Läs senare

Ta plats i elevernas liv och våga lyssna

av Karin Nygårds
12 Okt 2016
12 Okt 2016
Karin Nygårds är lärare i digitalkunskap på Sjöstadsskolan i Stockholm.
Karin Nygårds är lärare i digitalkunskap på Sjöstadsskolan i Stockholm.

Jag är kunglig rådgivare nuförtiden. Närmare bestämt åt Prinsparets stiftelse som ska jobba mot näthat. För ett par veckor sedan var jag med som moderator under ett symposium på slottet, där temat var »Så vill vi att vuxna ska tala med oss om nätet«. Elever från två olika skolor i årskurserna 6—9 var inbjudna för att ge oss vuxna sina tankar. Allt jag skulle göra var att sitta ner och lyssna.
Det var en förtrollande dag. Slottet var en gnistrande och smått overklig plats. Prinsparet var förtjusande och hela arrangemanget fint. Den stora magin var dock det som hände i samtalet runt mitt bord. Sex barn som inte kände varandra och aldrig hade träffat mig. Ändå dundrade vi rakt in i de spännande frågorna. »Har du drabbats av näthat?« frågade en av dem. »Ja, det har ju hänt«, svarade jag. »Berättade du det för dina föräldrar då?«

Jag blev lite fnissig men i efterhand tänker jag att den allvarligt ställda följdfrågan kanske är ett bevis på att vi vuxna inte samtalar så ofta om det här med nätet. Åtminstone inte över generationsgränserna.

Jag slås alltid av två saker när jag har sådana här samtal med elever: dels hur bra de är på nätstrategier, dels hur de verkar ha ett omättligt behov av att få prata om det. I skolan borde vi ge dem fler tillfällen till det. I stället för att sucka över eländiga appar som skapar oreda på fritiden, kanske vi kan se det som en möjlighet att fånga upp stämningar i grupper, som vi annars inte ser?

Eleverna på symposiet var helt eniga, det är inte appens fel om elever beter sig illa. Tekniken möjliggör visserligen ett visst beteende, men är inte orsaken till det.

Jag möter ofta lärare som känner sig osäkra på hur de ska hantera elevernas tvister på nätet. Vissa vill förbjuda apparna, eller mobilerna. Andra hänvisar till att det tillhör elevernas fritid och är därmed inte skolfrågor. Inget av detta fungerar i längden. Elevernas digitala närvaro är en högst verklig aspekt av deras liv. För en lärare som inte alls använder sociala medier kan det säkert kännas främmande att ta in, men jag lovar, det är inte så avancerat. I grunden handlar det om att vara människa, och det har vi vuxna mer erfarenhet av än våra elever. Om vi sätter oss ner och lyssnar kan vi höra att bakom ord som »likes«, »snaps«, »filter« och »följare« döljer sig de eviga frågorna om hur man ska vara för att passa in.

Lärare är bland de viktigaste människorna i elevernas liv. »Det är ju lärarna som är med oss hela dagarna i flera år«, förklarade en kille vid symposiet och han var inte ensam om att lyfta lärarnas roll. Ta hand om den platsen i elevernas liv. Se till att lyssna på deras tankar och erfarenheter. Jag vågar nästan lova att du får en guldkantad stund, även om du inte befinner dig på slottet.

ur Lärarförbundets Magasin