Läs senare

Borgfred för skolan — nu

LedareRisken för högljudda, förödande skolstrider är överhängande.
Nu måste partierna hitta långsiktiga lösningar över blockgränserna.

15 okt 2014
Eva-Lis Sirén.

De tre nya ministrarna i utbildningsdepartementet befinner sig i ett höggradigt minerat politiskt landskap. Allianspartierna beskriver regeringens skolpolitik som en »krigsförklaring« och en »totalkonfrontation«.
Men Lärarförbundet har länge krävt borgfred för skolan. Vi har gång på gång uppmanat partierna att lägga ner stridsyxorna och komma överens. Det är det enda rätta för skolan. Skolan är för viktig för att ständigt ändras med hoppande majoriteter. För att åstadkomma en stabil skolpolitik krävs blocköverskridande överenskommelser. Då måste frågor som förhindrar detta läggas i frysboxen.

Kommunalt veto mot friskolor är en sådan fråga. Allianspartierna kan omöjligt acceptera ett veto, men regeringen kan förmodligen ändå få igenom det i riksdagen med stöd av Vänsterpartiet och acceptans från Sverige­demokraterna. Konsekvensen blir att det blir mycket svårt att få till blocköverskridande överenskommelser i andra skolfrågor. Viktiga löften hänger i luften.

Många kommuner påverkas starkt ekonomiskt när friskolorna blir fler. Kommunerna har skolpliktsansvar och måste alltid ha beredskap för att ta emot alla elever, även de som valt fristående skolor. Regeringen har goda skäl för sitt förslag. Men ett kommunalt veto är en otillräcklig reform för att möta problemen och förhindra överetablering av skolor.

Ett veto innebär att olika kommunpolitikers inställning till fristående skolor avgör friskoleetableringar. Resultatet blir ökade skillnader mellan kommunerna. Bostads­orten blir än mer avgörande än i dag.

Det vore betydligt bättre att skärpa Skolinspektionens tillståndsprövning för att motverka de negativa effekterna. En sådan lösning har bättre förutsättningar att få ett brett stöd i riksdagen och kan öppna för flera av de satsningar på gymnasieskolan som regeringen vill göra.

Regeringen bör vara beredd att förhandla om kommunalt veto. Och allianspartierna måste vara inställda på att acceptera andra reformer om vetot slopas. Att alla gymnasieprogram ska ge grundläggande högskole­behörighet är ett viktigt förslag som måste bli verklighet. Högskolebehörighet motsvarar de krav arbetsgivarna har och det är också vad eleverna vill ha. Politikerna måste lära av den misslyckade reformeringen av yrkesprogrammen. När högskolebehörigheten försvann, försvann också eleverna.

Men om förslaget om högskolebehörighet ska gå igenom i riksdagen krävs samarbete med något eller några allianspartier. Då håller det inte att stå och vifta med käpp­hästarna.

Partierna är i och med sina vallöften om skolan skyldiga att ta ansvar för att förhindra skolpolitiskt kaos. Ännu en mandatperiod med täta reformer och ständigt nya bud vore direkt skadligt för skolan. Det krävs block­överskridande överenskommelser som gör det möjligt att skapa långsiktighet för skolan.

I det nya politiska landskapet är det viktigare än någonsin att riva murar och i stället bygga broar. Partierna måste nu tillsammans sätta skolan med dess elever, lärare och skolledare i första rummet och lägga de parti­politiska käpphästarna åt sidan.

ur Lärarförbundets Magasin