Ingår i temat
Hjärnkoll
Läs senare

Tillbaka efter stroken

Han somnade rörlig och vaknade förlamad. Tre år senare jobbar han igen.

16 Maj 2012
Tillbaka efter stroken
Stroken fick Bengt Båvegård att läsa på om hjärnans otroliga anpassningsbarhet. Foto: Maja Brand

Bengt Båvegård minns helgen i maj för tre år sedan när han vaknade från sin slummer på soffan och inte längre kunde röra höger sida.
— Jag fick hasa ner från soffan och åla mig på rygg ut till toaletten allt medan jag kräktes.

Resten av familjen var ute på skogspromenad. Det var hans då treårige son som sedan fann honom slocknad på golvet på toaletten.

Bengt Båvegård tar emot hemma i köket i radhuset i Vallentuna. Det är hans lediga dag. Sedan december 2011 är han tillbaka som lärare på sin gamla skola. Han är rätt så återställd, men blir fort trött och behöver ofta vila.

— Det betyder så ofantligt mycket att vara inlemmad i jobbet igen. Jag har mött respekt och förståelse från både kolleger och skolledning.

Han går som resurs bredvid andra lärare och har själv mindre undervisningsgrupper. Han jobbar särskilt med en elev med dyskalkyli. Efter sportlovet orkade han gå upp till 25 procents tjänst samtidigt som han arbets-tränar 75 procent på samma arbetsplats.

— När jag ser tillbaka inser jag att jag borde ha förstått varningstecknen, särskilt med tanke på att jag har haft en stroke tidigare.

Bengt Båvegård berättar att han var extremt trött, inte orkade äta, hade svår yrsel och synfältsrubbningar innan stroken kom.

— Men man försöker hela tiden hitta andra förklaringar till det som händer.

Han låg på sjukhus och sjukhem hela sommaren efter strokeanfallet. Rörelseförmågan kom tillbaka steg för steg och efter ett tag kunde han ta sig upp ur rullstolen. Ett stroke-team kom sedan hem och hjälpte honom med träningsuppgifter.

— Min första uppgift var att klara att lyfta in en kopp i skåpet i köket. Sedan fick jag träna på att lyfta upp min lilla dotter och byta blöjor på henne.

Bengt Båvegård tog också själv tag i sin träning så fort han bara orkade. Jonglerade för att tvingas använda båda hjärnhalvorna, tränade balansen på en digital specialvåg kopplad till ett lekfullt tv-träningsprogram och gav sig ut och cyklade.

— Fast i början cyklade jag omkull.

Men av någon outgrundlig anledning blev han ändå sittande hemma ett helt år, sjukskriven på heltid, utan att den utlovade arbetsträningen blev av.

— Jag brukar säga att försäkringskassan då försörjde en professionell tv-spelsspelare.

Till slut började han ringa försäkringskassan på alla upptänkliga telefonnummer.

— Jag blev ett riktigt pain-in-the-ass och det gav resultat. Jag fick arbetsträna på en rehabiliteringsklinik för bland annat strokepatienter.

Det svåraste har varit ensamheten och uteslutningen ur de sociala sammanhangen, särskilt det första året.

— Jag kände mig satt på undantag. Man behöver möta människor som ger en lika värde och som inte ser en som dum i huvudet.

Nu ser han fram emot att steg för steg bli starkare och att utveckla nya pedagogiska idéer i arbetet med eleven med dyskalkyli.

— Jag tror att jag med min erfarenhet kan bidra på ett positivt sätt.

Personligt, Bengt Båvegård

Bor Vallentuna.
Ålder 45.
Familj Fru och två barn, fyra och sex år.
Yrke Lärare i matematik och fysik.
Bengts råd till strokedrabbade Börja träna så fort som möjligt, det spelar mindre roll hur. Se till att skaffa en social gemenskap för att motverka ensamheten.

Läs vidare

Bengt Båvegårds blogg

Alla artiklar i temat Hjärnkoll (10)

ur Lärarförbundets Magasin