Läs senare

Avtalet är klart – nu börjar arbetet

av Örjan Björklund
27 sep 2018
27 sep 2018
Örjan Björklund
Chefredaktör

Efter att ha gått långt över tiden skrev lärarfacken och de offentliga arbetsgivarna i förra veckan äntligen på ett nytt löneavtal. Då hade det nästan gått ett halvår sedan det gamla avtalet löpte ut och parterna skulle ha varit överens.

Hur det tagits emot kan du läsa mer om i detta nummer. Någon jubelkör har inte hörts, men det gör det sällan i sådana här sammanhang. Bra ambitioner men för vagt, tycker många vi pratat med.

Att många lärare haft en bra löneutveckling under senare år råder det i alla fall inget tvivel om. Men inte alla. Ofta inte de som missat något av de statliga lyften. Inte heller de som stannat länge på samma arbetsplats har fått någon större del av den positiva löneutvecklingen.

Många ­lärare saknar ­för­troende för huvudmännens vilja att minska arbetsbelastningen.

Den svåra lärarbristen har gjort att lärare kan pressa upp sina löner genom att byta jobb, ibland inom den egna kommunen eller genom att gå till en grannkommun eller friskola. Det har skapat en slags löneglidning som gynnar de rörliga och står huvudmän dyrt. Allt fler kommuner har nu snört åt möjligheterna att få upp lönen vid jobbyte inom kommunen, visar en enkät som Lärarnas tidning gjort.

I det nya avtalet finns också en tydlig ambition att försöka se till att de lärare som är trogna sin arbetsplats, de som bidrar med erfarenhet och kontinuitet, också ska få ta större del av de stigande lärarlönerna. Det är bra och viktigt. Men vad som blir av ambitionen återstår att se. Avtalet är klart. Nu börjar det svåra jobbet på lokal nivå.

En annan viktig del i det nya avtalet är att försöka få ner arbetsbelastningen. Avtalet betonar att det är lokalt som det arbetet måste ske. Man kan nog lugnt påstå att många lärare saknar förtroende för sina huvudmäns vilja,  eller i alla fall möjligheter, att se till att detta blir verklighet. Hur som helst är en betydande del i lärarnas ökande arbetsbelastning det ständiga mätandet, administrerandet och kontrollerandet som dagens offentliga styrsystem kräver.

I det här numret möter du filosofen Jonna Bornemark, aktuell med boken Det omätbaras revansch – en uppgörelse med pedanternas världsherravälde. Hon pratar om förpappring och anser att kvalitetssäkring är svenskans fulaste ord.

ur Lärarförbundets Magasin