Läs senare

Bästa skolkommun visar fel och knäcker lärarna

DebattLärarförbundets rankning Bästa skolkommun tar inte hänsyn till strukturella faktorer som folkmängd, inflyttning och lärarbrist. Följden blir en skev verklighetsbild och att lärare, skolledare och kommuner blir knäckta istället för inspirerade, skriver Johan Kant.

Om debattören

Foto: Bertil Alm

Johan Kant

Debattör och rektor

Den 8 november presenterade Lärarförbundet sin årliga skolrankning. Med hjälp av 13 nyckeltal rankades Sveriges bästa skolkommuner. I denna rankning är det märklig att kommuner åker upp och ner som en ”jojo”, från ett år till ett annat, till exempel Ljusdal som detta år klättrade 183 platser eller Nora som föll 215 platser.

Detta är orimligt och oseriöst. Vad har hänt? Har det skett en fullständig mental härdsmälta i Nora? Har samtliga behöriga lärare slutat och ersatts av obehöriga eller har lönesänkningar genomförts?

Statsvetarna Gissur Ó Erlingsson och Anders Sundell påpekade för några år sedan att rankningen inte vet vad den mäter. Även Timbro reagerade 2017. John Göransson skriver: ”Årets skolkommun är snarare en belöning till kommuner som följer Lärarförbundets önskemål än en bedömning av skolans kvalitet.”

Granskar man Lärarförbundets rankning ser man att topplistan består av mindre kommuner på mellan 3 000 och 35 000 invånare. Ingen kommun i Storstockholmsområdet ligger särskilt högt. Först på 16:e plats kommer Danderyd som är en Stockholmskommun med ekonomiskt starka invånare.

I huvudsak är det ekonomi, det vill säga kostnad per elev, som avgör ifall en kommun får en hög rankning. Ju högre kostnad desto högre rankning. Har en kommun stora klasser sjunker kostnaden per elev och därmed även rankningen.

Följden blir att Storstockholmsregionen automatiskt får en lägre rankning, trots att det inte finns något enkelt samband mellan små klasser och goda resultat.

Regionen växer med 30 000–40 000 elever varje år och kommunerna hinner inte bygga skolor i samma takt som människor önskar bo där. Dessutom sjunker lärartätheten. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med utbildad personal för att förse storstäderna med lärare.

Nyckeltalen i sig kan vara intressanta att titta på men när de viktas på det sättet som Lärarförbundet gör går det inte att veta vad man mäter.

Kommunerna i Storstockholm blir faktiskt dubbelt straffade i Bästa skolkommun. Dels genom att kostnaden per elev, lärartätheten och andelen behöriga sjunker, dels genom att nyckeltalen lärartäthet och lärarbehörighet viktas dubbelt i rankningen.

När Lärarförbundets rankning tar upp andelen behöriga lärare och lärartäthet tar man även med förskolan som per definition inte tillhör skolan utan just förskolan. Därför blir hela detta nyckeltal felaktigt. I förskolegrupper är det inte helt ovanligt att det är en förskollärare och flera barnskötare per avdelning. Det innebär att förskolläraren slås mot hela gruppen barn när det gäller lärartäthet trots att vuxentätheten i gruppen kan vara nog så stor. Samtidigt är bristen på förskollärare betydande, inte minst i Storstockholmsområdet.

Att blanda in förskolans personal ger en helt skev bild av verkligheten. Ett rimlig antagande vore att lärarbehörighet och lärartäthet skulle mätas från och med förskoleklass, då skulle det bättre korrelera gentemot just skolan.

Nyckeltalen i sig kan vara intressanta att titta på men när de geggas ihop och viktas på det sättet som Lärarförbundet gör går det inte att veta vad man mäter.

Genom att tala om hur dåliga vissa kommuner är tror jag snarare att huvudmän, skolledare och lärare får slängt i ansiktet: ”Du är dålig”.

När det gäller lärarlönerna drivs de upp av den akuta lärarbristen, något som Lärarförbundet anser är bra. Dock är det svårt att slå fast att skenande löner är en markör för kvalitet. Lärarförbundet anser att så är fallet eftersom man har bestämt att lönen är viktig. Men å andra sidan är ju Lärarförbundet en fackförening så det är ju kanske inte så konstigt.

Man skriver i sin förklaring till rankningen: ”Vi utser Sveriges bästa skolkommuner för att uppmuntra kommuner som ger sina elever, lärare och skolledare goda förutsättningar. Förhoppningen är att Bästa skolkommun ska inspirera kommuner att satsa på dem som skapar den goda skolan – elever, lärare och skolledare.”

Är man inte medveten om att Bästa skolkommun är en partsinlaga blir det precis tvärt om. Genom att tala om hur dåliga vissa kommuner är tror jag snarare att huvudmän, skolledare och lärare får slängt i ansiktet: ”Du är dålig”. Detta inspirerar verkligen inte utan snarare knäcker de som har världens viktigaste arbete: Lärare!

Om LT Debatt

Det här är en debattartikel. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Debattera hos oss!

Välkommen att göra din röst hörd i Lärarnas tidning. Vi efterlyser debattinlägg om såväl skolpolitik som lärarnära professionsfrågor.

Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort. Mejla till debatt@lararnastidning.se

ur Lärarförbundets Magasin