Läs senare

Viktigt med tydlighet

Psykologiprofessorn: Mindre risk för dålig stämning i kollegiet om förstelärarna har en tydlig funktion.

31 Okt 2013

Bild: Sten Arndt

Införandet av förstelärare kan bli besvärligt, inte bara för de förbigångna som kanske känner sig förfördelade utan även för de utsedda. Det tror Magnus Sverke, professor i arbets- och organisationspsykologi vid Stockholms universitet.

Han menar att förstelärarna måste inse att de fått en överordnad ställning och kommer att betraktas som något av en chef. De är inte längre fullt ut en del av den gamla gruppgemenskapen, och förmod­ligen kommer de inte att kunna bli det igen. Dessutom kan de komma i kläm mellan ledningens och personalens förväntningar och önskemål.

Förstelärarna behöver få en egen plats i skolans hierarki, med klara uppgifter och befogen­heter, understryker ­Magnus Sverke.

— Tillsätts förstelärare bara för att vissa ska få en belöning blir det svårt med ­acceptansen. Även om initiativet och pengarna kommer från regeringen måste man göra klart hur de kan göra den egna skolan bättre.

Han tycker att hela personalen bör involveras i diskussionen om vad poängen är med förstelärarna och hur införandet av dem ska förbättra undervisningen.

— Delaktighet är bra. Folk i verksamheten vet väldigt mycket och ser saker som ledningen inte alltid gör.

Hur förstelärarna väljs ut är också viktigt för hur de tas emot. Det krävs tydliga krite­rier, bra information och ett sätt att göra ur­valet som alla kan förstå, anser Magnus Sverke.

— Annars kan några känna »det här var inte schyst, jag förtjänade bättre«. Ofta handlar det nog mer om det än om ren avundsjuka. Vi jämför oss alltid med andra och de flesta är alltid bättre än genom­snittet — enligt sig själva.

Magnus Sverke tipsar om att ledningen kan försöka förebygga känslor av orättvisa genom att tydligt uttala att det fanns fler bra sökande än vad budgeten räckte till.

Bland dem som inte ansökt om att bli förste­lärare varierar känslorna och synsätten allt efter skälen att låta bli, tror Magnus Sverke. En kanske är väldigt nöjd med sitt nuvarande jobb och inte vill göra något annat. En annan vågar inte riskera ett misslyckande. En tredje håller sig i skymundan för att dölja ett bristande engagemang. En fjärde kanske har principiella skäl, grundade i åsikten att det inte ska finnas några skillnader mellan lärare.

Med allt detta medtaget i beräkningen, är då reformen med förstelärare bra för skolan eller riskerar den rent av att bli destruktiv? Magnus Sverke menar att det inte går att ­säkert säga.

— Den kan leda till motivationstoppar, men också till tappade sugar.

Var sjätte kan bli förste

  • Regeringens tanke är att karriärtjänsterna ska vara permanenta, men många kommuner har hittills valt att tidsbegränsa dem.
  • Hösten 2014 hoppas regeringen att 15 000 förste­lärare utsetts, vilket i så fall innebär att var sjätte lärare då har en karriärtjänst.
  • Syftet med tjänsterna är att behålla duktiga lärare i skolan och att höja yrkets status.
  • Tjänsterna finns i grund- och gymnasieskolan, men regeringen överväger att införa dem även i förskolan.

ur Lärarförbundets Magasin