Ingår i temat
Kongress 2010
Läs senare

»Vi behöver växla över till de yngre«

Kraven på de fackligt aktiva måste minska om fler unga ska engagera sig. Det anser Eva Nordmark, ordförande i SKTF.

04 Nov 2010
»Vi behöver växla över till de yngre«
Foto: Christian Rehn

Den första snön har fallit över Stockholm och det är slaskigt på Kungsgatan. Eva Nordmark, ordförande i SKTF, är rustad med stora kängor på fötterna när hon kliver in på kontoret, men hon är inte förtjust. Som norrbottning tycker hon att snön hör hemma norröver.

Eva Nordmark valdes till ordförande för sex år sedan och ansågs av många stå för en nödvändig föryngring av SKTF. Processen hade redan inletts och omfattade flera områden, namnet till exempel.

1996 försvann förklaringen av de fyra bokstäverna, Sveriges Kommunaltjänstemannaförbund, med hänvisning till att medlemmarna inte bara är anställda i kommuner utan även i landsting, privata företag, stiftelser och inom kyrkan.

Nu är namnfrågan på tapeten igen. På förbundsmötet i september fattades ett beslut om namnbyte 2011. Önskemålet är att bli kvitt den opersonliga bokstavskombinationen.

Då togs också beslutet att 30 procent av ledamöterna i förbundets lokala styrelser bör vara under 35 år från och med 2012.

Varför?

— Vi behöver växla över till de yngre. Många av våra förtroendevalda har varit med länge och har bred kompetens och vi måste säkra att deras erfarenheter förs över till de yngre. Men det handlar också om att få in unga så att vi bättre avspeglar medlemskåren och kan identifiera de frågor som intresserar de unga.

Hur ska det gå till?

— Det måste bli lite lättare att vara fackligt aktiv. Vi vill införa en ny nivå, man ska kunna bli ambassadör i SKTF. Man ska inte behöva bli ombud och gå flera fackliga utbildningar för att jobba fackligt. Men man kanske har någon specifik fråga man brinner för. Man kan börja där.

Vilka frågor tänker du på då?

— Alla kanske inte är jätteintresserade av att hålla på med löneförhandlingar och arbetsmiljö. Det kan vara frågor som att handla rättvisemärkt och att göra etiska upphandlingar som engagerar. Utmaningen är att göra det möjligt för våra medlemmar att kanalisera sitt engagemang genom vårt förbund.

Precis som i Lärarförbundet har SKTF:s medlemmar valt ett yrke som redan kräver stort engagemang. Hur ska man locka unga, inte sällan småbarnsföräldrar, att också
engagera sig fackligt?

— Unga människor har ofta ett stort engagemang för våra frågor men de är inte beredda att köpa de arbetsformer vi har i facket. Vi måste möta dem på en nivå som de mäktar med. Det måste vara möjligt att hitta en balans mellan fackligt uppdrag, arbetsliv och privatliv, annars jobbar vi på fel sätt. Vi har många i förbundet och i förbundsstyrelsen som varit föräldralediga, som har småbarn och är ensamstående och som ändå fixar uppdraget. Vi måste anpassa oss efter människors vardag.

Ni har också beslutat att inga fackliga förtroendemän ska ha heltidsuppdrag. Varför det?

— Fackföreningsrörelsen har professionaliserats. Vi har ställt väldigt höga krav på de förtroendevalda att de ska kunna varenda lag och vartenda avtal. Successivt har det lett till att många sitter på heltid och i och med det blir vi inte lika synliga. Samtidigt är det på arbetsplatserna vi har vår styrka. Vi måste lämna sammanträdesrummen och expeditionerna och gå tillbaka till basic, till fikaborden bland våra medlemmar för att höra vad de pratar om.

Något som engagerar alla är frågor som rör löner. Lärarförbundet vill höja läraryrkets status för att på så sätt få upp lönerna — professionaliseringsstrategin. Eva Nordmark vill satsa på en jämställdhetskommission.

Varför?

— Jag vill inte ställa de två strategierna mot varandra. Vi jobbar också aktivt med yrkesutveckling för att kunna kräva högre löner för våra medlemmar.

