Läs senare

Svensk skola måste sluta missgynna pojkarna

DebattPolitiker, läromedelsproducenter och de som filar vidare på läroplanen bör ta tag i frågan om betygsgapet mellan könen. En ny pedagogik måste till för pojkarna, det är en jämlikhetsfråga av rang, skriver läraren Christer Nilsson.

Om debattören

Christer Nilsson

Lärare, medicinhistoriker och författare

Skolan var förr ofta enkönad – flickskolor och gossläroverk. I dag anses detta föråldrat, rentav destruktivt, och samkönade skolor är numera regel i flertalet länder.

Pedagoger och skolforskare brottas i dagens moderna skolor med två till synes olösliga problem: Hur kommer det sig att 90 procent av ingenjörerna är män och 90 procent av sjuksköterskorna är kvinnor? Och varför får pojkar i samkönade klasser i genomsnitt 10 procent lägre betyg än flickor? (Enligt Nationella sekretariatet för genusforskning). Kan vi ändra på det? På problem ett är jag benägen att svara ”nej” och på problem två både ”nej” och ”ja”.

Varför denna min tvekan?

Det handlar i grunden om att det behövs en pedagogik för flickor och en för pojkar. Det finns lyckade studier där endast flickor i grupp undervisats på sina villkor – i matematik, fysik, kemi, teknik – för att slippa bullrande och platstagande gossar. Vilket sedan lett till lyckade yrkesval i tekniska yrken.

Illustration: Colourbox

Däremot känner man inte till att pojkar undervisats på motsvarande sätt och sluppit konkurrensen från flickor med mycket tidigare könsmognad och med år av försprång vad gäller tal- och språkutveckling och förmågan att uttrycka emotioner. Störst är skillnaden i ämnet svenska, för språket är en sådan central del i identitetsutveckling och möjlighet till känslouttryck. Det kan dröja till långt upp i gymnasieåren innan pojkarna hinner ifatt flickorna. Somliga hinner kanske aldrig ifatt under sin levnad. Man talar därför om en ”pojkkris”, att pojkarna är de stora förlorarna.

Och det är här den svenska skolan har misslyckats! Betygsgapen pekar på att något är galet. Men vem har vågat ens andas om att vi skulle ha haft en pojkarnas pedagogik, skild från flickornas, för en framgångsrikare, lyckosammare skolgång? Ända sedan 1970-talet har man kört huvudet i väggen i dessa frågor.

Det kan dröja till långt upp i gymnasieåren innan pojkarna hinner ifatt flickorna. Somliga hinner kanske aldrig ifatt under sin levnad.

”Könet sitter i hjärnan!” – är den provocerande och moderna teorin från evolutionsforskarna, till exempel  evolutionspsykologen Anne Campbell, Storbritannien. Redan under veckorna 8-12 i moderlivet ”duschas” pojkar och flickor med hormonella peptider, testosteron respektive östrogen. Det är avgörande för hur våra hjärnor skiljer sig åt biologiskt. Och det har inget att göra med den senare socialiseringen in i de traditionella könsrollerna.

Svenska genusforskare verkar ha hoppat i galen tunna, för de förnekar att det finns en biologisk skillnad i hjärnan. Och de har mycket att förlora i prestige, forskningsanslag och tjänster om forskningen skulle visa att så är fallet.

Hur var det då med ingenjörerna och sjuksköterskorna? När det i de rika länderna finns ett fritt val och gott om jobb så styr våra hjärnor valet – pojkar blir tekniker, flickor vårdar, i princip och med viss överlappning.

Om LT Debatt

Det här är en debattartikel. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Debattera hos oss!

Välkommen att göra din röst hörd i Lärarnas tidning. Vi efterlyser debattinlägg om såväl skolpolitik som lärarnära professionsfrågor.

Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort. Mejla till debatt@lararnastidning.se

Men hur ser det ut i den svenska skolan med det tydliga betygsgapet mellan pojkar och flickor? Jo, här har flickorna inte bara ett klart utvecklingsförsprång utan också en pedagogik som gynnar dem. Pojkar kan oftast inte konkurrera på lika villkor.

Detta, om något, är en jämlikhetsfråga som genusforskarna borde tala sig varma för. Pojkar borde undervisas efter en särskild pedagogik och ämnet svenska ligger närmast till hands. Och då handlar det inte om någon simpel studieteknik, utan om att man utgår från den bristande och grundläggande kognitiva förmågan att tillämpa läsning, tal och skrift.

ur Lärarförbundets Magasin