Läs senare

Våga fråga eleverna om sexuella övergrepp

DebattÅterkommande magknip eller huvudvärk kan vara symtom på att en elev utsatts för sexuella övergrepp, något som drabbar ett av fem barn i Sverige. Lärare måste bryta tabut och börja ställa de obekväma frågorna, skriver lärarstudenten Amanda Brämerson.

11 Apr 2017

Om debattören

Amanda Brämerson

Lärarstudent vid Linköpings universitet

Vart femte barn i Sverige utsätts för sexuella övergrepp, enligt Stiftelsen Allmänna barnhuset. Vart femte barn i Sverige tillåts inte att vara just barn. För det är vad som händer när ett barn blir sexuellt utnyttjat: barndomen slits iväg för att aldrig återvända. Aldrig någonsin.

Vart femte barn.

I en klass med tjugofem elever har fem elever utsatts för sexuella övergrepp. Det är en anmärkningsvärd siffra, men ändå osynliggörs ofta just dessa fem elever. Återkommande magknip, huvudvärk, klåda och trötthet är vanliga exempel på hur trauman kan visa sig hos barn. Vanliga sjukdomstillstånd, kan tyckas, men när inga medicinska förklaringar kan hittas – det är då vi lärare måste ställa de obekväma frågorna.

Illustration: Colourbox

Vi måste ställa frågor för att barn som utsätts för sexuella övergrepp sällan själva tar initiativet till att berätta. De som blir utsatta blir ofta manipulerade till att inte berätta för någon om övergreppen. Dessa manipulationer kan handla både om hot och skuldbeläggning. Om barnet har en relation till den som utfört övergreppen kan barnet dessutom vara rädd för att förstöra andras relationer eller att själv bli utestängd från en gemenskap. Ju yngre barnet är när det blir utsatt, desto vanligare är det att förövaren är en familjemedlem eller en släkting.

Vi lärare måste ställa frågor för att bryta den tystnad som finns kring de sexuella övergreppen. Tystnaden skapar ett klimat som inte tillåter barn att prata om och berätta om dem. Ämnet blir tabu, vilket faktiskt kan skapa ännu starkare känslor av skam och skuld hos den som blivit utsatt än vad själva övergreppen gjorde. Tystnad ger dessutom de människor som utsätter barn för övergrepp makt och möjlighet till att göra det igen. Det enda sättet att stoppa övergreppen är genom att bryta denna tystnad.

Preskriptionstiden för sexuella övergrepp mot barn börjar räknas från och med den dag då offret fyller arton. Barn som blivit utsatta väntar ofta till vuxen ålder innan de berättar för någon, och långt ifrån alla som berättar väljer att anmäla händelserna. Detta är alltid den drabbades eget beslut, men genom att lärare för alla årskurser och åldrar vågar lyssna, se och fråga kan fler åtminstone få möjligheten att anmäla – så att både offer och samhälle kan få uppleva en viss rättvisa.

Om LT Debatt

Det här är en debattartikel. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Debattera hos oss!

Välkommen att göra din röst hörd i Lärarnas tidning. Vi efterlyser debattinlägg om såväl skolpolitik som lärarnära professionsfrågor.

Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort. Mejla till debatt@lararnastidning.se

Sist men inte minst är det inte bara lärares ansvar att uppmärksamma och ställa frågor kring sexuella övergrepp – det är också vår skyldighet enligt lag.  Det är en förlegad tanke att det enbart är familjens ansvar att upptäcka om ett barn blivit utsatt för. Särskilt med dagens vetskap om att förövaren i många fall finns i barnets direkta närhet.

Barns barndom och ungdomars välmående ligger till stor del i skolans händer – och det får vi som arbetar i skolan aldrig blunda för.

Vi lärare måste ställa frågor. Vi måste ställa frågor så att inget utsatt barn behöver vara osynligt.

 

ur Lärarförbundets Magasin