Läs senare

Med blick för samisk kultur

ReportageStudier av snö, jojk och språkduschar fyller dagen i Tärnaby sameskola.
Ibland krockar det svenska grundpedagogiska uppdraget med det samiska.

av Lenita Jällhage
06 feb 2019
06 feb 2019
Margit Lundberg har NO-lektion utomhus i 20 graders kyla. Hon berättar om snön – hur den ändrar karaktär på olika djup och hur samer tidigare mätte den utifrån sin kropp.
Foto: Marianne Lindgren

En vemodig jojk hörs från ett klassrum. Därinne, på samiska skolan i Tärnaby, är det becksvart förutom ljuset från storbildsskärmen. Nio elever tittar på ett tv-program med samen Jon-Henrik Fjällgren.

— Det känns som han sjunger om något sorgligt, säger en elev.

Barnen har full koll på att artisten har uppträtt i både Melodifestivalen och vunnit Let’s dance.

Den samiska kunskapen har betoning på färdigheter och ärvd visdom.

Förra terminen övade eleverna jojk med grammisnominerade Sara Ajnnak som är född i Tärnaby. De gjorde en egen jojk som ska uppföras i Folkets hus på samernas nationaldag den 6 februari.

318 barn i fem sameskolor

Foto: Marianne Lindgren

Landets fem sameskolor har tillsammans 198 elever och 119 förskolebarn. Kiruna sameskola är störst med 109 barn och elever och Tärnaby minst med nio.

Därutöver läser drygt 400 elever något av de fyra samiska språken på grundskolor runt om i Sverige.

Hela verksamheten styrs av Same­skolstyrelsen, som är en statlig skolmyndighet placerad i Jokkmokk. Uppdraget är att utbilda samers barn enligt skollagen och läroplanen för sameskolan, förskoleklassen och fritidshemmet.

När Stefan Löfven presenterade regeringsförklaringen var ett stärkt självbestämmande för samerna en av punkterna. Och på presskonferensen efteråt sa den nya kulturministern Amanda Lind att hon ser fram emot att jobba med samernas frågor.

Tärnaby sameskola är en av fem sameskolor i Sverige, med elever från förskoleklass till årskurs 6. De andra ligger i Kiruna, Karesuando, Jokkmokk och Gällivare. Skolorna har utbyte med varandra och träffas ibland, men avstånden är stora — mellan Tärnaby och Karesuando är det 79 mil.

Medan dagen gryr och solen går upp över fjälltopparna runt Tärnaby inleder eleverna dagen med en gemensam 20 minuter lång språkdusch på syd- och nordsamiska, de två samiska språk som skolan lär ut.

— Språken skiljer sig åt ungefär som svenska och danska. Samiskan liknar finskan grammatiskt. I samiskan har man en annan ordning på verben. Meningsbyggnaden skiljer sig åt, förklarar Maria Sjaunja Persson, som är klasslärare för de yngre barnen.

Månadens tema är musik. Eleverna talar om jojken och löser ett korsord med musiktermer – men de faller lätt tillbaka i svenskan när de inte hittar de samiska orden. Varken eleverna eller lärarna har samiska som förstaspråk.

— Många barn har tappat två led i släkten där man inte pratat samiska i vardagen och då kan det vara svårt att få till ett levande språk, säger rektorn Jenny Andersson.

Efter språkduschen delar eleverna upp sig i två klassrum för att ha antingen nord- eller sydsamiska. Övriga lektioner är de oftast uppdelade i låg- och mellanstadieklasser men här varierar åldern från 6 till 11 år.

— I samiskan tänker jag inte så himla mycket på åldersskillnaderna eftersom det varierar så starkt hur mycket de har med sig hemifrån av språket. En del kan vara äldre men på nybörjarnivå medan andra som är yngre kan ha ett starkare språk, säger Maria Sjaunja Persson.

Klassläraren Maria Sjaunja Persson svarar på frågor innan hon visar bildar av samiska konstverk.
Foto: Marianne Lindgren

Mikkel Winka, 6 år, inleder lektionen med att berätta om dagen på nordsamiska – vem som har namnsdag, vad de ska få för mat till lunch och om vädret.

Natten har varit kall och stjärnklar med 30 minusgrader men när Mikkel Winka tittar ut genom fönstret är sjön Geavhta dimhöljd. Han väljer ut lappen ”mierka”, som betyder ”dimma” på nordsamiska, bland väderlapparna på bordet.

Den samiska läroplanen är jämställd med grundskolans läroplan. Många delar är lika men det finns skillnader. En av de viktigaste är samiskan där sameskolan har 800 timmar upp till årskurs 6. För att få in dem har Skolverket ökat den garanterade timplanen i sameskolan med 328 timmar samt minskat timantalet i svenska och SO-ämnen med en tredjedel. Man har även något färre timmar i NO-ämnen, musik och slöjd.

Tanken är att eleverna ska bli funktionellt tvåspråkiga. De ska få ett samiskt perspektiv i NO- och SO-ämnen och teknik – och ges möjlighet att bevara och utveckla sin samiska identitet. För skolan handlar det om att förmedla värdegrund, traditioner och kulturarv.

— För mig är det viktigt att synliggöra att vi har dubbla uppdrag – ett grundpedagogiskt och det samiska. De går inte alltid ihop med varandra – men vi löser det, säger Jenny Andersson.

En utmaning är skillnaden mellan den traditionella samiska och den moderna västerländska kunskapssynen. Den samiska ser en helhet med både det andliga och det fysiska.

