Läs senare

Sluta hyckla om att relationer är svårt

av Karin Nygårds
08 Jun 2017
08 Jun 2017
Karin Nygårds är lärare i digitalkunskap på Sjöstadsskolan i Stockholm.

Vad är det som är så roligt mamma? undrar min 6-åring och lutar sig över min skärm för att se vad jag skrattar åt. Jag förklarar det roliga, som går ut på att en man blivit tagen för apa och inlåst, och ja, det låter ju illa och det tycker min dotter med. ”Det är elakt att kalla någon för apa mamma. Det är inte något att skratta åt.”

Jag känner mig nedrig och empatilös som inte reagerade på samma sätt som min dotter. Jag såg enbart det roliga och tänkte inte en sekund på vad som faktiskt hade hänt. ”The kids are alright”, sjöng the Who för 50 år sedan. Vad händer med oss människor när vi växer upp?

När slutar vi ta Bamses mantra på allvar, att den som är stark måste vara snäll? När slutar det gälla, att alla får vara med och leka? När slutar lördagsgodis vara en helig regel? När börjar man gå mot röd gubbe? Det finns så många regler vi sätter upp för våra barn som vuxna inte klarar av att leva efter, och kanske det är där skon klämmer. När barnen blir stora nog att se att vi vuxna inte lever efter alla de där reglerna, då slutar de följa dem och plötsligt finns det inga rättesnören längre.

Jag ställer lägre krav på vuxna än på mina elever.

Den senaste tiden har jag lyssnat på många historier från vänner som inte trivs på sina jobb. Det är utfrysning, skitsnack, lynniga chefer, härskartekniker och orättvisa löner.

Varje gång jag hör någon berätta om det bittra vuxenlivet tänker jag att ”det där skulle inte accepteras i skolan”. Där skulle det bli antimobbningsteam, föräldrasamtal och kurator om eleverna betedde sig på samma sätt. ”Du måste berätta om någon behandlar dig illa” uppmanas eleverna av vuxna.

Hur ofta vågar vi vuxna berätta för andra om när vi känner oss kränkta och förbisedda, tystade eller bara utanför? Det händer mig titt som tätt att jag känner så, men inte tusan pratar jag om det. Jag ställer alltså lägre krav på vuxna, som borde veta bättre, än vad jag ställer på mina elever, som ännu inte lärt sig alla koder.

Vi kräver av barn att de ska kunna jobba med vem som helst, sitta bredvid vem som helst, vara snäll mot alla och inte retas. Men samma krav ställer vi ju inte på oss själva. För vill du helt ärligt jobba med vem som helst? Har inte du också haft kolleger som du helst inte sätter dig bredvid i fikarummet?

Relationer är svåra, låt oss bara enas om det. Låt oss försöka vara ärliga mot våra elever med att vi hela livet kommer att brottas med samma känslor som i mellanstadiet. Sluta låtsas som att vi har koll på läget. Sluta hyckla. Då kanske det blir lättare för barnen att försöka följa de där reglerna, även efter att de upptäckt att vuxna faktiskt äter godis på andra dagar än lördagar och ofta går mot röd gubbe.

The kids are alright. Låt oss se till att vi förblir bra människor som vuxna också.

ur Lärarförbundets Magasin