Läs senare

Anmälda läraren: ”Jag tog det personligt”

FÖRÄLDRAPRESSENAnmälningar som rör lärares skicklighet har tiodubblats under en sjuårsperiod. Det sätter stor press på lärare, som bland annat överdokumenterar av rädsla för Skolinspektionen. För Lärarnas tidning berättar Anders och Karin hur det känns – när det är du som blir anmäld.

av Emma Olsson
28 aug 2019
28 aug 2019
Anmälda läraren: ”Jag tog det personligt”
”KRÄNKT OCH RÄDD”. Två anonyma lärare väljer att berätta för Lärarnas tidning hur det kändes att bli anmäld av föräldrar.

Mycket ångest och stress. Det kände gymnasieläraren Anders Johansson när han blev anmäld till Skolinspektionen av ett föräldrapar.
– Det fanns i tankarna hela tiden, så det gick ut över undervisningen, säger han.

”Jag anmäldes till Skolinspektionen av två föräldrar. Eleven hade fått ett F i betyg, och hen hade en närvaro på 60 procent och lämnade in en tredjedel av allt arbete. Men det var fortfarande inte okej att ge ett F – föräldrarna menade att eleven hade gjort så bra ifrån sig på de uppgifter som lämnades in. Det var många känslor på en och samma gång.
Jag kände mig kränkt, förnedrad, ifrågasatt. Det var en orolig tid och jag mådde rätt dåligt. När man är lärare är yrket en del av ens personlighet. Så jag tog det personligt och jag var rädd för vad som skulle hända. Skulle jag bli anmäld till Lärarnas ansvarsnämnd? Blir man anmäld till Skolinspektionen får man ta del av anmälan. Där stod en hel del lögner. Att föräldrarna varit i kontakt med mig och med rektor. Det kändes väldigt oroligt, vem skulle Skolinspektionen tro på?

Det sker en urholkning av lärares auktoritet. Jag har studerat i fem år, men är ändå så enkel att ifrågasätta.

Jag jobbar på en friskola i en större stad, det är en marknadssituation. Skulle det påverka mina framtida möjligheter att få jobb? Det sker en urholkning av lärares auktoritet. Jag har studerat i fem år, men är ändå så enkel att ifrågasätta. Det visade sig att eleven hade en ångestproblematik och depressioner. Jag kan tänka att klassens storlek gjorde att jag inte såg det. Men det är heller inte undervisande lärares jobb att hantera. Vi kan ta det vidare, men inte lösa problemet.
Men jag fick mycket hjälp av facket, och ledningen stod bakom mig till 100 procent. Skolinspektionen kom fram till att vi inte gjort fel över huvud taget.


Jag är noggrannare nu, ser till att jag har mer på fötterna i betygssättningen. På ett sätt är det sorgligt. Jag har gått fem år på universitet och gör en professionell bedömning, precis som en läkare eller en advokat. Och ändå måste jag hela tiden göra en oantastlig redovisning av min bedömning. Jag tänker att Skolinspektionen är en märklig myndighet, att uppdraget borde vara att hjälpa till i stället för att bara kritisera.”

FOTNOT: Anders Johansson är lärare på en gymnasieskola i en friskolekoncern. När han anmäldes till Skolinspektionen hade han varit lärare i åtta år. Anders Johansson är inte hans riktiga namn, eftersom han är rädd att anmälan kan komma att påverka hans framtida karriärmöjligheter.


”Det var som en rättegång – jag blev fruktansvärt ledsen”

Karin Jonsson hade några år till pension, när hon och några kollegor blev anmälda till Barn- och elevombudet av en förälder.
– Lärare måste få hjälp i den här situationen, och ges tid till att svara på frågorna, säger hon.
 
” Det var två elever som hade vandrat runt, runt mellan klasserna, som många som har problem gör. Det hände saker hela tiden. Jag var deras studiehandledare. Och en serie av händelser gjorde att en anmälan till Barn- och elevombudet hamnade på mitt bord.
BEO tog upp ärendet, och utredde skadestånd. Det var väldigt läskigt. De ringde en torsdag för att boka tid. Jag sa att jag hade kafferast dagen därpå, att vi kunde prata då. Och jag och min chef gick igenom allt. Sida upp och sida ner. Min chef var helt fantastisk.

Man ligger alltid i underläge som lärare. BEO företräder eleverna, och det gör de rätt i. Men vi behöver också stöd

Det var som en rättegång när de ringde på fredagen. Efteråt blev jag fruktansvärt ledsen, när jag la på. Man ligger alltid i underläge som lärare. BEO företräder eleverna, och det gör de rätt i. Men vi behöver också stöd. Hur man säger och vad man svarar. Det är en situation som är omänsklig. Vi är dåliga på att försvara oss själva. Lärare behöver ett juridiskt stöd med sig i de här fallen. Facket borde ställa upp med juridisk hjälp. Och man kan inte jobba samtidigt som man ska försvara sig. Man kan inte sköta det på en kafferast. Vi behöver tid att tänka efter, och ägna oss helt åt detta när våra namn plötsligt dyker upp i en anmälan.


Vi var tre- fyra lärare som stod med. Mamman till en av eleverna ansåg att hennes barn blivit kränkt, bland annat för att hen blivit utslängd ur skolmatsalen när hen betett sig illa. Men Barn- och elevombudet beslutade att inte driva skadeståndsärendet vidare. Jag tror att det var för att jag hela tiden vägrade ta ordet kränkt i min mun.”

 Karin Jonsson jobbade på en högstadieskola i Mellansverige. Vi har ändrat hennes namn för att eleven inte ska kunna identifieras.

ur Lärarförbundets Magasin

Lärarnas tidning frågar

Hej! Får vi ställa en fråga?
Vi undrar om du är: