Läs senare

Budget, bildning och basket

PorträttetNyblivna utbildningsministern Anna Ekström vill återupprätta arbetarrörelsens bildningsideal och se till att lärare kan utöva sitt yrke med frimodighet, utan rädsla för repressalier.

av Niklas Arevik
22 mar 2019
22 mar 2019
Foto: Ola Torkelsson

Vi är visst ständigt sena i dag, suckar den politiske sekreteraren Petter Ådahl.

Klockan är sju och matchen är redan igång när Anna Ekström kommer inrusande i Baltiska hallen i Malmö.

Ministern är missnöjd. Sverige ligger under med tre poäng.

– Jag hade räknat med seger och så går det så dåligt!

Det är världens roligaste sport. Jag försökte få med Amanda Lind hit, men hon hade inte tid.

Landskamp mot Danmark i basket. Lapp på luckan. Det gäller en plats i EM, vid förlust är svenskarna utslagna. Anna Ekström kryssar sig fram till första raden där man känner svetten stänka och reklamskyltarna flyger om öronen när spelarna dundrar in. Ljudväggen är obeskrivlig. Hundratals tuborgstinna danskar har smugglat med sig hockeytutor över bron, två sambaorkestrar trummar på i otakt samtidigt som ett gäng tygälgar försöker få publiken att låta ännu mer.

Personligt

Anna Ekström

Bor: Stockholm.

Familj: Make och två utflugna döttrar.

Favoritförfattare: ”The one and only Jane Austen.”

Dold talang: Kan röra ögonen oberoende av varandra. ”En ovanlig, ­oanvändbar och väl dold talang.”

– Förr gick jag på basket flera gånger i veckan, men det hinner jag inte nu. Det är världens roligaste sport. Jag försökte få med Amanda Lind hit, men hon hade inte tid, säger Anna Ekström.

Och då är Amanda Lind ändå idrottsminister. Ett jobb Anna Ekström gärna skulle ta.

– Ja, jag vill egentligen inte uttala mig om andra ministerposter, men här gör jag ett undantag. Den skulle jag inte tacka nej till.

Basketintresset började med att hennes dotter spelade, då hon satt i publiken med de andra mammorna.

– Det blir annorlunda när ungarna slutar. Jag har spelat extremt lite själv. Det stora jag har gjort är att sitta i styrelser och skriva protokoll, men vi protokollskrivare behövs också.

Fortsatt underläge i halvtid. Ministern hälsar på i stort sett alla i vip-loungen.

– Det är så kul att träffa massa gamla kompisar. Där står till exempel Jonte Karlsson, legendarisk coach [i dag landslagschef]. När jag blev minister var det första sms:et jag fick från honom.

Basket är en liten sport i Sverige, landskampen renderar knappt en notis i morgontidningarna.

– Men bland invandrartjejer är det största lagsporten. Förbundet gör ett superjobb och tar stort socialt ansvar. Många invandrargrupper kommer från länder där basket är gigantiskt. Det började redan på 1950-talet med flyktingar från Lettland. Sen hela forna Jugoslavien. Och under en period importerade vi spelare från USA.

Sverige knappar in, poäng efter poäng. Statsrådet ses ömsom sittande som på nålar, ömsom hejande, ömsom suckande luta sig bakåt med armarna i kors och ömsom diskret digga till MC Hammers superdänga ”U Can’t Touch This” från 1990. När Mikael Lindquist dunkar in 70–69 ställer hon sig med armarna i vädret och vrålar.

Granbackens förskola arbetar aktivt med att rekrytera fler manliga förskollärare, en fråga som engagerar Anna Ekström. ”Jag har sett så många exempel på att män särbehandlas i förskolan. De vill behandlas som professionella yrkesutövare, men ses som representanter för hela manssläktet”, säger hon.
Foto: Ola Torkelsson

Med tre poängs överläge och bara sekunder kvar får Sverige straff. Sitter den är segern klar.

– Var det här Hjalmar Gullberg skrev ”Till en näktergal i Malmö”? frågar Anna Ekström Anders Malmqvist.

Alla jag känner som går lärarutbildning säger samma sak. När får vi lära oss att hantera problematiska situationer i klass­rummet?

– Där lämnar du mig svarslös, replikerar en något överrumplad kommunal grundskoledirektör.

Anna Ekströms Malmöturné har nått Centrum för Pedagogisk Inspiration, i området Värnhem.

Tjänstemännen frågar om det är okej att fotografera.

– Javisst, är det okej om Lärarnas tidning fotar er? svarar utbildningsministern och lägger snabbt till:

– Men jag styr ju självklart inte er!