— Kunskapen har betoning på praktisk tillämpning av färdigheter och tillit till ärvd visdom. Den västerländska kunskapssynen är skeptisk till det andliga och begränsad till förklaringar och bevis från den fysiska världen samt av behovet att förstå varför, säger Jenny Andersson.

Det är hennes och lärarnas uppgift att hjälpa eleverna att få ihop delarna. Och se till att de är trygga i sin identitet.

Skolan ska också visa på bredden i den samiska identiteten.

— Nu har vi till exempel tema samisk slöjd och konst men har tidigare haft andra teman som jakt, fiske och renar. Skolan behöver balansera mellan de olika näringarna och kulturella uttrycken. Jag som rektor får ta de diskussioner som kan uppstå.

Eleverna kan ta ut sex kulturdagar under ett läsår för att delta i olika typer av samiska aktiviteter, som renslakten.

En kåta är rest i förskolan.
Foto: Marianne Lindgren

Samiska ska vara arbetsspråket så långt det är möjligt men det är brist på samisktalande lärare. Flera av skolorna har skickat sina lärare till Norge för att vidareutbildas i de samiska språken.

Jenny Andersson kommer själv från Eskilstuna och flyttade till Storuman 2013. Hon arbetade först på kommunala skolor och våren 2018 tog hon jobbet som rektor på sameskolan. Nu läser hon samiska på ABF på kvällarna.

Klassrumsväggarna hos Maria Sjaunja Persson är fyllda med samiska symboler som tennslöjdsmönster, tidshjul med de åtta årstiderna och färglagda klippdockor med samiska dräkter.

Eleverna ser en film om ett par äldre tonårspojkar som fått i uppdrag att märka samebyns renkalvar. De berättar att de lärt sig allt genom att titta på hur de äldre gör och känner att de har fått ett stort ansvar. De beskriver hur skönt det är att vara till fjälls och slippa Facebook, mobiler och vax i håret.

— Vad får ni för tankar av filmen? frågar Maria Sjaunja Persson.

— Jag brukar vara med farfar som har renar. På sommaren kan jag hoppa i sjön precis som jag är. Och på vintern åker vi skoter och fiskar, säger nioåriga Elmie Anundsson.

När lektionen är slut rusar barnen ut till den samiska bokbussen. Den kommer från Hattfjelldal i Norge och stannar i Tärnaby sju gånger per år. Bokbussen är fylld av samisk, svensk och norsk litteratur, spel, dvd-filmer, samisk musik, kulturhistoriska böcker och mycket annat. Bibliotekarien Marianne Kappfjell berättar att den har kört sina rutter i över 20 år.

— Vi är ju nomadiska så då passar det med en bokbuss som kör runt, säger hon och skrattar.

Jenny Andersson, rektor.
Foto: Marianne Lindgren

Efter lunchen står fadderläsning på schemat och de äldre eleverna läser för de yngre i par. Sista lektionen är utomhus med Margit Lundberg som är NO-lärare och klasslärare för de äldre barnen. Det är minus 20 grader men barnen har tjockbyxor och varma jackor och rullar glatt i den pudermjuka snön. Margit Lundberg berättar hur man förr använde sin kropp för att mäta snön och beskriva för andra hur djup den var.

— Man kunde säga att snön räckte till skoskaftet, till knäna eller rumpan.

Margit Lundberg har jobbat på skolan i 20 år och minns när den hade ett internat för de samiska barnen.

— Nu bor ofta mammorna i renägarsläkterna kvar i området kring Tärnaby då renarna måste flyttas för att beta, medan papporna är borta i perioder, berättar hon.

Hon gräver fram de olika snölagren för att visa hur hårt packad snön är och hur den ändrar karaktär på olika djup. Hon pekar på luftfickor längst ned som gör att mindre djur som sork, möss och lämmel kan överleva.

— Kommer ni ihåg att vi mätte temperaturen under och ovanför snön? Då var skillnaden ungefär 10 grader, säger hon.

Barnen får luppar för att undersöka snöflingor och frost. Sedan springer de in på fritids i väntan på skolbussen.

Lärare skrev samiska nationalsången

Den samiska nationaldagen 6 februari firas sedan 1993 till minne av det första gränslösa samiska landsmötet i Trondheim det datumet år 1917. Över 100 samer från Norge och Sverige samlades för att diskutera gemensamma problem. En av initiativtagarna var Elsa Laula Renberg (1877-1931) från Tärnaby, som kämpade för medborgerliga rättigheter för samerna. Året därpå hölls för första gången ett liknande möte i Sverige.

Den samiska flaggan godkändes den 15 augusti 1986 av Samerådets samekonferens. Den är formgiven av Astrid Båhl från Skibotn i Troms i Norge. Cirkeln är en sol- och månesymbol. Solringen är röd och månringen är blå. Färgerna kommer från den samiska dräkten.

1986 beslutades även att ”Sámi soga lávlla” eller ”Samefolkets sång”, officiellt skulle utses till samernas nationalsång. Texten är skriven 1906 av sjösamen Isak Saba (1875-1921) som arbetade som LÄRARE och kyrkomusiker och var född i nordnorska Nesseby. Isak Saba var den första same som valdes in i norska stortinget. Melodin är komponerad av Arne Sörlie.

Källa: Sametinget/TT

ur Lärarförbundets Magasin

Lärarnas tidning frågar

Hej! Får vi ställa en fråga?
Vi undrar om du är: