Läs senare

Statliga lönepengar – lyft eller sänke?

FokusFörst kom en förstelärarreform och nu ett lärarlönelyft riktat till ”särskilt skickliga lärare”. Extra påslag till vissa riskerar att öka missnöjet hos andra. Men så behöver det inte bli.

22 Apr 2016
Statliga lönepengar – lyft eller sänke?
Illustration: Ladislav Kosa

Peter, gymnasielärare, beskriver förste­lärarreformen som »Kafka­artad« i ett brev till redaktionen.

— Förstelärarna har utsetts mycket godtyckligt hos oss. Hela reformen har brutit upp ett kollegium, på helt orimliga grunder. Det har blivit en tryckt stämning.

Bland dem som inte blev förstelärare har motivationen minskat.

— Flera av »eldsjälarna« har slutat bedriva exempelvis likabehandlingsarbete då de har mindre lön och ser sig som orättvist behandlade, säger Peter.

Peter är inte ensam. En stor del av lärar­kåren håller med om kritiken, enligt en ­rapport från Statskontoret. Förstelärar­reformen ska nu utvecklas vidare och förtydligas.

Samtidigt rullar regeringens nya löne­reform ut över landet — lärarlönelyftet. Tre miljarder kronor går till 60 000 särskilt skickliga lärare, som får 2 500—3 500 kronor mer i månaden.

Tillsammans med de 17 000 förstelärarna kommer därmed nära en tredjedel av alla lärare få ett rejält lönelyft.

Resten av lärarkåren — nära två av tre — får nöja sig med den vanliga, årliga lönerevisionen.

Utöver glädjen kring regeringens lönesatsning finns också en oro i lärarkåren inför fördelningen av de statliga lönepengarna. Det visar bland annat en enkät som Lärarnas tidning har gjort med Lärarförbundets arbets­platsombud (se citat nedan).

Vad kommer att hända i skolans lärarrum när en tredjedel drar ifrån lönemässigt? Och hur kan de som lämnas utanför förhindras att tappa sugen?

Magnus Sverke, professor i arbets- och organisationspsykologi, pekar på tre viktiga förutsättningar för att satsningar som lärar­lönelyftet ska lyckas.

  • Att det inte är en engångsföreteelse.
  • Att det finns uppdrag kopplat till löne­höjningen.
  • Att processen är transparent och kriterierna tydliga.

Lärarlönelyftet uppfyller inte de två första av dessa förutsättningar.

Det sker en enda gång och det är samma lärare som ska få den högre lönen varje år, fram till pension, enligt hur modellen är utformad.

— Signalvärdet i sådana här reformer kan vara att det går att avancera, det finns ett steg. Men då får det inte vara en engångsföreteelse — för då går man miste om det. Då ­motiverar det inte andra, säger Magnus Sverke.

Lärarlönelyftet är heller inte kopplat till ett särskilt uppdrag. Enligt Magnus Sverke hade det varit mer motiverande för fler och också lättare att acceptera om lyftet hört ihop med en tydlig roll och tydliga arbetsuppgifter.

— Det kan gagna en skola eller ett ämne om några som är drivna och engagerade ägnar en del av sin arbetstid åt utveckling. Men då skulle det exempelvis kunna ske i projektform, kanske över begränsade perioder och med möjlighet för nya att hoppa på, säger han.

Illustration: Ladislav KosaÅ andra sidan har just uppdragsdelen visat sig vara problematisk i förstelärarreformen, på­pekar Jan Löwstedt, professor i företags­ekonomi och organisationsforskare inom bland annat skolans område. Om ett lönelyft ska kopplas till ett uppdrag och accepteras på det sättet, måste det tydligt ge någon ­positiv effekt för verksamheten och även gynna andra i kollegiet, vilket det inte alltid gjort i förstelärarreformen.

Tydlighet och transparens är den tredje förutsättningen för en lyckad lönereform. Hur fördelningsprocessen kommer att gå till blir avgörande för hela reformens legitimitet, enligt Magnus Sverke.

— Alla uppfattar vi oss vara något bättre än genomsnittet. Om man inte ska landa i en tredjedels lärarkår med tappade sugar måste man vara väldigt tydlig med varför man lyfter dem man lyfter. Om något upplevs som godtyckligt kan det till och med vara mindre bra för verksamheten.

Vi kan ta hjälp av rättviseteorier för att förstå hur människor upplever lönesättning och lönetillägg, menar Magnus Sverke. Lärarnas upplevelse av lönereformen kan beskrivas utifrån fyra dimensioner av rättvisa:

  • Distributiv rättvisa — frågan om hur resurserna fördelas. Vilka skolor, arbetslag, lärare får 2 500—3 500 mer i lön och varför?
  • Procedural rättvisa — hur ser processen fram till fördelningen ut? Är den transparent, har många varit delaktiga?
  • Informativ rättvisa — är det tydligt vilka kriterier som gäller? Får jag som individ tillräckligt med information i rätt tid för att söka, vet jag om det gäller mig eller varför det inte gäller mig?
  • Mellanmänsklig rättvisa — hur blir jag behandlad av min chef när allt detta sker. Hur blir jag bemött, oavsett om jag får lönelyftet eller inte?

Om det brister i någon av dessa dimensioner kan människor uppleva systemet som orättvist. Ju fler punkter som fungerar desto mer legitimitet får lönelyftet, enligt Magnus Sverke.

Fördelningen av pengarna är alltså central för hur lärarlönelyftet ­landar. Processen går fortfarande att påverka.

Frågan är hur ­pengarna ska fördelas på ett tydligt och ­transparent sätt så att det accepteras av de flesta?

Lärarlönelyftet styrs av nationella kriterier kring vilka som ska väljas, till skillnad från förstelärarreformen. Lärarfacken ­framhåller att kriterierna är en viktig grund för för­delningen, samtidigt är de medvetna om att en stor majoritet av lärarkåren kommer att räkna sig till »särskilt skickliga lärare«.

Det finns alltid risk för godtycke i bedömningar. Men med tydliga kriterier kan dessa risker minimeras. Därför är det viktigt att kriterierna är så formaliserade som möjligt, enligt Magnus Sverke.

— Vissa saker är lättare att bedöma, som att man ingår i kommittéer eller går en vidare­utbildning. Men andra saker är ­svårare. Vad är en god lärarinsats? Vad är en god pedagog?

Att omvandla de av regeringen satta gene­rella kriterierna till mer skolspecifika som de flesta ställer upp på blir en tuff utmaning för fack och arbetsgivare, tror både Magnus Sverke och Jan Löwstedt. De kommer med var sitt förslag som kan underlätta.

Magnus Sverke säger att det blir bäst om de lokala kriterierna diskuteras fram av så många som möjligt i lärarkollegiet.

— Det är bra att börja brett och låta folk komma till tals. Då får man en diskussion om verksamheten och vad som premieras på just den skolan. Har man själv varit med och diskuterat fram bedömningsgrunderna har man lättare att acceptera dem.

Jan Löwstedt tycker att skolledare ska ­tänka på den sociala dynamiken på arbetsplatserna när de utser sina lärare för löne­lyftet.

— Jag skulle vara mycket noga med att sätta mig in i vilka som motsvarar de kriterier som har satts upp, men vara lika utförlig med ­information för dem som inte kommer i fråga.

Det finns förstås även faktorer som talar för lärarlönelyftets modell, och som också förts fram av regeringen och lärarfacken:

  • Lärarlönelyftet ska premiera skickliga lärare som arbetat länge, vilket kommer att gynna yrkets attraktivitet, liksom studieresultaten. Det gör att fler duktiga lärare väljer att stanna kvar i yrket.
  • Jämfört med förstelärarrefomen är satsningen bredare, når fler lärare och har dessutom nationella kriterier som grund för fördelning.
  • En generell lönehöjning för alla hade varit ett för stort intrång i den svenska modellen. Det var ingen framkomlig väg.