Kollegialt lärande, kunskapsspridning och auskultation står på dagordningen. Samtalet kommer in på lärarutbildningens brister.

– Alla jag känner som går lärarutbildning säger samma sak. De frågar sig när de ska få lära sig att hantera problematiska situationer i klassrummet, säger Anna Ekström.

Men att återinföra metodiken är hon tveksam till.

Flera av de svenska spelarna har Anna Ekström känt sedan de var små, när de spelade i föreningen och integrationsprojektet 08 Stockholm, där hon var styrelseledamot.
Foto: Ola Torkelsson

– Jag tycker ändå att vi har sett en förändring de senaste åren, där vi har gått tillbaka, inte hela vägen tillbaka till hur det var förr i världen, men ett ökat inslag. Jag tror problemet är introduktionsperioden, den fungerar inte så bra.

Vad vill du göra åt det?

– Jag fyller en månad i dag, och får återkomma i ämnet. Men jag har väldigt stor respekt för lärares hantverksskicklighet… vad är det de kallar det, filosoferna… fronesis?

– Tekne, rättar Petter Ådahl.

– Ja! Det är ett samspel mellan att få grunderna med sig från lärarutbildningen och träna med en erfaren kollega.

”Självklart spelar faktakunskaper roll. Självklart ska lärare vara ledare och inte reduceras till passiva handledare som ska ’guida’ eleverna i undervisningen. Självklart ska det råda studiero på lektionerna och lärare ska respekteras för de professionella kunskapsförmedlare de är.”

Bildning har alltid hållits högt i min släkt. Universitetsutbildning anses som det finaste som finns.

Så skrev Anna Ekström på Twitter den 20 augusti 2018. Bakgrunden var en linjetext om socialdemokratisk skolpolitik hon publicerade inför riksdagsvalet förra året, tillsammans med LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson. En självkritisk uppgörelse med den mer progressiva undervisningsfilosofi som varit Socialdemokraternas signum under andra halvan av 1900-talet.

– Jag ser den artikeln som en återgång till den bildningstradition som tidigare har varit otroligt viktig för socialdemokraterna. Vi vill förknippas mer med de här sakerna än vad vi gjort under senare år, säger Anna Ekström.

– Men vi efterlyser också en motsvarande självkritisk prövning när det gäller marknadsstyrningen av skolan från andra partier, det har jag inte sett än.

Som departementschef har hon nu makt att implementera den nygamla socialdemokratiska utbildningstraditionen, vilket hon avser att göra.

– Det kommer att märkas. Jag kommer att fortsätta ta upp dessa frågor. Att det är viktigt med trygghet och studiero. Att lärarna ska kunna utöva sitt yrke med frimodighet, utan att vara rädda för att drabbas av sanktioner. Att föräldrar och elever inte ska behöva vara oroliga för att det är stökigt i skolan. Det kommer jag att jobba för.

Karyatider, eller kvinnostoder som bär upp ett tempel. Så beskriver utbildnings­ministern pedagogerna på öppna förskolan i Rosengård.
Foto: Ola Torkelsson

Anna Ekström föddes och levde sina första år i Mora, och äger en folkdräkt hon stolt visat upp på Twitter. Lågstadiet gick hon på Hästhagsskolan i den stockholmska arbetarklasstadsdelen Farsta. Under resten av skolgången bodde familjen i stället i Stockholms rikaste stadsdelsområde, Bromma. Men även om det för henne var en självklarhet att ta universitetsexamen och uppväxten var långt ifrån klassiskt socialdemokratisk, kallar hon den själv för ”blandad”.

– Min farmor var en av de första kvinnliga farmaceuterna i Sverige. Och bildning har alltid hållits högt i min släkt. Universitetsutbildning anses som det finaste som finns. Samtidigt har det alltid funnits ett starkt fackligt engagemang.

Pappa Torsten Jonsson var riksåklagare. Mamma Birgitta Jonsson, född Gyllenhammar, blev dagbarnvårdare när detta yrke introducerades i Sverige, och var med och bildade dess första fackförening.

– Under hela min barndom så var det fackmöten runt köksbordet med mamma och hennes kolleger. Så jag är uppväxt i ett väldigt blandat hem, med dels akademisk utbildning och dels väldigt mycket fackligt. Sedan dess har jag alltid varit en föreningsmänniska.

Därför kom hon själv in på den fackliga banan, som ledde till ordförandeposten i SACO 2001. Det ena ledde till det andra, hon fick leda statliga utredningar och utsågs av Jan Björklund till generaldirektör på Skolverket 2011. Fem år tidigare frågade Fredrik Reinfeldt om hon ville bli arbetsmarknadsminister i hans nya regering. Fredrik fick nobben, men när Aida Hadzialic tvingades avgå som gymnasieminister 2016 kom en ny chans. Och när Stefan Löven bjöd upp blev det ja.

