Läs senare

Vi måste fostra eleverna – och göra det tillsammans

DebattFritidspedagoger, förskollärare och lärare borde göra jobbet tillsammans. Det skriver fritidspedagogen Jonas Wallman.

Om debattören

Jonas Wallman

är fritidspedagog på Folkparksskolan i Norrköping

Vi får larmrapport på larmrapport om hur våra elever halkar i Pisa-rankningar. På entréfönstren till våra skolor kan man läsa lappar om hur skolan borde avsäga sig all form av fostran och bara arbeta med kunskap.

Jag får känslan av att vi i skolan inte tänker ta i någon form av fostran om vi inte själva har schemalagt den som skolmässig inlärning.

Men i den stora produktionskedja som en elevs skolgång är kan man inte bara stirra sig blind på processerna – vi måste väl också ha en klar bild av vilken produkt vi vill ha? Denna produkt ska ju hålla i 70–80 år efter att den lämnat vår framtidsfabrik.

Vad kan vi göra? Jag tror att vi måste få tillbaka glädjen i skolan. Mål, betyg och bedömning går framför glädje och elevernas vetgirighet. Ta idrott som exempel.

I dag skriks det om mer idrott eftersom våra elever anses vara för stillasittande och ha allt högre BMI-tal. Botemedlet skulle vara mer timmar av en skolidrott som många elever upplever som jobbig och utpekande. Detta ska de alltså få mer av som lösning på sina ”bekymmer”?!

Vi kan aldrig avsäga oss fostran.

I de yngre åldrarna lever skolpedagogiken sida vid sida med fritids- och förskolepedagogiken men det är inte ett jämställt förhållande utan en tydlig rangordning till skolans fördel. Det är synd. Fritidspedagogiken skulle till exempel kunna göra bra mycket mer av elevernas rörelse genom daglig rörelseglädje än vad en mer påtvingad skolidrott kan göra. Detta arbetssätt skulle också komma äldre elever till nytta – det vet jag av erfarenhet.

Skolan, förskoleklassen och fritidshemmet måste tillsammans slå sina kloka huvuden ihop för att hitta glädjen i inlärningen. Den finns där från början – vi måste bara se till att behålla den hos eleven med våra olika ingångsvärden och pedagogiker. Och vi kan aldrig avsäga oss fostran. Ska vi få en produkt som kan anpassa sig i samhället, utveckla samhället och slutligen bära samhället måste fostran vara en av de viktigaste delarna i skolan.

Fritidspedagogiken och förskolepedagogiken flyttade ju inte in i skolan enbart av ekonomiska syften. Flera läroplaner har pekat på lekens och den sociala utvecklingens betydelse och den senaste läroplanen pekar med precis hela handen på dessa mjukare värden.

Ingen är viktigare än någon annan i elevernas lärprocess.

Skriv du med

Debattera hos oss!

Välkommen att göra din röst hörd i Lärarnas tidning. Vi efterlyser debattinlägg om såväl skolpolitik som lärarnära professionsfrågor.

Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort. Mejla till debatt@lararnastidning.se

Därför ska fritidspedagoger, förskollärare och lärare göra jobbet tillsammans. Vi måste bli likvärdiga, ha samma möjlighet till fortbildning, samma möjlighet till legitimering i våra kärn- och hjärteämnen, samma chans att bli förstelärare, samma förutsättning att bli lärarlönelyfta och inte minst ha samma förutsättningar att verka på våra arbetsplatser. Ingen är viktigare än någon annan i elevernas lärprocess.

Detta gör att vi kan fånga eleverna och deras medfödda lust att lära. Tillsammans har vi fler håvar med olika storlek i nätmaskorna – och fisket sker över 12 timmar per dygn.

 

ur Lärarförbundets Magasin