Läs senare

Annica undervisar Sveriges farligaste män

ReportageKumlafängelset. Det är så de flesta pratar om kriminalvårdsanstalten i Närke. Här sitter några av landets farligaste män inlåsta. Men här pågår också studier måndag till fredag. Studier som kräver lärare med skinn på näsan och stor förmåga att fokusera på sitt uppdrag och inte sina klienters historia.

21 okt 2019
Annica undervisar Sveriges farligaste män
Foto: Per Knutsson

Det är samma människor som på gymnasiet, men äldre och med mer skit i ryggsäcken. De har bara vuxit och gått fel väg i livet.

Orden kommer från Annica Bolin Hagsten, lärare sedan sex år på ett av Sveriges säkraste fängelser. Vi sitter vid hennes arbetsplats och känslan är att du skulle kunna befinna dig vid vilken lärares skrivbord som helst. Skillnaden är att du inte kan komma och gå som du vill och att dina personliga tillhörigheter röntgats och du själv passerat genom en metalldetektor innan du blir insläppt.

Fem lärare delar på det lilla arbetsutrymmet. Det är böcker högt och lågt, anteckningar på hög, prov som ska rättas och flera personliga lappar som vittnar om en skön gemenskap kollegorna emellan. Annica trivs bra på sin arbetsplats.

Min enda uppgift är att vara lärare. Jag kan inte hela tiden tänka på vad de har gjort. Då fungerar det inte.

– Jag lägger upp mitt arbete som det fungerar bäst för mig och mina studerande. Dessutom har jag bra kollegor, det är viktigt.

Annica utbildade sig ganska sent, något hon enbart ser som en fördel. Livserfarenheten från tiden som bussförare och vårdbiträde har gett henne tjockare skinn. Innan hon påbörjade sin tjänst inom Kriminalvården arbetade hon åtta år på en av Örebros gymnasieskolor.

Personligt

Annica Bolin Hagsten

Ålder: 50 år.
Yrke: Gymnasielärare sedan 14 år tillbaka. Sex år på Kumla.
Arbetsgivare: Kriminalvården.
Arbetsplats: Kriminalvårdsanstalten, Kumla. Sluten anstalt med säkerhetsklass 1 med 420 platser.

– Jag hade faktiskt tröttnat på gymnasieungdomarna. Genom en tidigare kollega visste jag att möjligheten att arbeta som lärare på Kumlaanstalten fanns. När det dök upp en ledig tjänst sökte jag.

Inom kriminalvården bedrivs vuxenutbildning, som Komvux fast innanför murarna. Annica är handledare till cirka 20 studerande oavsett vad de läser.

– Då handleder jag det pedagogiska arbetet och finns där som stöd. Mina klienter bor nära det lärcenter jag är med och servar.

Som handledare har Annica ansvar för hela spannet från SFI till gymnasienivå.

– Det är spannet och individanpassningen som triggar och gör det så intressant. Även om vi har en kursplan att följa är det mer fritt här än på exempelvis gymnasiet. Alla studier är individuella och det är enklare att individanpassa.

Utöver klienterna på Kumla har hon även sin ämneslärarroll på halvtid på distans. Annica är ämneslärare i engelska och svenska och i dessa driver hon kurser och ser till att hennes studerande går framåt.

– Vi är anställda nationellt och servar hela Sverige via ett intranät och telefonkontakt.

Det är på grund av detta som Annica och alla andra lärare på anstalten har dubbla roller.

– Jag kan ha ämnesansvar för studerande i till exempel Ystad, på Hinseberg och på Hall.

Det är dags att ta trapporna ner till Lärcentrum där undervisningen sker. Flertalet låsta dörrar, vaktkurer och utöver Annica är även en kriminalvårdare närvarande.

Foto: Per Knutsson

– I samband med anställningen fick jag en säkerhetsutbildning och jag bär alltid larm med digital övervakning som vet var jag befinner mig. Jag tror inte att jag med mina knappa 160 centimeter utgör ett hot. De skulle kunna bära iväg med mig under armen om de skulle vilja. Jag är heller inte den som kommer med tråkiga besked och jag visiterar inte. Jag står för något de själva har valt att göra. Det är en annan stämning och atmosfär på Lärcentrum än i övriga delar här inne.

Miljön ser ut som vilken skolkafeteria som helst med pentry, runda bord, röda tegelväggar och separata studiebås med stationära datorer. En tickande väggklocka och hyllor med böcker där både klassiker och modern skönlitteratur trängs med uppslagsverk. Det är lätt att för stunden glömma bort var du befinner dig tills blicken når fönstrens galler och vaktbåset.

Den här dagen är det tre klienter närvarande. Jovan, Fredrik och Dion lämnar datorerna en stund för att över en kopp kaffe och nybakad kanellängd berätta om sina studier.

– Jag läser SFI just nu och det går bra. Annica hjälper mig och det är bra att ha henne nära så att jag vet att jag gör på rätt sätt, säger Dion.

– Det är skillnad att plugga här, det finns ju inget tvång, fyller Jovan i.

Fredrik har ett tydligt mål med sina studier, han ska klara gymnasiekompetensen för att kunna studera på högskolan den dagen han lämnar Kumla.

– Jag har läst i snart två år och det passar mig mycket bättre att studera enskilt än i grupp. Lärarna är bra och pedagogiska och hjälper oss.

– Jag har betalt Fredrik för att säga så, säger Annica och skrattar.

