Läs senare

Carin Roos: Döva barn och skriftspråket

För att döva barn ska intressera sig för skriftspråket måste det finnas många meningsfulla texter. Då kan barnen diskutera texterna med pedagogerna i förskolan och skolan och samtidigt utveckla sin förståelse och sitt intresse för det skrivna ordet.

28 apr 2004

Det är en av slutsatserna i Carin Roos avhandling som beskriver hur små döva barn försöker förstå hur skriftspråket används och fungerar. Kan de små barnen börja lära sig att läsa och skriva ett språk som de aldrig har hört? Skriver de döva barnen på samma sätt som hörande barn gör? Det är några frågor som avhandlingen behandlar.

Carin Roos visar i sin analys av vad som hände i barngruppen att även de allra minsta, som var tre år, kunde en hel del om skriftspråket redan vid studiens start.

Barnen verkade uppfatta ord och meningar som ett annat sätt att kommunicera, än att använda teckenspråk. De intresserade sig för skriften ungefär så som det rapporteras i andra studier om hörande barn. De gjorde det dessutom samtidigt och i samma takt som hörande jämnåriga.

Men ungefär vid 5-6 års ålder skiljde de sig åt. Hörande barn börjar försöka att hitta på ett eget sätt att skriva. De skriver egna ord och meddelanden, med egen påhittad stavning. Det gjorde inte de döva barnen. De samlade hela ord istället och de gjorde något som var mycket speciellt för dem.

De försökte att i samtal med andra barn och med de vuxna förstå hur skriftspråket är konstruerat. De kan ju inte lyssna på talet och sedan försöka att härma det i skrift. De måste lära ett helt nytt språk samtidigt som de lär sig att läsa och skriva.

När Carin Roos närmare analyserade hur barnen gjorde, visade det sig också, att de vuxna inte inledde teoretiska samtal med barnen om skriftspråket. Pedagogerna underskattade de döva barnens förmåga att förstå oftare än de överskattade dem.

Det visade sig också, att de pedagoger som lärde sig barnens egna strategier för att fungera i en barngrupp där ingen hör, påverkade barnen mycket positivt. Barnen är först och främst seende barn. De har därmed svårt att både se vad någon säger och att på samma gång t.ex. skriva. Det visade sig att en del av pedagogerna hade löst det problemet på ett mycket praktiskt sätt. De härmade barnens egna strategier.

Avhandlingens titel: Skriftspråkande döva barn – En studie om skriftspråkligt lärande i förskola och skola.

Disputation: 30 april 2004, Utbildningsvetenskapliga fakulteten, Göteborgs universitet.

Kontakt. Carin Roos 031-773 23 68, 0708-33 64 54 : Carin.Roos@ped.gu.se

ur Lärarförbundets Magasin