Mycket hänger nu på hur parterna hanterar fördelningsprocessen lokalt.

Lärarförbundet tar fram stödmaterial för sina ombud och har också haft video­konferens för alla lokalavdelningar.

Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand vill gärna se lokala samlingar, både på huvudmannanivå och sedan på arbetsplatsnivå, för att diskutera fram strategier och planer för samtliga statliga insatser.

— Vi uppmanar till ett samlat grepp. Det är viktigt att diskutera den ordinarie löne­revisionen ihop med det här lyftet, och även de andra statsbidragen. Det är ju ofta samma lärare det handlar om.

I den lokala samlingen kan parterna komma överens om en gemensam utvecklingsplan och rikta lönelyftet där det behövs mest — kanske i vissa fall till socioekonomiskt utsatta områden eller liknande. På huvudmannanivå kan man också bestämma att man väljer att lägga lyftet på 2 500 kronor, och få det att räcka till fler, enligt Johanna Jaara Åstrand.

Kan det finnas andra vägar till ett fördelningssätt som känns mer rättvist?

Lokalt kommer säkert fler försök göras, som exempelvis från fackens sida i Lund. Där har Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund bestämt sig för att driva en gemensam linje — att be arbetsgivaren utgå från de grundläggande kriterierna och sedan använda sig av antal tjänsteår, uppifrån och ner, för att minska risken för godtycke.

— Då går det fort att fördela pengarna, det blir mindre konflikter och vi blir belönade som kollektiv. Många som får pengarna går i pension så småningom och då blir det utrymme för nya. Man vet att man kommer på tur förr eller senare, säger Torbjörn Engström, Lärarförbundets representant i den parts­gemensamma samrådsgruppen i Lund.

Men arbetsgivaren kommer inte att gå på fackens linje. Även om det är problematiskt att utse vilka som är skickligare än andra är det inte åldern som ska avgöra, enligt Thomas Ekstedt, utvecklingsledare på utbildningsförvaltningen i Lund.

— Vi ser inte riktigt att grundtanken var att koppla den här reformen till ålder. Vi kommer att använda oss av kriterierna som är satta av regeringen. Det blir jätteviktigt att motivera varför vissa får lyftet och förhoppningen är att det ska bli transparent. Annars är det lätt att tro att det är rektorns gullegrisar som lyfts.

Vi släppper fördelningsprocessen och ­flyttar oss i stället fram i tiden — tänker att de tre miljarderna är utdelade, mer eller mindre transparent och rättvist, och har nu nått 60 000 lärares lönekuvert. Hur känns det för dem som inte har lyfts?

Enligt Magnus Sverke har vi som individer flera hanteringsstrategier när vi känner oss förfördelade, beroende på hur vi är som människor och hur viktig vi anser lönen vara.

Det finns de som vill visa sig duktiga även om de blir bortvalda, för att kunna hoppa på tåget nästa möjliga gång.

Men man kan också tappa motivationen och se sig om efter ett annat jobb.

— Allt handlar om hur mycket man ger och hur mycket man får tillbaka. Det finns ett psykologiskt kontrakt. Om man som anställd håller sin del av avtalet men inte upplever att man får tillbaka det man väntar sig från arbets­givaren blir det obalans. För att balansen ska återställas i ett sådant läge kan man till exempel prestera mindre.

Ett annat sätt att återfå balansen är att få bekräftelse av sin chef. Det är bland annat därför svårt att hålla isär ett statligt löne­påslag från den vanliga lönerevisionen, enligt Magnus Sverke. Även om det ena inte ska påverka det andra är en lönesättande chef bara en människa.

— Om det blir omotiverade löneskillnader när några fått 3 000 extra är det möjligt att arbetsgivaren försöker kompensera det.

