Läs senare

Alla skolor borde ha en Eva – eller helst flera

16 aug 2019

Det sparas ju hela tiden. Det dumsparas. I studien TALIS 2018 uppger svenska högstadielärare att vi jobbar fler timmar per vecka än lärare i Finland, Island och Danmark. Föga förvånande kanske. Men det anmärkningsvärda här är att vi trots detta lägger mindre tid på undervisning. Den meningen tål att läsas flera gånger. Det är en ekvation som stör, hamrar och gnager.

När jag ser detta tänker jag på Eva. Eva i caféet på min förra skola. Pärlan Eva med det glada leendet, som kokade kaffe och sålde mackor. Hon som hade tid att spela luffarschack, som hann plåstra om ett trasigt hjärta eller ge den väldigt arga en klapp på axeln. Eva fanns där på raster, på håltimmar eller när allt stormade och hela världen bara var fel fel fel. Alla skolor borde ha en Eva eller helst flera, en sådan där person som inte håller i utvecklingssamtal, inte sätter betyg och inte mailar föräldrar.

Men, som  sagt, det dumsparas. I höst kommer inte Eva att möta nervösa sjuor eller skoltrötta nior i caféet. Hennes tjänst har plockats bort. Och jag tänker att i långa loppet blir dessa prioriteringar förödande.

Svenska lärare jobbar jättemycket men undervisar förhållandevis lite.

Svenska lärare jobbar jättemycket men undervisar förhållandevis lite. Många av oss tvingas absurt nog att göra flera personers jobb samtidigt. Det är svårt att räcka till. Det är svårt att vara Eva och samtidigt undervisa om franska revolutionen, byta batteriet i klockan på väggen och vara rastvakt åt vilda mellanstadieelever.

Maria Wiman, lärare i svenska och SO på
Skapaskolan (F-9), Huddinge. Vald till Sveriges bästa lärare 2019 av Svenska Handelskammaren.

Skolinspektionens senaste enkät bland Sveriges niondeklassare visar att 10% av eleverna känner sig otrygga i skolan. Tacka fan för det. Vilken lärare har egentligen tid att stanna upp i korridoren och verkligen se vad som pågår? Vem hinner slå sig ner för att verkligen observera de nästan osynliga strukturerna? Vi har ju lektioner att förbereda, arbeten att bedöma, matriser att fylla i, lärplattformer att uppdatera, EHT-anmälningar som ska göras, incidentrapporter att skriva och – just ja – undervisning att bedriva.

Tänk en skola med flera Evor, en skola med många vuxna som finns i alla mellanrum, som finns till hands, med ögon och öron och en famn. Vilken skillnad det skulle göra! Vi lärare skulle hinna med att undervisa systematiskt och genomtänkt. Och kanske ännu viktigare – Sveriges elever skulle mötas av en trygg och varm skola med många vuxna att ty sig till om livet vänds ut och in.

Jag tänker högt och stort nu, jag vet, men man kan ju alltid få drömma.

ur Lärarförbundets Magasin