Stämningen är uppsluppen även om allvaret ständigt är närvarande. Männen befinner sig här av olika anledningar. Beslut de tagit har lett till att de i dag inte lever som fria individer.

Fakta

Antal intagna på Kumla som studerar: Cirka 160 stycken.

Antal lärare: Cirka 130 stycken i hela Sverige, på Kumla tolv stycken. Alla lyder under huvudkontoret i Norrköping och varje region har en rektor som chef.

– Jag har inte studerat förut, jag blev utkastad från skolan i årskurs sju. Nu har jag diagnostiserats med adhd, fått medicin och hittat ett lugn. Fokus finns och jag vill ta chansen. När jag började kunde jag inte sätta punkter på rätt ställe i en mening, i dag kan jag det, säger Fredrik.

– Det är en fantastisk känsla att få vara med och höja någons självkänsla och motivera dem. När man är 13-14 år tycker man kanske inte att det är så viktigt med kunskap, men som äldre är det oftast annat. Man mognar och många inser att de kan ta tillvara på tiden när de ändå är här, säger Annica.

Innan hon började arbeta på Kumla hade hon inte några direkta föreställningar om hur det skulle vara. Hon tänkte aldrig på vad hon hade gett sig in på.

– Människor har en bild i huvudet om hur kriminella ser ut. Den bilden stämmer inte. Jag var också ganska förberedd och hade aldrig de tankarna. Jag har alltid arbetat med elever som har andra och/eller utökade behov och som skolan och samhället inte lyckats alltför väl med. Jag har vanan att möta människor här och nu, utifrån deras förutsättningar.

Man kan dock aldrig föreställa sig exakt hur det ska bli menar Annica. Fängelsemiljön är speciell, bland annat av att vara inlåst. Alla anställda bär personlarm, kameror följer varje steg och dörrar öppnas av bevakningscentralen.

– Du möter inte den miljön någon annanstans. Det är svårt att förklara. Du måste alltid tänka på vad du säger och hur du svarar. Man ska inte tro illa om någon, men ändå ha med sig i bakhuvudet om varför en fråga kanske ställs till dig. Det kan till exempel handla om var du bor.

Alla studier sker på individnivå. Det innebär att Annica får hoppa mellan ämnen och nivåer när hon hjälper sina klienter. ”Det här jobbet passar mig.” Foto: Per Knutsson
Var än i byggnaden Annica befinner sig är hon övervakad. Förutom sitt personliga larm finns även kameror uppsatta som följer varje steg hon tar. ”Jag vill alltid veta vem jag har bakom mig. Du får inte glömma bort var du befinner dig.” Foto: Per Knutsson
Att få gymnasiekompetens för att kunna plugga vidare ute i friheten är målet för vissa. Andra vill studera för att fördjupa sina kunskaper. Foto: Per Knutsson

Hon har ingen konkret situation att dela med sig av, men påpekar vikten av att svaren är genomtänka, inte tolkningsbara och att hon i bakhuvudet funderar på varför hon får vissa frågor och vad svaren kan användas till.

– Till exempel kan det handla om en studerande som flyttats och jag ombeds av en annan klient att ge en hälsning när vi pratar nästa gång. Det kan tyckas oskyldigt, men då har jag bekräftat att klienten flyttat och i värsta fall kanske jag till och med säger vart.

Det finns även vissa regler kring arbetsmaterial. Till exempel måste pennorna vara genomskinliga och de studerande får inte ha kollegieblock med metallspiral.

– Var och en har sitt eget material som de tar med sig till Lärcentrum. Visst finns det restriktioner, men sådant som behövs använder vi.

Annica undervisar de män som är dömda till livstid eller långa fängelsestraff.

– Men det är inte hos mig det är som stökigast. När det kommer till personer som har långa straff gäller det att hitta ett lugn och bra miljö som får det att fungera.

Annica har aldrig varit med om någon incident.

När arbetsdagen är slut passerar Annica ut genom grindarna som en fri människa. Att arbeta bakom galler på Kumlaanstalten är något speciellt.
Foto: Per Knutsson

– Jag tror att det är för att jag i min yrkesroll är jäkligt rak. De vet var de har mig. De vet var gränsen går och de går inte över den. Jag tror att det uppskattas att jag inte hymlar med något.

För att vara lärare i ett fängelse tror Annica att du måste vara grundad i dig själv, att det är en fördel att vara lite äldre med livserfarenhet.

– Jag undervisar vuxna män. De har levt ett liv. Det gäller att hitta vad som motiverar och du måste ha i bakhuvudet att du inte kan sätta dig på dem. Ger jag respekt får jag det tillbaka. Jag behöver inte ta bagatellkonflikterna som jag behövde ta som lärare på gymnasiet.

Visst fanns det tankar innan hon började hur hon skulle kunna sitta bredvid en person som kanske har mördat hela sin familj.

– Min enda uppgift är att vara lärare. Jag kan inte hela tiden tänka på vad de har gjort. Då fungerar det inte. Jag har aldrig varit rädd, det kan du inte vara. Men du ska heller aldrig glömma var du befinner dig. Du måste alltid vara alert och på din vakt. Men jag är mer säker på Kumla än vad jag är när jag cyklar hem en fredagskväll.

Fotnot: Jovan, Fredrik och Dion heter egentligen något annat.

ur Lärarförbundets Magasin

Lärarnas tidning frågar

Hej! Får vi ställa en fråga?
Vi undrar om du är: