Ingår i temat
Elevhälsa
Läs senare

Språket är svaret på Dammhagskolan

SpråkutvecklingHur ska skolan anpassa undervisningen? På Dammhagskolan i Landskrona står ­språket i centrum – och det är rena ­föredömet, tycker Skolinspektionen.

av Lisa Blohm
08 Nov 2017
08 Nov 2017
Matematikläraren Afraa Baker arbetar språkutvecklande. Foto: Magnus Torle

Innan vi börjar, så ska ni byta platser.
– Nasib, du sitter här!

Läraren Afraa Baker på Dammhagskolan i Landskrona dirigerar om sina femteklassare mellan borden. Hon har en klar bild av vem som ska sitta med vem för att få till en diskussion. Protesterna uteblir.

Begreppen står i fokus under Afraa Bakers matematiklektion. Foto: Magnus Torle

— Nu startar jag tiden!

Diskussionen och raspandet med blyertspennor börjar nästan direkt.

— Äpplena kan vara tio, apelsinerna kan vara fem och bananerna sju … funderar en pojke tillsammans med flickan intill.

Det plingar till. De tre minuterna på smartboarden har tickat ned.

— Med en bestämd tid vet de att de måste sätta igång, de måste tänka och de fokuserar. Det handlar inte om att vara snabb, förklarar Afraa Baker.

Eleverna har fått veta att det finns apelsiner, bananer och äpplen i en skål. Hur många är frukterna?

— 14!

— 29!

Dammhagskolan

  • F–6-skola i Landskrona. 97 procent av eleverna har ett annat modersmål än svenska.
  • 45 procent av eleverna som gick ut sexan i år och i fjol räknades som nyanlända – de hade alltså gått mindre än fyra år i svensk skola. 85 procent av alla som gick ut hade minst godkänt i svenska eller sva. 80 procent hade dessutom godkänt i engelska och matematik.

Källa: Dammhagskolan

Ivriga armar lyfts, till synes utan tvekan. Eleverna vet redan att det finns olika svar. Snart står det 30, 22, 14, 29 och 22 på whiteboarden. Afraa Baker benar ut uppgiften.

— Det står att ”det är hälften så många apelsiner som äpplen”. Finns det ett matte-ord här?

— Ordet ”hälften”, säger en elev.

Bit för bit löser de tillsammans talen, samtidigt som uttryck som ”fler än” och ”antal” gås igenom. Afraa Baker drar streck under orden.

— Det är fokus på begrepp. Vi arbetar tillsammans, pratar matematik och diskuterar. Det handlar mycket om språket, och inte bara om siffror, säger hon.

Språket, språket, språket. Det är något som pedagogerna här återkommer till, rätt givet på en skola med 27 modersmål bland 255 elever och en hög andel nyanlända. Språkutveckling är centralt i alla ämnen och väldigt många av de extra anpassningarna är kopplade till just språket. Och den här F—6-skolan arbetar ovanligt bra med extra anpassningar. Det har pedagogerna kvitto på från Skolinspektionen. Skolan var en av tre skolor som 2016 lyftes fram som ett föredöme på området.

Specialläraren Stina Hyltmark har en central roll i arbetet. Lika central är skolans strukturerade modell för att kartlägga kunskaper och sätta in insatser. Arbetet styrs av en ”årsklocka”. Varje läsår börjar med screening av alla elever i läsförmåga och grundläggande matematik. Resultaten samlas i färgkartor och analyseras klassvis på möten med hela elevhälsoteamet och inblandade lärare. Det är på gul nivå lite drygt hälften av alla elever i Sverige förväntas ligga.

Specialläraren Stina Hyltmark lägger all kraft på vad skolan kan göra för eleverna, inte på vad föräldrar och andra inte gör. Foto: Magnus Torle

— I våra klasser är det till att börja med väldigt rött. Det följer inte alls normalfördelningskurvan, säger Stina Hyltmark.

Hon visar en brokig läskarta, på en klass som hunnit längre. Men på läshastigheten är det fortfarande nästan helrött. Då blir det tydligt att det är där som fokus ska läggas.

Väldigt många insatser sker på gruppnivå, i klassrummet. Som tre minuters multiplikation varje dag eller upprepad läsning, där samma text läses och diskuteras flera gånger. Texterna kan vara olika för olika elever.

Många barn behöver också individuella insatser. I en korridor sitter en elvaåring och en resurslärare. Ord flimrar förbi på en skärm. Pojken lyckas gång på gång minnas orden korrekt när han skriver in dem. Han har haft svårt med avkodning.

— Han får en insats i sex veckor och vi försöker alltid att få till det dagligen. Sen gör vi ett test med avläsning. Då har eleverna nästan alltid gått framåt — och han kan känna att ”det var värt jobbet”, säger Stina Hyltmark.

Att kunna följa de små stegen är viktigt, konstaterar hon. För att se att eleverna är på rätt väg. Att insatserna fungerar. Elevhälsoteamet bestämmer över de extra resurserna och styr personal till specifika insatser sex till åtta veckor i taget. Efter den schemalagda uppföljningen väntar nya insatser. När vårterminen drar igång är det ny screening, analysmöte, insatser … Speciallärare och specialpedagog dokumenterar det mesta, så lärarna behöver inte lägga så stor kraft på det.

Hörselkåpa, särskild placering i klassrummet, bildstöd och datorhjälp vid skrivning av långa texter dokumenteras inte som extra anpassningar. Men det gör olika typer av individuell lästräning — eller att en elev alltid ska ha anpassade läromedel.

I tvåornas klassrum finns en avskild arbetsplats med schemat skrivet på tavlan. Eleven som brukade sitta där klarar sig nu med en liten lapp som bildstöd. Foto: Magnus Torle

Från Afraa Bakers klassrum är det 57 ekande trappsteg ned genom tegelbyggnaden till kollegan Ina Coghlans klassrum.

I ett hörn vid whiteboarden står en övergiven bänk. Där satt tidigare en elev som behövde avskildhet och hade bildstödskort med dagens schema på väggen framför sig. Nu sitter eleven bland de 15 andra tvåorna och bildstödet ryms på en lapp på bänken.

Mot slutet av en populär övning där barnen hjälper varandra att lista ut begrepp kopplade till maskar vilar en pojkes huvud mot bänken. Men någon mikropaus blir det inte för att rensa hjärnan. I stället delar lärarna ofta upp lektioner i många små delar. Stina Hyltmark tror att det gör att mikro-pauser inte behövs på samma sätt vilket ger mer tid till undervisning.

När tvåorna ska fylla i en lucktext om maskar får eleverna lappar med orden. En del får bara textade ord, andra även bilder.

— Det är nog få skolor som använder färgkopiatorn så mycket som vi gör, men det är så viktigt att använda sig av bildstöd för att förklara ord och begrepp för eleverna, säger Ina Coghlan.

En lapp med dagens schema som stöd. Foto: Magnus Torle

Hon kom hit förra hösten. Efter drygt 30 år som lärare på skolor där de allra flesta har svenska som modersmål ville hon utmana sig själv. Och det får hon.

— Jag hade på min gamla skola tagit språket mycket mer för givet. Det har jag inte råd att göra här. Jag måste vara beredd på att det finns barn som inte kan uttrycket ”borsta tänderna”. Det är spännande och utvecklande, men också svårt. Det är också viktigt att inte göra språket fattigt. Jag använder mycket tid till att tänka på hur jag kan nå det målet.

Många anpassningar här görs också på andra skolor, konstaterar Ina Coghlan. Ändå är skillnaderna stora.

— På den här skolan finns en enorm struktur. Man sätter in en stöt, fram till nästa utvärdering. På andra skolor jag varit på sätter man in en insats, men utvärderar inte.

Ina Coghlan uppskattar också att det är enkelt att få kontakt med elevhälsoteamet och att snabbt få hjälp om det behövs. Stina Hyltmark säger att det är en viktig princip att de är många som hjälps åt. Ingen ska stå ensam om en insats misslyckas.

För alla insatser blir inte som de har tänkt sig. Som ett exempel tar Stina Hyltmark en klass från i fjol med väldigt många individer som behövde stöd.

— I vår iver att möta det satte vi in flera resurspersoner för att ge individuella insatser. Det skedde vid så många tillfällen att dagen blev sönderstyckad. Och då har vi gått ifrån vår styrka: att den ordinarie undervisningen är god och att den är god för alla barn.

Förväntningarna på personalen är höga, säger Stina Hyltmark. Men också på barnen.

— Vi är en skola i ett utanförskapsområde, där barnens familjer ofta är socialt belastade. Men eleverna utvecklas inte av att vi tycker synd om dem. De utvecklas av att vi har höga förväntningar och matar dem med det, att ”du ska lyckas i skolan”.

Med det kommer också ett kompensatoriskt uppdrag, säger Stina Hyltmark. Det innebär till exempel att det alltid finns möjlighet till läxläsning i skolan. Det händer också att elever hämtas till skolan.

— Men vi fokuserar inte på vad föräldrar skulle eller borde ha gjort utan på vad vi kan göra i skolan för att eleverna ska lyckas.

Det knackar. En flicka står utanför Stina Hyltmarks dörr — en ny elev på skolan. Innan hon tar klivet in i klassrummet ska hon testas i läsning och matematik. Så att hennes kunskaper snabbt fångas upp. Precis som de andra elevernas.

Elevhälsa i siffror: Extra anpassning

Alla artiklar i temat Elevhälsa (15)

ur Lärarförbundets Magasin