Läs senare

”Som i ett vanligt klassrum”

FjärrundervisningEleverna räcker upp handen, klassen diskuterar i grupp och med sin lärare enskilt. Simeon Oxleys fjärrundervisning har många likheter med vanliga lektioner.

av Niklas Arevik
08 Jun 2017
08 Jun 2017
Som modersmålslärare har Simeon Oxley tjänat mycket tid på fjärrundervisning. Tidigare cyklade han mellan 17 olika skolor – nu kan han lägga mer tid på planering i stället. Foto: Johan Wahlgren

Vi genomför intervjun via Skype, förstås. Simeon Oxley är hemma med sin kräksjuka dotter, vilket inte hindrar honom från att arbeta. Framför skärmen är han som fisken i vattnet, även om han oftast använder sig av ett särskilt konferensverktyg för sina lektioner. På min okunniga fråga om det inte lätt blir så att man pratar i munnen på varandra i helklassdiskussioner svarar han:

— Man kan räcka upp handen även på en skärm. Det här är som ett vanligt klassrum. Det går att skapa ett särskilt ”breakout”-rum och prata med eleverna enskilt, säger han.

Simeon Oxley är utbildad lärare i franska och spanska i hemlandet England. Nu arbetar han helst och mest som lärare i modersmål, det ämne där det redan tidigare varit lagligt med fjärrundervisning, på enheten för flerspråkighet i Uppsala. Eleverna finns både inom och utom kommunen.

— Tidigare var jag tvungen att cykla runt mellan 17 olika skolor i Uppsala. Det kändes som att jag spenderade största delen av min arbetstid på cykeln. Nu har jag ingen restid alls, och kan lägga den tiden på att planera och reflektera i stället. Det innebär mycket mindre stress, säger Simeon Oxley.

Det händer till och med att hans chef gör lektionsbesök genom att logga in som deltagare i konferensverktyget.

Den ideala gruppstorleken varierar lite beroende på ålder, men sex elever är den övre gränsen. På frågan om det verkligen inte finns något negativt med fjärrundervisning svarar han:

— Det går inte att göra pyssel. Annars är vi inte begränsade till det digitala. Eleverna kan rita eller skriva på ett papper och hålla upp. Eller ta en bild med mobilen och skicka som meddelande.

Med några av sina yngre elever arbetar han för närvarande med boken ”James and the Giant Peach” av Roald Dahl. Simeon Oxley läser högt och visar upp bilderna på skärmen. Någon social kontakt med och mellan eleverna råder det ingen brist på, hävdar han.

— För mig som modersmålslärare är jag ändå inte en del av skolans vardag. Det här klassrummet är alltid öppet och jag kommer nära eleverna på ett annat sätt. Man kan logga in tidigt och småprata om vad som hänt sen sist. Och eleverna frågar alltid efter varandra om någon är sjuk. Och vad är alternativet? Mina elever i Östhammar skulle inte få modersmålsundervisning alls om det inte vore för fjärrundervisningen, säger han.

Enligt regelverket ska eleven delta i fjärrundervisningen från skolan, med en handledare tillgänglig. Men flexibilitet är ett ledord.

— I undantagsfall kan de logga in hemifrån. Jag hade en elev som bröt benet och då var det ett perfekt alternativ.

De enda ämnen som han anser inte lämpar sig för fjärrundervisning är slöjd, idrott, hem- och konsumentkunskap och kemi.

— Att till exempel blanda kemikalier skulle kräva andra förutsättningar, med en mer delaktig assistent på andra sidan. Men det vore spännande att testa. Så länge det är bra undervisning borde det inte finnas några hinder. Fjärrundervisning är absolut inte second best, säger Simeon Oxley.

ur Lärarförbundets Magasin