Men varför en jämställdhetskommission?

— Jag är trött på att det inte har hänt någonting på 15 år när det gäller de strukturella löneskillnaderna. Yrken och branscher som domineras av kvinnor har lägre löner än yrken och branscher som domineras av män. Läraryrket är ett exempel. Tidigare var det män som var lärare och de tjänade bra. I dag är det ett kvinnoyrke och man har halkat efter.

Vad är problemet?

— Vi har en norm som exportindustrin sätter för lönebildningen som alla anpassar sig efter. Det har varit jättebra för reallöneökningarna, men normen har cementerat de strukturella löneskillnaderna och den tar inte hänsyn till jämställdheten. Och eftersom alla branscher förhandlar var och en för sig kan vi slåss hur mycket som helst för löneökningar men det finns ändå ett glastak som vi inte kommer igenom.

Hur vill du lösa det?

— Eftersom ingen tar ansvar för helheten vill jag att regeringen kallar till överläggningar med arbetsmarknadens parter. Jag vill att vi ser varandra i ögonen och frågar oss om vi tycker att det är okej att det ser ut så här på svensk arbetsmarknad. Jag skulle önska att Sverige gick mycket mer i bräschen för det här. I Danmark, Finland och Norge har man redan påbörjat liknande arbeten för att gynna mer jämställda löner.

Vill du att staten ska gå in och styra?

— Nej, det handlar inte om att ta bort förhandlingsansvaret från något förbund men vi måste ta ansvar för lönebildningen och kunna tänka större än vår egen förhandlingsbox. Inte minst för våra barns skull. Vi kan inte vänta 60 år, som en del prognoser visar, innan vi har jämställda löner, då går mina barn i pension och de har inte ens gått ut skolan ännu.

Lärarförbundet och SKTF förhandlar till stor del mot samma arbetsgivare, kommunerna. Finns det något att vinna på ett samarbete?

— Absolut. Vi måste fundera över den kommunala sektorn som sådan och se till att höja lönerna. Om vi fortsätter att förhandla på samma sätt som förut då är lärarna nöjda ett år, SKTF ett år och Vårdförbundet ett år. Men ska vi kunna rekrytera de allra duktigaste till våra yrken då måste vi ha konkurrenskraftiga, bra villkor och löner. Och då måste vi hålla samman och se till att vår sektor har möjlighet att gå före andra sektorer. 

In på livet
Eva Nordmark

Ålder 39.

Familj Man och två barn, son 14 år och dotter 12 år.

Bor Flyttade från Luleå för fyra år sedan till villa i Nacka.

Bakgrund Verksamhetschef SKTF-centret i Luleå, politiskt förflutet innan dess i Luleå kommun och som riksdagsledamot för Socialdemokraterna.

Förebild Jag har ingen direkt förebild men jag inspireras av många människor. Folkpartisten Birgitta Ohlsson till exempel, hon vågar sticka ut och har ett tydligt feministiskt perspektiv. Jag är också djupt imponerad av Margot Wallström, Ebba Lindsö och musikern Lisa Miskovsky.

Kopplar av med Familj och vänner.

Personlig pryl Ett glas som jag gjorde själv häromveckan i Kosta. Det symboliserar dels glädjen jag känner över att skapa något själv — det är väldigt avkopplande — dels mod att pröva något nytt.

SKTF i fem punkter

  • Är precis som Lärarförbundet ett av medlemsförbunden i TCO. Har drygt 160.000 medlemmar, varav cirka 15.000 är förtroendevalda.
  • De flesta medlemmar jobbar i kommuner, landsting eller inom kyrkan.
  • Många grupper samlas inom förbundet, som har totalt över 4.000 yrkestitlar bland sina medlemmar.
  • Exempel på yrken är bibliotekarie, diakon, ekonom, ingenjör, kurator, logoped, personalchef, avdelningschef, socionom, tandsköterska, förvaltningschef och pastor.

Alla artiklar i temat Kongress 2010 (9)

ur Lärarförbundets Magasin