Läs senare

”Behovet av skolforskning är omättligt”

IntervjunCamilo von Greiff och hans medarbetare på landets minsta skolmyndighet reser från norr till söder för att nå lärarna med den bästa skolforskningen.

av Lenita Jällhage
04 mar 2019
04 mar 2019
Foto: Kristina Sahlén

Lite anonymt beläget, högst upp i ett kontorshus i industriområdet Solna strand, finns landets yngsta och minsta skolmyndighet, Skolforskningsinstitutet. Här arbetar Camilo von Greiff tillsammans med 14 medarbetare. De har det tuffa uppdraget att förse Sveriges lärare, förskollärare och rektorer med adekvat praktiknära forskning utifrån underbyggda metoder och arbetssätt.

Ni är en ganska okänd myndighet som gör systematiska forskningsöversikter och finansierar skolforskning. Ge exempel på vad era forskningsöversikter handlar om.

– En handlar om vilken betydelse digitala lärverktyg har. En annan beskriver hur man genom lek kan stimulera barns sociala förmågor på förskolor. Och en tredje hur man kan arbeta med språk och kunskapsutvecklande undervisning i naturvetenskapliga ämnen med flerspråkiga elever. Hittills har vi publicerat fem stycken.

Jag vågar påstå att vi har en mer rigorös metod än John Hattie.

Hur går det till när ni tar fram dem?

– Vi inventerar behoven med hjälp av fokusgrupper med lärare, förskollärare och andra skolaktörer. När vi fått fram en exakt forskningsfråga söker vi efter studier i hela världen som kan vara intressanta. Till en början kan det handla om 10 000 eller fler studier. Sedan börjar forskare gallra utifrån kvalitet och relevans. De 20–80 studier som blir kvar utgör underlaget för den systematiska översikten. Det tar ungefär 1,5 år från ax till limpa.

In på livet

Camilo von Greiff

Gör: Myndighetschef/direktör på Skolforskningsinstitutet sedan augusti 2018.

Aktuell: Bidrar till att lärare, rektorer och förskollärare får tillgång till forskning om lärande och att vetenskapliga metoder sprids.

Bakgrund: Nationalekonom. Granskade utbildning och forskning på Riksrevisionen. Har arbetat med utbildningsfrågor på Finansdepartementet och varit forskningsledare på studieförbundet Näringsliv och Samhälle.

Ålder: 40 år.

Familj: Fru och tre barn.

Bor: Parhus på Värmdö.

Fritid: Familjen, hämtar och lämnar barnen på deras aktiviteter. Tycker om att röra på kroppen.

Dold talang: Blixtschack, med partier på max 5 minuter.

Personlig pryl: Badmintonracketen. Att spela badminton en timme i veckan och basta med kompisarna är ett viktigt andningshål i livspusslet.

Foto: Kristina Sahlén

Har ni tagit efter John Hatties forskning?

– Nä. Han använder en mindre komplicerad metod skulle jag säga. Han tar bara med kvantitativa studier medan vi blandar olika typer studier – även kvalitativa. Alla hans studier kommer med i det genomsnittliga resultatet vilket betyder att det kan bli extremt missvisande om det baseras på en mängd svaga studier.

—  Jag vågar påstå att vi har en mer rigorös metod.

Skolforskningsinstitutets andra verksamhetsben är att dela ut forskningspengar till praktiknära forskning. Forskningsanslaget har legat still på 18 miljoner kronor om året sedan starten 2015 – en blygsam summa i jämförelse med exempelvis Vetenskapsrådets. Av närmare 200 ansökningar åren 2016–2017 kunde man bara dela ut anslag till ett tiotal. Nu har Skolforskningsinstitutet begärt att regeringen höjer anslaget till 30 miljoner.

Din företrädare Lena Adamsson avgick för att hon tyckte att regeringen gav Skolforskningsinstitutet för små anslag och för litet politiskt stöd. Är du orolig för att forskare inte ska söka forskningspengar hos er då så få beviljas anslag?

– Vi får in många bra ansökningar som vi inte kan ge till,så vi skulle definitivt kunna ha ett större anslag utan att tumma på kvaliteten. Praktiknära forskning är ett område som verkligen är på frammarsch och behovet är nästan omättligt.

Vem kan söka forskningsanslag?

— Det krävs att man är disputerad och tillhör en forskarmiljö av hög kvalitet. Forskningen ska ske i nära samarbete med de lärare och klassrum som forskningen bedrivs i. Vi ser gärna att även lärarna är en del av forskarlaget.

Du tillträdde för drygt ett halvår sedan. Varför ville du ha jobbet?

– Tidigare har jag uteslutande jobbat med policyfrågor inom utbildning. Vårt uppdrag är mer ”spot on” – att nå ut direkt till lärarna och förskollärarna för att de ska kunna förbättra sin undervisning. Så nu kan jag, på ett mer direkt sätt, åtminstone ha möjligheten att påverka kvaliteten i undervisningen. Det känns väldigt meningsfullt och viktigt.

Hur ser ni till att era forskningsöversikter når ut till lärarna och förskollärarna?

– När vi börjar närma oss slutet med en systematisk översikt får lärare läsa och ge synpunkter på framställningen. Vi har växlat upp våra kommunikationsinsatser och åker i ännu högre utsträckning än tidigare ut på konferenser från norr till söder för att möta lärare.

Verksamma inom skolan brukar uppleva att utbildningsvetenskapen ofta forskar OM dem i stället för FÖR dem. Håller du med?

– Det har i alla fall inte handlat om den konkreta undervisningssituationen i första hand. Så i den meningen håller jag med. Men jag tror att det är på väg att förändras. Att vår myndighet skapades är ett tecken på det.

Arbetar lärarna utifrån era forskningsöversikter?

– Ja, jättemycket. Vi har en försöksverksamhet med elva lärare som gått en kurs i evidensbasering på Göteborgs universitet. De har använt våra översikter i undervisningen på sina skolor och ingår nu i ett lärarnätverk som läser våra forskningsöversikter och ger synpunkter.

– Vi planerar även att ha med dessa lärare när vi lanserar våra nya översikter. De kan ge bättre svar än vi när andra lärare undrar: ”Okej, spännande – men vad sjutton gör jag med det här?”

Vad händer härnäst?

– Vi lanserar en podd i år. Till hösten ska vi ta fram någon form av rapport som handlar om hur lärarna kan närma sig forskning. Vi har också startat en översikt om laborationer i NO och en annan om specialpedagogik i idrott och hälsa. De kommer att publiceras under 2020.

Behövs Skolforskningsinstitutet? Räcker det inte med Skolverket, Skolinspektionen och Specialpedagogiska skolmyndigheten?

– Ingen annan myndighet har våra uppdrag. Jag tror att alla skolmyndigheter behövs och kompletterar varandra.

Från löpet

ur Lärarförbundets Magasin