Och kanske är det just till det som lärarfacken sätter sitt största hopp; att det blir fart på de lokala lönesamtalen, på argumenten, på arbetsgivarens vilja att höja fler när vissa drar iväg. Johanna Jaara Åstrand hoppas att lärare lyckas vända missnöjet till att vässa sina argument för högre lön. Större lönespridning bäddar för högre löner för alla på sikt, menar hon.

— Det här kommer givetvis påverka den vanliga lönerevisionen. Arbetsgivarna måste se över hur lärarlönelyftet landar. Anser man att det här leder till att många lärare känner sig fellönesatta, så att det drabbar arbets­lusten och motivationen, då har man ett jätte­problem. Då måste arbetsgivaren göra upp en plan och ta sitt ansvar.

Det är unikt med en löne­höjning av denna dignitet direkt ur ­statens börs.

Ändå finns risk för missnöje i lärarkåren med tanke på hur lärarlönelyftet har utformats. Signalvärdet i att belönas är starkt. Men det är lika starkt i att inte bli belönad, enligt forskarna.

Därför behövs kunskap kring hur pengar kan fördelas, men också kring hur individer fungerar enskilt och i grupp, när urvalet görs. Att lägga tid på en tydlig och genom­arbetad process framstår som avgörande.

Som Jan Löwstedt uttrycker det:

— Det är extremt viktigt för den här reformen att majoriteten förstår kriterierna och kan stå bakom dem. De två tredjedelarna som inte får lyftet är viktigare för verksam­heten än den tredjedel som får det.

Så får du ett lyft

  • Du ska arbeta med undervisning eller annat av pedagogisk natur.
  • Du ska vara särskilt kvalificerad för verksamheten.
  • Du ska vilja och kunna utveckla undervisningen, på egen hand och med kolleger.

Dessutom ska minst ett av dessa kriterier uppfyllas:

  • Du ska ha särskilt ansvar för att utveckla undervis­ningen genom kollegialt lärande.
  • Du ska, med stöd av formell utbildning på avancerad nivå utöver lärarexamen, förbättra undervisningen.
  • Du ska ta särskilt ansvar för att stödja lärarstudenter och kollegor som är nya i yrket eller för att utveckla ämnen.
  • Du ska ta särskilt ansvar för särskilt komplicerade undervisnings­situationer.

Källa: Regeringens kriterier för lärar­lönelyftet.

Vad tycker du om det statliga lärarlönelyftet?

Lärarnas tidning har ställt frågan till ett antal arbetsplatsombud. Här är några av svaren.

»De absolut flesta lärare i Sverige förtjänar högre löner och därför måste vi försöka höja lönerna ­nästan oberoende av hur.«

»Många känner att man befäster ett A- och B-lag och är rädd för hur ­uttagningen ska ske.«

»Av erfarenhet anser jag att våra närmaste chefer inte vet vad vi egentligen gör.«

»Ökad lönespridning gynnar alla i det långa loppet.«

»De flesta lärares löner måste höjas, inte enbart tveksamt utvalda >särskilt skickliga< lärare.«

»Björklund ställde till det enormt med sin karriärreform. Nu vill vår nuvarande regering fullborda ­kaoset.«

»Vi jobbar ofta i arbetslag där alla har gemensamt ansvar och känns då orättvist att vissa får mer i lön.«

»Alla borde lyftas upp i ett första steg, därefter borde speciellt kompetenta och drivande gynnas.«

»Höj lönen för oss som har ­arbetat länge, den ­erfarenheten är dyrbar!«

»Karriärlönerna är förödande för lärarna som kollektiv och ­underminerar ­solidariteten med ­professionen.«

»Vad händer om lärare som inte får lönelyft tröttnar och söker sig till ­annat jobb?«

»Vem bedömer detta? Rektorer som inte är med på lektioner.«

»De flesta lärare kan vara ­särskilt skickliga lärare med rätt förutsättningar.«

ur Lärarförbundets Magasin

Hej, får vi ställa 2 snabba frågor till dig som läsare av Lärarnas tidning
Ja
Nej