Läs senare

Trött på att vara i bakgrunden

Violet Dunér motionerar till kongressen för fritidspedagogernas status

29 Apr 2010
Trött på att vara i bakgrunden
Fritidspedagogen Violet Dunér i Kultur huset i Kungsbacka framför en fondmålning av konstnären Bengt Nordenborg. Foto: Ciprian Gorga

Hon är ganska bra på att kläcka formuleringar som är slagkraftiga och passar som rubriker eller påannonser i tv. Till exempel: »Barn vill bli bemötta, inte bedömda.«
— Jaha, kanske det. Men jag är inte säker på att det är jag som har hittat på den, skrattar Violet Dunér, förmodligen en av landets mer välutbildade fritidspedagoger, verksam och bosatt i Kungsbacka sedan början av 90-talet.
Hon räknar upp ett otal akademiska poäng i de mest skilda ämnen.
— Jag läser jämt. Det har jag gjort ända sedan jag gick i skolan. Och så älskar jag universitetsmiljön, berättar hon.
Och lite grann sitter hon som på nålar när vi ses i Kungsbackas kulturhus. Om ett par dagar ska hon tenta i Kristianstad.
En slät kopp kaffe och så pratar vi livet, men framför allt vad det har blivit av fritidspedagogiken. Eller för att vara lite mer rakt på sak: Vad har Lärarförbundet gjort för att försvara fritidspedagogernas möjlighet att göra ett bra jobb? Långt ifrån tillräckligt, anser Violet Dunér.
Om detta har hon och kollegan Carin Blennerhed skrivit en motion till Lärarförbundets kongress i höst: »År ut och år in beskrivs i avhandlingar och forskningsrapporter de försämringar som skett inom fritidshemmens verksamhet och fritidspedagogernas möjlighet att genomföra ett vettigt arbete. Vad gör vårt fackförbund åt detta?«
Frågan är minst sagt retorisk. Violet Dunér svarar i nästa andetag själv: Lärarförbundet gör långt ifrån tillräckligt!

Antalet barn i grupperna har mer än fördubblats sedan 1990, personalantalet har halverats, andelen utbildade fritidspedagoger är nere i 60 procent i många kommuner. Och så planerings­tiden, som en del har men de flesta inte får.
— Jag undrar om förbundet hade varit lika passivt om dessa försämringar hade drabbat skolan, säger hon.
Att fritidshemmen rustats ner kraftigt finns väl belagt, inte minst av Skolverket. Men är det verkligen Lärarförbundets fel?
— Naturligtvis inte. Vi har en skolpolitik i dag som inte stöder sig på vad forskningen säger om barns lärande.
— Nu pratar man i stället bara om att mäta och prova. Och det har inte Lärarförbundet hittat på. Men vår motion handlar om vad Lärar­förbundet kan göra mot detta.

Vartefter kaffet sinar så skymtar bilden fram av Lärarförbundet som en organisation där en del, enligt Violet Dunér, tycks viktigare än andra.
— Det känns som att vi fritidspedagoger är styvmoderligt behandlade. Det finns en rangordning och i den ligger vi långt ner, säger hon.
Violet Dunér har skrivit en 60-poängsuppsats om fritidshemmens historia. Det började på 1800-talet med arbets­stugorna.
— Men den stora utbyggnaden skedde på 70-talet när allt fler kvinnor kom ut på arbetsmarknaden. De ville ha en trygg omsorg för sina barn. Och den aspekten verkar nästan ha glömts i dag, säger Violet Dunér, som också är fritidspolitiker (V) i Kungsbacka.
— Ska man kunna koncentrera sig på arbetet så måste man känna att barnen finns i en miljö där de blir bemötta, inte bara bedömda.

ur Lärarförbundets Magasin