Läs senare

4 skäl att inte bli lärare

Europas bästa skola kan inte byggas med de sämst betalda lärarna, skriver Per Settergren

04 mar 2010

Läraren är den helt avgörande faktorn för ett framgångsrikt skolarbete och för elevernas inlärning. Därför måste skolan kunna locka till sig de bästa krafterna, de med goda ledaregenskaper, djupa kunskaper och entusiasm inför läraruppdraget. Men så sker inte i dag.
    Läraryrket har förändrats så kraftigt att det i dag finns minst fyra skäl att inte bli lärare:

1. Lönen Lärarna har alltsedan 60-talet haft en mycket negativ löneutveckling, och läraryrket har nu blivit ett akademiskt låglöneyrke. Sverige tävlar i botten av tabellen med länder på Balkan om att ha de lägsta lärarlönerna.

2. Arbetsmiljön Internationella undersökningar vittnar om att lärare i Sverige oftare än i många andra länder måste avbryta undervisningen för att ta itu med rena ordnings­frågor och återställa arbetsron i lektionssalen.
    Vi talar ibland om begreppen bruttotid, den på schemat utmätta tiden, och kvalitetstid, den tid då under­visning och meningsfullt ­arbete pågår.
    Nu växer skillnaden mellan dessa två tidsbegrepp. Den stadigt krympande tiden för inlärning har inte uppmärksammats tillräckligt. Men här har vi utan tvekan en starkt bidragande orsak till de allt sämre svenska resultaten i de internationella mätningarna.

3. Arbetsbördan Volymen på arbetet har ökat markant under de senaste 20 åren. Tidigare kunde en lärare lägga så gott som all kraft på sin undervisning. Men på senare tid, och i synnerhet efter kommunaliseringen av skolan, har ett antal nya arbetsuppgifter ålagts lärarna: lokala arbetsplaner, betygskriterier, individuella utvecklingsplaner för varje enskild elev, skriftliga omdömen och så vidare.
    Dessutom kommer ytter­ligare en kraftig ökning av arbetsbördan. Kommuner ålägger nu lärare ett ökat antal lektioner i veckan.

4. Ledning Många skolledare är utomordentligt kompetenta och gör utmärkta insatser; detta faktum måste kraftfullt slås fast. Men långt ifrån alla rektorer uppfyller de högt ställda kraven. Kvaliteten på skolans ledare är minst sagt ojämn. I synnerhet är det kvalitets- och utvecklingsuppdraget som blir eftersatt.
    För lärare är det både hämmande och djupt desillusionerande att ha en chef som dignar under arbetsbördan, som saknar kraft och förmåga att engagera sig i skolans kvalitetsarbete, som är osäker i sin yrkesroll, och som dessutom ökar deras arbetsbörda. 

Låg lön, dålig arbetsmiljö, ständigt ökande arbetsbörda och hög risk för ett undermåligt ledarskap — sådan är verkligheten för dagens och morgondagens lärare. Det låter alarmerande men det är inte desto mindre en rea­litet i den svenska skolan sett ur ett lärarperspektiv.
    Ur ett natio­nellt perspektiv kan man också konstatera att det finns ett klart och tydligt samband mellan lärar­nas yrkes­situation och de ständigt försämrade svenska resultaten i de internationella mätningarna.
    Man kan inte bygga Europas bästa skola med Europas sämst betalda lärare. Det är hög tid att säga ifrån om lärar­yrkets förlorade status och attrak­tionskraft och om följderna för den svenska skolan.
    Fakta är sedan länge kända. Politiker och andra makt­havare måste börja agera. Bättre sent än aldrig.

ur Lärarförbundets Magasin