Det finns inget bättre än att få ändra åsikt.

Det är strax efter lunch i ett regndisigt Hermodsdal, stadsdelen Fosie, Malmö. För några veckor sedan riktade OECD skarp kritik mot Sveriges bristfälliga integration av invandrarungdomar. Så det är ingen slump att Anna Ekström gör sitt första skolbesök som utbildnings­minister i några av Malmös och Sveriges tyngsta och mest kriminellt belastade kvarter. Eller extra utsatta områden som det heter på byråkratska.

Hermodsdal är ett sådant. Tungt kriminella i unga åldrar. Mammor knappt fyllda 16. Trångboddhet, hög arbetslöshet och lågt valdeltagande. För ett par år sedan sköts en ung man ihjäl utanför skolan med 22 skott.

– Det ni läser i tidningarna stämmer tyvärr, allt som händer i detta område med skjutningar, vapen och våldsbrott. Det är det våra elever möter dagligen. Och det vi måste lägga allt fokus på, säger rektor Ulrika Bokelund.

Skolan går mot strömmen och är trots läget populär, har goda resultat, trygga elever och lyckas behålla skickliga lärare. Just detta är OECD:s tydligaste kritik. Sverige måste få de bästa lärarna till de tuffaste skolorna. Efter åren på Skolverket kom detta inte som någon överraskning för Anna Ekström. Men hon anser att debatten är bakvänd.

Foto: Ola Torkelsson

– Väldigt många skolpolitiska förslag handlar om att lärare och rektorer ska åtgärda de problem som den bristande likvärdigheten ställer till med. Det tror jag är väldigt svårt när regelverken är felkonstruerade. Lärare och elever får agera utifrån en verklighet som är en politisk fråga att förändra.

Som ett led i att göra just detta rekommenderar OECD lottning som ett inslag i skolvalet, vilket även Skolkommissionen föreslog. Men där kastar real­politik och januariavtal grus i kugghjulen.

– Det är väldigt tydligt att det inte finns ett stöd för lottning i Sveriges riksdag. Och jag vill visa stor respekt för C och L. Vi skrev januariavtalet tillsammans, och i de delar som avtalet handlar om kan jag inte komma med färdiga uppfattningar. Vi måste skapa möjliga lösningar tillsammans.

Men om du själv fick bestämma?

– Som enskild åtgärd… Jag… jag kan säga så mycket som att dagens system där fristående skolor får använda kö, det är inte ett bra system. Mer än så vill jag inte säga innan jag satt mig ner med C och L.

Torsdagens regn följs av ett bländande lågt liggande, nästan värmande solljus. Våren har kommit till Rosengård. Den öppna förskolan på familjecentralen har stort tryck. I tisdags var det 64 stycken här, barn och föräldrar, på två personal.

– 64! utbrister Anna Ekström.

– Ja, men föräldrarna har tillsynsansvaret, förklarar förskolläraren Tatjana Martinovic. I den bästa av världar, lägger hon till.

De börjar prata om en organisationsförändring som personalen först motsatte sig, som sen visade sig vara riktigt bra.

– Det finns inget bättre än att få ändra åsikt, säger Anna Ekström.

Vad har du själv ändrat åsikt om?

– Mobilförbudet. För två år sedan tänkte jag att reglerna vi hade var tillräckligt bra. Men i takt med att det har kommit studier som visar hur mycket mobilerna faktiskt stör i skolan har jag ändrat mig och tänker att det är bättre att vända på det. Att utgångspunkten ska vara inga mobiler.

Anna Ekström vänder sig förskol­lärarna och frågar om de känner till det grekiska begreppet karyatid. Det är det ingen som gör.

– Det är pelare med kvinnoformer som bär upp ett tempel. Ni är karyatider. Ni bär en otrolig verksamhet på era axlar. Här sitter ni fantastiska kvinnor och bär upp vår förskola och väldigt mycket av vår offentliga verksamhet och ser till att samhället verkligen funkar. Utan er skulle det rasa, och Rosengård, Sverige och världen hade varit lite sämre.

– JA!

Erik Rush sätter straffen och Sveriges seger är klar. Anna Ekström kramar om spelarna, en efter en. Flera av dem har hon känt sen de var barn.

– Mina handflator är alldeles röda och blusen är blöt av svett. Och det är inte mitt eget.

Ska du till EM om de tar sig dit?

– Om jag kan ta semester. Hade regeringen inte suttit kvar så hade jag definitivt åkt.

ur Lärarförbundets Magasin