842. När detalj­styrningen tagits bort kan lärar­yrket återfå befogad status och respekt, och lärare ges rättmätig uppskattning för sin undervisning. Trivseln i skolan kommer då att förbättras för såväl lärare som elever. Och resultaten skjuter i höjden.

Skriv du med

Debattera hos oss!

Välkommen att göra din röst hörd i Lärarnas tidning. Vi efterlyser debattinlägg om såväl skolpolitik som lärarnära professionsfrågor.

Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort. Mejla till debatt@lararnastidning.se

Vi vet att lärarnas prestationer är helt avgörande för skolans resultat. Det är därför angeläget att lärarna får den arbetsmiljö och de resurser som krävs för att genomföra en undervisning av hög kvalitet.

Sammanfattningsvis innebär detta att lärarna bland annat ges tillgång till:

  • en arbetsmiljö befriad från bruksanvisningar
  • en attraktiv och långsiktigt hållbar löneutveckling
  • individuellt anpassad kompetensutveckling och fortbildning
  • rikligt med lärverktyg, såväl analoga som digitala
  • kollegialt samarbete och ­lärardrivna projekt.

ur Lärarförbundets Magasin