Läs senare

Besökare från Kina lyfter undervisning

PorträttSveriges första förstelärare i kinesiska använder många knep för att lära ut sitt favoritspråk. Dessutom åker hon själv till Kina och köper hem böcker.

av Daniel Persson
01 okt 2018
01 okt 2018
Elever och lärare från partnerskolan i Kina är på besök.

Wŏ yŏu yĪ ge hăo péng yŏu. Tā jìao Mingming. Eftermiddagssolen vilar över Solna. I ett litet klassrum högst upp i Ulriksdalsskolan har sex elever i årskurs nio dagens sista lektion. Deras uppgift är att parvis jobba fram dialoger på ämnen som släkt och vänner, skola och måltider. Eleverna vill börja med att skriva på svenska för att sedan översätta till kinesiska, men läraren Susanna Sjögren sätter stopp för det. Det blir alltid bättre att skriva direkt på det språk man övar.

— Använd det språk ni har, inte det ni inte har, säger hon.

Mot slutet av lektionen får eleverna med datorns hjälp i spelform koppla ihop kinesiska tecken med svenska ord. Susanna Sjögren använder sig av många olika verktyg, både av nödvändighet och som medveten metod eftersom det finns få läromedel, och ännu färre som är anpassade för barn.

På en kemilektion pratade läraren om en kinesisk poet, de väver in andra kunskaper.

— Jag är i Kina varje år och där finns en uppsjö böcker. Jag åker hem med en resväska full. De är skrivna på engelska, men då blir eleverna bättre på det också. Jag plockar från böcker, filmer, nätet och försöker göra olika saker beroende på vad de vill. Språk ska vara kul och alla sinnen ska testas. Det handen gör kommer hjärnan ihåg, säger Susanna Sjögren.

Hennes jobb med kinesiska sträcker sig längre än att lära ut språket till elever från årskurs sex till nio. Hon rör sig mellan klassrum och åldrar, berättar om det kinesiska samhället och kulturen även ur andra aspekter: politik, ekonomi, historia. I de lägsta årskurserna blir det lek och dans, huvud-axlar-knä-och-tå-knä-och-tå, till enkla ord och musik.

Personligt

Susanna Sjögren

Familj: Make samt elvaårig dotter.

Bor: Sollentuna.

Gör: Förstelärare vid Ulriksdalsskolan.

År i yrket: 27.

Ulriksdalsskolans satsning på kinesiska omfattar också ett samarbete med en skola i Kina. I maj var personal och elever från Solna på studie­resa där och i augusti kom den kinesiska partnerskolan på besök.

Vilka skillnader mellan länderna är mest uppenbara?

— Kinesiska elever har långa dagar med extremt hårt tempo. Det skulle vara bra med något mitt emellan det och den svenska undervisningen.

Vad kan den svenska skolan lära av den kinesiska?

— Kina ligger i Pisas toppskikt i matematik, så vi ville ta reda på hur de blivit så bra. Där diskuterar de matte. Läraren sätter upp tal på tavlan, sedan sitter eleverna i par och jobbar och efteråt diskuterar man vad man kommit fram till. Lektionerna är väldigt lärarstyrda, men eleverna sitter inte tysta och jobbar ­själva. Det var en jätteskillnad mot Sverige.

— På en kemilektion om alkoholer började läraren prata om en kinesisk poet som hette Li Bai, som var känd ungefär som Bellman för att vara förtjust i vin, och så hade man en ingång till alkohol i kemin. De väver in andra kunskaper och sätter saker i sammanhang, det var spännande att se.

Att ha en av få karriärtjänster i landet där kinesiska ingår kan vara ensamt, men ger också frihet, och grupperna i Ulriksdal är små, som mest åtta elever per lektion.

— Jag har aldrig prov, vi har ständiga läxförhör i stället, det är bättre med en liten mängd ständiga repetitioner än att plugga in stora mängder till ett tillfälle. Med så få elever har jag koll på deras kunskaper ändå.

Fotnot:

De två första meningarna i artikeln betyder ”Jag har en vän. Han heter Mingming.”

ur Lärarförbundets Magasin