Läs senare

Anja i Soppero viktigare än eleverna

av Marcus Larsson
17 jan 2019
17 jan 2019
Marcus Larsson är debattör och fackligt aktiv lärare i svenska och SO, Strandskolan i Kungälv.

Rör inte min kompis! Kommer ni ihåg kampanjen från åttiotalet? Ge dig inte på min polare för då får du med mig att göra. Ett vettigt mantra även i den fackliga vardagen. Men vem är egentligen fackets kompis? Som skolan har utvecklats står elevers rätt allt oftare emot fackanslutna medlemmars rätt.

Många av våra medlemmar mår dåligt på sin arbetsplats för att de försöker att göra allt för sina elever. De behöver ett fack som står upp för dem.

På regelstyrningens tid, innan kommunalisering, skolinspektion och lärarbrist, var det rimligt att tänka att elever och lärare hade gemensamma intressen. Då var lärares undervisningstid reglerad och lärare hade makt över den egna arbetstiden.

Rikspolitiker höjer kraven men lokalpolitiker lägger besparingskrav.

Nu har rektorer rätt att leda arbetet så att nya uppgifter kan fylla den arbetstid då lärare inte har lektioner. Behöver en elev stöd måste det stödet ges. Det kvittar om lärarna redan har överfulla tjänster. Elevens rätt enligt skollag och politikernas krav att hålla budget anses viktigare än att ingen ska bli sjuk på jobbet.

Sättet som skolan och förskolan styrs på sätter fackets medlemmar i en omöjlig position. Rikspolitiker höjer kraven men lokalpolitiker lägger besparingskrav. Våra medlemmar lämnas med uppdraget att lösa situationen och att låta den egna hälsan utgöra buffert i kommunens budget.

Som huvudskyddsombud brukade jag tänka på Anja. Hon finns inte på riktigt men i mitt huvud var hon medlem i Lärarförbundet och jobbade som förskollärare i Övre Soppero. Jag plockade fram Anja som rättesnöre när arbetsgivaren använde ”vi vill alla elevernas bästa” för att få facket att inte ställa jobbiga krav. Anja från Övre Soppero var viktigare för mig som fackligt förtroendevald i Kungälv än vad eleverna i kommunen var. Strider vi tog i min kommun tog vi också för Anjas skull. Lokal facklig kamp har ett värde för lärare i hela Sverige.

Politikerna har utnyttjat lärares vilja att göra det bästa för eleverna och lagt allt fler arbetsuppgifter i lärarnas knä. Det stämmer att det som är bra för lärare också är bra för eleverna. Men styrningen av skolan och förskolan tillåter inte politiker att tänka så. Deras uppgift är att få ut så mycket som möjligt av lärarna för så lite resurser som möjligt.

När lärarna en gång i tiden organiserade sig var ett av syftena att förbättra skolan. På lång sikt finns det ett sätt för Lärarförbundet att verka i den andan: Rör inte våra medlemmar!

ur Lärarförbundets Magasin