Läs senare

”Centralt avtal löser inte dålig arbetsmiljö”

IntervjunSKL:s förhandlare Ulf Olsson är säker på att kommunerna tar sitt ansvar för lärarnas arbetssituation. Men han hoppas ändå på statlig hjälp.

av Daniel Persson
22 Okt 2018
22 Okt 2018
Foto: Kristina Sahlén

Läraravtalet är påskrivet och nu börjar arbetet ute på förskolor och skolor för att nå målen om mindre stress och mer rättvisa löner. Den som fört de kommunala arbetsgivarnas talan i förhandlingarna med lärarfacken är Ulf Olsson.

Han räknar med att jobbet blir gjort – i den mån det är möjligt. När lokala kassor sinar och eleverna blir ännu fler måste statens skyddande hand hållas över skolorna för att allt ska gå ihop, varnar han.

Vilka reaktioner har ni i SKL fått på avtalet?

– Kommunerna har varit positiva. Alla kämpar med en problematik där de långsiktiga frågorna om kompetensförsörjning är viktiga. Det är bra att man har ett avtal med fokus på det.

Vi har haft en alltför negativ bild av skolan och läraryrket.

Vad är framgångarna och förlusterna för er i avtalet?

– Man ska nog inte tala i de termerna. Vi vill ha ett avtal som tar sikte på den stora gemensamma utmaningen att få tag på fler lärare och då måste vi göra ­läraryrket mer attraktivt.

In på livet

Ulf Olsson

Aktuell: Har nyligen för arbets­givarorganisationen Sveriges Kommuner och Landstings räkning skrivit under skolavtalet som berör över 200 000 anställda i kommunala förskolor och skolor till och med mars 2021.

Gör: Ordförande i SKL:s förhandlingsdelegation, socialdemokratiskt kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande i Borås samt ­ledamot i Socialdemokraternas partistyrelse.

Ålder: 47.

Familj: Ja.

Bor: Borås.

Dold talang: Jag är en mycket bra schackspelare.

Personlig pryl: En löparsko.Löpning gillar jag. Det är ett sätt att koppla av.

Foto: Kristina Sahlén

Hur ska ni som arbetsgivare lyckas med det?

– Flera saker är avgörande. Det ena är lönefrågan, men också vilka förutsättningar som finns för att göra ett bra arbete. Där måste man hitta framåt på den lokala nivån, det kan inte centralstyras.

Du är också kommunstyrelsens ordförande i Borås, hur har ni arbetat där?

– Vi har försökt hitta de viktiga frågorna lokalt och har samlat 35 punkter där vi kommit överens med de lokala fackliga organisationerna. Vi har minskat omsättningen på lärare och fler känner sig nöjda med oss som arbetsgivare.

Vad är det ni har gjort?

– Till exempel karriärtjänster i förskolan, höjd lön för tillsvidareanställda i gymnasiet och grundskolan som inte fått del av lärarlönelyftet och lönetillägg till grundskollärare i socialt utsatta områden. När det handlar om arbetsvillkor har vi förbundit oss att ha fler grundskollärare men också att rekrytera studiecoacher, ge skolledarna anpassat chefsstöd och så vidare. Vi har klarat de flesta av de här punkterna.

Varför är inte kraven i avtalet ännu tydligare skrivna?

– I grund och botten handlar det här avtalet om tillit mellan oss som arbetsgivare och lärarnas fackliga organisationer centralt och lokalt. Behovet att göra läraryrket mer attraktivt kan jag lova att alla 290 kommuner i Sverige vet om. Det finns ingen kommun som tror att det blir lätt med lärarrekrytering de närmaste åren.

Vad säger ni till lärare som inte litar på att arbetsgivarna lever upp till förväntningarna?

– Väldigt många kommuner har redan före det här avtalet agerat tillsammans med facken på ett bra sätt. Men det ingen kommer undan är att man har en stor utmaning när det gäller kompetensförsörjning. Den kommun som försöker ducka för den problematiken finns inte.

Hur ska kommunerna locka nya lärare och behålla de som redan finns?

– Vi måste få fler lärare att trivas med sin situation. En annan sak som är viktig för nyrekrytering är att bilden av skolan och läraryrket förändras. Vi har haft en alltför negativ bild många gånger.

Arbetsbelastningen är den viktigaste frågan för många lärare, hur ska den minskas?

– Det finns nog ingen universallösning, man måste ta sig an det på lokal nivå. Det finns ett tydligt ansvar att se till att man har en bra arbetsmiljö ute på arbetsplatsen och det går inte att lösa i något centralt avtal.

Hur ska ni hjälpa till med det?

– Det finns inga centrala pekpinnar, men vi kan vara ett stöd och en resurs. Tillsammans med de fackliga organisationerna kommer vi att ta fram stöd­material och underlag för kommuner och lokala lärarfack att jobba med.

Har de lokala parterna anledning att känna att de fått för mycket i knät?

– Nej, men de har anledning att känna att vi litar på att de ska ta sig an och lösa utmaningarna på lokal nivå.

Pensionsmyndigheten vill höja riktåldern så att många måste jobba till 70 för att få en okej pension. Hur ska pressade lärare orka det?

– Vi står bakom förslagen om höjd pensionsålder, det är ett sätt att lösa kompetensförsörjningen. Många lärare jobbar redan i dag kvar efter pensionsåldern. Men ska man klara det är det viktigt att ha en arbetsmiljö som är hållbar för att orka med.

Många kommuner står inför tuffare tider. Räcker pengarna?

– SKL ser en bekymmersam utveckling för den kommunala ekonomin de kommande åren. Ett problem är att vi har väldigt många riktade statsbidrag till skolan. Den typen av ryckighet är inte bra. Att inte veta vad förutsättningarna är skapar en oro, inte bara bland lärarna utan också på kommunsidan.

Hur beroende är ni av staten?

– De generella statsbidragen är en väldigt stor del, vi hoppas att staten också inser det och även i framtiden tillskjuter de medel som är nödvändiga för att upprätthålla välfärden.

I ditt Borås har S, MP, C och L precis kommit överens om att styra ihop, hur påverkar en sådan konstellation skolpolitiken?

– Vi är helt överens när det gäller kompetensförsörjningen. Däremot finns andra stridsfrågor där vi behöver hitta kompromisser, bland annat om fristående skolor.

Du har varit lärare själv, på Viskadalens folkhögskola. Varför blev du en del av lärarflykten?

– Jag hade en tillfällig tjänst ett år och var obehörig. Om jag inte blivit kommunalråd hade jag gärna fortsatt. Att få nära kontakt med elever är bland det roligaste som finns – även i dag som politiker när skolor besöker stadshuset.

ur Lärarförbundets Magasin