Läs senare

Vill göra matte begriplig

Sveriges yngste doktor tar filosofin till hjälp.

av Lenita Jällhage
07 Sep 2017
07 Sep 2017
Vill göra matte begriplig
Stefan Buijsman vill först få en helhetsbild över ett ämne för att sedan kunna gräva ner sig i detaljer. Foto: Kristina Sahlén

I ett litet oansenligt rum på Stockholms universitet sitter Sveriges yngsta doktor i matematisk filosofi. Stefan Buijsman lägger just sista handen vid ett föredrag om hur små barn lär sig siffror och att räkna. Vilka tankemönster och strategier använder de? Det ingår i hans senaste forskning som han ska presentera vid en världskongress i filosofi i München.

Det hade varit värre om jag inte fått hoppa över klasser.

Han berättar kortfattat att barn från 2—3 års ålder lär sig räkna genom att addera konkreta ting som ett äpple, en bok. Sedan lägger de till fler saker upp till cirka 15.

— Därefter får barnen svårare att använda ting när de räknar och övergår till siffror allt mer, förklarar han.

22-årige Stefan Buijsman är lättsam och skrattar mycket. Det märks hur besjälad han är av sin forskning när han berättar om tankar och idéer. Målet är att skapa en ny teori om hur ”vanligt folk” lär sig matematik. Han säger att de flesta matematiska teorier om inlärning inom filosofin har formulerats för och av experter med högskoleexamen. De teorierna fungerar sällan för vanliga människor.

Personligt

Stefan Buijsman

Drivkraft: Vill hitta en matematisk teori som fungerar för ”vanligt folk”.

Titel: Filosofie doktor. Sveriges yngste i modern tid.

Ålder: 22.

Familj: Mamma, pappa och tre yngre syskon i Holland.

Läste senast: ”Petersburg” av Andréi Bely om ryska revolutionen.

På fritiden: Lagar gärna utmanande maträtter från det franska, italienska eller det nya nordiska köket. Uppskattar opera.

— Om vi forskare förstår bättre hur människor tänker och lär sig matematik borde vi kunna hitta nya matematiska teorier som gynnar fler, säger han.

Trots att hans doktorsavhandling blev klar efter 1,5 år, och inte 4—6 år som är det vanliga, så arbetar han sällan mer än 35—40 timmar i veckan. Övrig tid umgås han med vänner, lagar mat och läser ”bara för nöjes skull”. Hur han hinner allt vet han inte riktigt. Men hans hjärna analyserar och bearbetar snabbt det han tar in — och ut kommer något nytt. Så har han alltid fungerat, säger han.

Saker som fångar hans intresse, som astronomi, vill han snabbt få en helhetsbild över för att senare gräva ner sig i detaljer. Det behovet tillgodosågs inte under grundskoletiden i Holland där han växte upp. Han var mest uttråkad och tappade motivationen att arbeta på lektionerna när alla gjorde samma saker. Tempot var för lågt trots att han hoppade över tre klasser i grundskolan och gick ut gymnasiet som 15-åring. Han skulle behövt mer individanpassad undervisning.

— Det var frustrerande att inte få arbeta i min egen takt. Fast det hade varit ännu värre om jag inte fått hoppa över klasser. Då hade jag riskerat att bli en drop out.

På universitetet trivdes han. Han läste astronomi, datavetenskap och tog mastersexamen i filosofi i Leiden som 18-åring. Efter det flyttade han till Sverige och tog doktorsexamen vid 20.

Stefan Buijsman tror att de filosofiska perspektiven kan bredda bilden av matematiken och göra den mer spännande och begriplig.

För att få fram de förmågor som används vid räkning arbetar han tvärvetenskapligt med psykologer, lingvister och forskare inom utbildningsvetenskap.

Parallellt med forskningen deltar han i att utveckla ett dataspel i matte för barn i förskola och grundskola och han har precis skrivit en bok om matematik för 9—12-åringar.

— Mitt filosofiska forskningsarbete kommer att ta tid med tanke på allt annat jag gör. Men om forskningen gör skillnad för människor och inte bara blir något som jag och tio andra forskare läser så är det värt det.

ur Lärarförbundets Magasin