Läs senare

Byt ut språkstörning mot språklig funktionsnedsättning

DebattVem vill kallas störd? Låt oss förpassa begreppet språkstörning till historien och istället använda beteckningen språklig funktionsnedsättning eller DLD från engelskans Developmental Language Disorder, skriver specialpedagogen Annelie Westlund.  

Om debattören

Annelie Westlund

Specialpedagog

När ett ord väl har förpassats till papperskorgen är det sällsynt att det börjar användas igen. När det gäller funktionsnedsättningar, eller om det nu är funktionsvariationer, finns en benämning som lyckats bita sig kvar trots återkommande kritik: språkstörning, ett samlingsbegrepp för olika typer av språkliga diagnoser sedan 1960-talet.

Praxis är att det begrepp som används inte ska ses som nedvärderande av den grupp som beskrivs. Begrepp som beskriver andra funktionsnedsättningar har genomgått otaliga och adekvata skönhetslyft. Visserligen används utvecklingsstörd fortfarande i LSS och Skollagen, men det dröjer nog inte länge innan det byts ut mot begreppet intellektuell eller kognitiv funktionsnedsättning.

Illustration: Colourbox

”Störning” har blivit ett negativt laddat ord. Och vem vill egentligen omnämnd som störd? Trots detta har språkstörning fått stå i orubbat bo.

Jag har genom åren mött många barn och elever som tagit illa vid sig och varit ledsna över att förknippas med begreppet. Jag har fått svara att det inte går att göra något åt, att det är bestämt att det ska heta så.

Just nu pågår en utredning där det så kallade CATALISE-konsortiet (en grupp internationella experter från forskning och klinisk verksamhet samt föräldra- och patientföreningar) ska enas om en lämplig term för att beskriva språkstörning.

Utifrån en avvägning av internationell terminologi har man kommit fram till att den svenska termen även fortsatt ska vara språkstörning, eftersom den engelska termen ”language impairment” nyligen ändrats till ”language disorder”. Detta har gjorts för att skapa samstämmighet med andra tillstånd som autism spectrum disorder, attention deficit hyperactivity disorder och med diagnossystemen DSM-5 och kommande ICD-11.

Jag har genom åren mött många barn som varit ledsna över att förknippas med begreppet. Jag har fått svara att det är bestämt att det ska heta så.

Jag förstår avsikten att likrikta begrepp för de funktionsnedsättningar som har liknande diagnosförfarande. Men slutledet ”störning” i de ovan nämnda diagnoserna behöver inte uttalas. Så gott som alltid används endast adhd eller autism som beskrivning. Språkstörning kan inte förkortas på samma sätt.

Man kan inte begära att internationella forskare med annat modersmål ska veta vad ett ord på ett främmande språk har för inneboende laddning. Och man kan anta att ”disorder” har en helt annan klang och symbolvärde i den anglosaxiska världen än vad ordet ”störning” har i Sverige.

Varför kan vi inte byta ut det svenska ordet språkstörning och istället använda språklig funktionsnedsättning eller engelskans DLD, ”Developmental Language Disorders” som kan inrymmas under paraplybegreppet språkliga funktionsnedsättningar. Det ger en enhetlighet med exempelvis adhd och autism som ryms under de neuropsykiatriska funktionsnedsättning.

Vi som möter barnen och eleverna som skulle då slippa säga ”Ja, jag vet att det är ett dumt ord men det betyder såklart inte att du är störd på något sätt.” Så mycket lättare det vore att kunna säga ”språklig funktionsnedsättning” eller DLD.

Om LT Debatt

Det här är en debattartikel. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Debattera hos oss!

Välkommen att göra din röst hörd i Lärarnas tidning. Vi efterlyser debattinlägg om såväl skolpolitik som lärarnära professionsfrågor.

Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort. Mejla till debatt@lararnastidning.se

ur Lärarförbundets Magasin