Läs senare

Undervisning i sex- och samlevnad svår utmaning för lärare

GranskningSex- och samlevnadsundervisningen är en utmaning för många lärare, som känner sig både okunniga och osäkra. Det finns ett stort behov av kompetensutveckling, enligt Skolinspektionen som genomfört den första granskningen sedan 1999.

14 Feb 2018

Myndighetens genomlysning av sex- och samlevnadsundervisningen i grund- och gymnasieskolan gjordes i höstas och var den första större granskningen sedan 1999.  Enligt Skolinspektionen har ämnet utvecklats, på så sätt att det både breddats och tas upp i flera olika ämnen, som biologi, naturkunskap, bild, historia, samhällskunskap och religion.

– Men det vi tycker är problematiskt är att undervisningen inte alltid bedrivs så att eleverna kan reflektera över och samtala om normer, hbtq och hur man behandlar andra. Undervisningen är mer kunskapsinriktad snarare än att ge eleverna möjlighet att tala om det som är viktigt för dem Om eleverna inte kan påverka vad som tas upp, och hur det tas upp, är frågan om undervisningen är relevant för dem, säger Stefanie Luthman, projektledare för granskningen.

Skolinspektionens bild är att många skolor missar tillfället att koppla undervisningen i sex och samlevnad till det övergripande värdegrundsarbetet, alltså vägledning i allas lika värde och jämställdhet. Rent konkret kan det handla om sådant som porr, homofobi, nedsättande språkbruk och hederskultur. Sexuella trakasserier och övergrepp som elever berättat om i upprop som #tystiklassen och #räckupphanden vittnar om denna brist.

– Eleverna ska ha möjlighet att uttrycka sina åsikter, men skolan måste också förmedla de normer samhället står för, säger Stefanie Luthman.

Skolinspektionen ser samtidigt ett uppenbart behov av fortbildning. En kartläggning av sex- och samlevnadsundervisningen vid Sveriges lärarutbildningar från 2004 visade att endast sex procent av lärarstudenterna fick någon utbildning i ämnesområdet. Många av de intervjuade lärarna i Skolinspektionens granskning tycker att ämnet är svårt, de känner sig obekväma och vet inte hur de ska hantera laddade diskussioner som strider mot värdegrunden. De vittnar också om att de saknar kunskap om HBTQ och känner att de inte hänger med i samhällstrender.

– Vår granskning visar att rektorerna inte följer upp vilken kompetens lärarna har. Och vet man inte vad som brister är det svårt att ge kompetensutveckling i exempelvis samtalsmetodik, säger Stefanie Luthman.

Många ungdomar upplever själva att de får bra information vad det gäller biologi, preventivmedel och könssjukdomar genom skolan men mindre bra information om till exempel hbtq- och jämställdhetsfrågor, säger Anna-ChuChu Schindele, utredare på Folkhälsomyndigheten.

– Det är vanligt att ungdomar upplever att skolan inte vill prata om dessa frågor på ett informativt sätt. Man kan inte ha ett heteronormativt antagande i skolan, vare sig i undervisningen, vad man väljer att ta upp och hur man lägger fram kunskap, eller i hur man bemöter elever.

Enligt en undersökning från Folkhälsomyndigheten kommer skolan först på tredje plats när ungdomar får rangordna sina bästa informationskällor för sex och samlevnad. Men trots det är skolan ändå den enskilt viktigaste arenan att diskutera dessa frågor, framförallt för killar, menar både Folkhälsomyndigheten och flera experter.

– Inte minst killar säger ju att de visst får information på annat håll men att det blir mer seriöst när man pratar om det i skolan, säger Hans Olsson, sakkunnig på frågor om sexualundervisning på RFSU. Man litar på skolan.

Magdalena Mattebo, som forskar om ungdomars sexualitet och hälsa vid Uppsala universitet och Mälardalens högskola håller med. Att ungdomar letar efter egen information på nätet är inte i sig ett problem, men man bör då inom sexualundervisningen ta upp frågor om att till exempel pornografi och könsroller.

– Vi måste kunna stötta ungdomarna och hjälpa dem hantera det de möter på nätet. Om jag skulle få önska så skulle det vara att elevhälsan, ungdomsmottagningen och skolan på ett standardiserat sätt samarbetar om de här frågorna. Och att man tar fram metoder och innehåll som ska ingå oavsett vilken skola man går på. Som det är nu blir det väldigt utlämnat till den lärare som kanske tycker det är intressant, säger Magdalena Mattebo.

Både Hans Olsson och Magadalena Mattebo menar att det finns ett stort behov av kompetensutveckling för lärare och även att ämnet tas upp under lärarutbildningen.

– Det finns med i läroplanen men det finns ingen undervisning inom sex och samlevnad på lärarprogrammet. Så det kanske inte är så konstigt att det är svårt att prata om de här frågorna när man inte har fått de pedagogiska verktygen för att göra det, säger Magdalena Mattebo.

Skolinspektionens påpekanden

  • Stort behov av kompetensutveckling bland lärarna.
  • Ämnet fördelas på flera olika ämnen vid 20 av de 28 granskade skolorna.
  • Dock missar många skolor att koppla sex- och samlevnadsundervisningen till värdegrunden.
  • I flera skolor sker undervisningen ofta under ett begränsat antal lektioner eller i senare årskurser. Många elever vill tala om sex och samlevnad tidigare och oftare.
  • Många skolor tar inte tillvara elevhälsans kompetens på området.
  • Endast på hälften av de granskade skolorna får eleverna vara med och påverka undervisningen.
  • Granskningen är genomförd i grund- och gymnasieskolan, samt grundsärskolan och gymnasiesärskolan.
  • Länk till rapporten (pdf).
    Källa: Skolinspektionen

Relaterad läsning

ur Lärarförbundets Magasin