Läs senare

Det finns fler alternativ än vinstdrivande skolor

ReplikMagnus Henrekson glömmer bort Montessori-, Freinet- och Waldorfskolorna när han säger alternativet till den offentliga sektorn Sverige är kommersiellt. Med de detaljerade kursplaner han vill ha förlorar vi pedagogiken som konstart, skriver läraren Lena Molin.

31 jan 2019

Om debattören

Lena Molin,

Historiker och SO-lärare

Kristofferskolan, Bromma

 

I senaste numret av Lärarnas tidning intervjuas nationalekonomen Magnus Henrekson om sin syn på skolan och talar där om hur han upplever att en ”postmodernistisk kunskapssyn” får eleverna att må dåligt och urholkar skolresultaten. Delar av detta, enligt Henrekson, skulle vara ”konstruktivism” och delar skulle vara påståenden om att ”det inte finns sann och riktig kunskap”.

Vad gäller den första delen av påståendet förstår jag inte logiken i Henreksons koppling mellan konstruktivismens syn på kunskap som något som skapas i samspel mellan lärare och elever och hans påstående att konstruktivismen lägger ansvaret på lärandet hos eleverna (något jag för övrigt själv är starkt kritisk till).

När det gäller den andra delen av påståendet, att undervisningen i skolan bygger på en relativistisk kunskapssyn, undrar jag vilka belägg Henrekson har för det? Var i Skolverkets styrdokument finns något sådant dokumenterat? Jag känner definitivt inte igen det från undervisningen i de skolor jag arbetat på.

Jag reagerar också på att Henrekson totalt utelämnar de etablerade alternativa pedagogikerna när han uttalar sig om att vi i Sverige inte har någon stark tradition av icke vinstdrivande skolor.

Slutligen säger Henrekson nej till förstatligande av skolan med motiveringen att staten inte skulle klara av ansvaret. Varför det?

Det stämmer inte. Idéburna skolors riksförbund är en etablerad remissinstans och organiserar för närvarande 45 skolor – alltifrån Fryshuset till Montessori-, Freinet- och Waldorfskolor.

Att som Henrekson dra slutsatsen att vinstdrivande friskolor är det enda möjliga alternativet till de offentliga skolorna bygger på ett bristfälligt underlag. Dessutom är hans önskemål om ”detaljerade likriktade krav på kursinnehåll”, i mina ögon, en exkludering av de alternativa skolorna som, givet samma kursmål, har ett annat tillvägagångsätt än den vanliga skolan för att uppnå målen. Läggs kursplanerna fast på det sätt Henrekson förespråkar finns det risk för att vi mister variationen i undervisningen och förlorar pedagogiken som konstart.

Slutligen säger Henrekson nej till förstatligande av skolan med motiveringen att staten inte skulle klara av ansvaret. Varför det? Staten var huvudman för den svenska skolan under större delen av den tid när svenska elever presterade bra i internationella mätningar. Detta borde gälla även den tid när Henrekson tågluffade som ung och förbluffades av amerikanska ungdomars dåliga kunskaper.

Om LT Debatt

Det här är en debattartikel. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Debattera hos oss!

Välkommen att göra din röst hörd i Lärarnas tidning. Vi efterlyser debattinlägg om såväl skolpolitik som lärarnära professionsfrågor.

Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort. Mejla till debatt@lararnastidning.se

ur Lärarförbundets Magasin